stanna upp.

Jag stannar upp för första gången på alltför länge. I tystnaden (så mycket tystnad det nu ryms i en lägenhet på 50 kvadrat i centralaste åbo) som jag inte upplevt på länge känner jag mig vilsen. Känns som jag vant mig vid att ständigt vara på väg någonstans och sålänge man är på väg, behöver man inte oroa sig vart för allt går ändå som det går. Man är varken den som styr eller den som blir styrd, man får tryggt följa efter.

Det skrämmande är när man är på ruta ett och inser att vägarna 1, 2 och 3 leder mig någonstans, men målet som jag siktar på avslöjar inte vilken av vägarna som leder mig dit. Då känns det tryggare att stanna kvar i ruta ett (som jag brukar kalla bekvämlighetszonen) eftersom att ta chansen och pröva på en väg utan att veta om den leder till mina drömmar vore att riskera att förlora tid och andra chanser.

Det är väl därför jag känner mig vilsen idag. Jag vet inte om jag gått efter rätt stig och ibland känner jag att jag står kvar på ruta ett, ibland att jag bara följt den trygga som vet vägen och ibland att jag inte ens vet vad målet är.

En lättnad när jag inser att det är precis vad livet handlar om.

helgplaner

Tre månaders ångestfyllda kurs närmar sitt vackra slut. Idag testar vi de sista av våra 21 försökspersoner och senare ikväll skall vi analysera. Detta är värt att firas (stort)!

Det ska jag också. Redan ikväll ska jag på "oral fixering", en fest där munnen får smaka det goda livet. Jag tänker iaf unna mig choklad, getost och ett lyxigt vin.

Mera mat i helg under vappen. Och dryck. Och fest.

Hoppas hoppas hoppas vädret är bra.

I övrigt tänker jag att det är härligt att vara närvarande igen. För länge har jag varit bara borta.

för mig.

För mig är det att sova ut när man får sova till 8.00 på morgonen.

För mig är det lyx att få köpa en moccachino på vägen till studierna.

För mig är det sommar när man kan strosa runt utan strumpor i skorna.

För mig är det lycka när man får skratta med vänner.

För mig är det vackert när man får gå hand i hand.

För mig är det ett tecken på att jag har för mycket för mig när jag hittar nyckeln bland mina underkläder och saxen bland mina bälten.

För mig är livet underbart just nu.

För mig behöver inte allt vara perfekt för att jag ska vara lycklig.

I'm so happy that you're gone.

Påskhelgen närmar sig sitt slut och jag får återgå till min helmysiga vardag i åbo, för denna vecka ska jag inte stressa har jag lovat mig. Jag ska njuta av mina sista dagar i åbo, umgås med fina mänskor och njuta i solen. På fredag blir det en tripp till Stadin där jag ska vara daijo en dag.

Personligen tycker jag denna tid på året är den bästa. Tenterna börjar vara över och man inser att sommaren och friheten i sin andra form närmar sig. Prestationslös studieledighet.

Våren sätter igång hormoner och känslor. Folk blir flörtiga och tar för sig, folk som vill ha sin vår-/sommarförälskelse. Vissa till ett högre pris än andra. Det är skönt att för en gångs skull bara luta sig tillbaka och glädjas av att vi får ha det så fint, i nuet. I all sin enkelhet.

Jeppis-Vasa-Åbo imorgon, roadtripp nummer två. Jeppis vi ses till sommaren :)

oxytocin.

När man håller ett litet barn i famnen utlöses oxytocin, ett hormon som ger känsla av välmående i kroppen. Jag fick mata och hålla i mitt lilla syskonbarn Alexi idag. Han är den sötaste lilla bäbis jag sett (ok, alla bäbisar är söta men han är extremt söt). Han har ljusbrunt punkfrilla. Han doftar superbäbisgott. Han är en famnbäbis och gör roliga grimaser. Han fick mig av alla att få vauvakuume...

Sen har jag hållit en hund i famnen under resan till jeppis, det är också mysigt. Jag är mys-sjuk. Påskmiddag imorgon med familj och farföräldrar. Tur att man får träffa alla härliga vänner imorgon! Munabileeeeet :D

Jeppis känns inte så mörkt som jag befarat. Jeppis är ok idag.

roadtripping west coast.

Vaknar, slänger ihop en rinkka med stuff och hoppar på bästa första bil som stannar åt mig (vilket som tur är min systers sambos). Idag gott folk blir det roadtrip mot österbottnisk påsk-reunion!

Man får inte önska glad påsk ännu, för idag är det långfredag och då led Jesus och då man inte vara glad. Men det känns så dumt att inte säga glad påsk tillbaka...

Så därför önskar jag er bara en lång lång långfredag!

nu när jag har ett liv igen.

Tenterna är över men jag är ändå yr : vad brukade jag göra när jag hade ett liv (utanför arbete)?
Otillräcklig sömn och ett ständigt virrvarr gör inte gott för någon. När man inte klarar av att ta en paus bör man kanske fundera vart man är på väg, när man ständigt är på väg...

Jag vet inte hur jag kommit i den här situationen, men lyckligtvis är jag inte ensam. Å fina presenter har jag köpt åt två syskonbarn å två föräldrar. Världens bästa påsklov börjar nu! :)

Ps. Jag reser en vecka till Ljublana (slovenien) i september! :)))

Det var ju inte min mening...

Ibland hamnar jag i tankar om hur hopplöst allt är. Eller vissa saker i alla fall. Saker jag inte har kontroll över.

Som att sannfinländarna vuxit och svenskan är hotad. Jag som nyss blivit "finlandssvensk" till pappers.

Som att alkoholism splittrar familjer och gör mänskor olyckliga.

Som att brustna hjärtan läker så långsamt.
Som att det inte känns som det gjorde en gång.

Måste ändra attityden. Men varför ska vi acceptera, när vi kan protestera?

"Ni (dagens unga) är modigare än vår generation... Vi vågade inte protestera, fastän det var orättvist och vi arbetade under dåliga förhållanden. Vi var rädda."

(Min frisör, kvinna 60år)

äntligen.

Äntligen börjar det bli bättre tider. Inte vid uni från morgon till kväll vill säga. Inte stress tent och sömnlösa nätter. Uppmärksamheten har brustit och jag har förvandlats till en yrboll.

Detta har varit en av mina hat-kärleks objekt:





På fredag slipper jag hemhem för första gången på två månader, vilket känns som en evighet, men en väldigt bra evighet. Äntligen får jag se mitt lilla syskonbarn Aleksi!


Vi ses!

Ett såhär fint kort fick jag i luckan :)

på tal om lathet.

Tänk att man kan vara lat mot sin vilja, helt enkelt för att viktigare saker måste göras. Varit lat gällande: 1. städning 2. löpning 3. tentpluggande 4. bloggskrivande Varit mindre lat när det gäller: 1. socialt liv (fest, kulturliv, möten) 2. matlagning 3. livsnjutning 4. testning av försökspersoner. Ja. Så går det. Och idag får jag betala för sin lathet. 12 h tentläsning here I come...

en effektiv en.

Idag har jag endast två saker som bör göras.

1. läsa vuxenneuro boken till slut. Sällan har hjärnans anatomi och funktioner krävt så mycket av mig.


2. träffa emmi som är i åbo en stund.


Jag uppskattar att det är dessutom allt jag hinner göra idag. Så fullt upp för tillfälle att mitt bloggande blir halvhjärtat... men i övrigt försöker jag leva helhjärtat.

laktos.

Jag tror jag är laktosintolerant...Jag som älskar laktos(-produkter). Men min mage tycker inte om det. Ska testa leva laktosfattigt och se om magen nu blir bättre, den har varit dålig i två månader. Tröstar mig med Hanson efter en ineffektiv, tung dag. Snart kommer som tur min solstråle hit och då blir allt bra.

those pants, that special dress.

Nu kommer det riktigt ytliga grejs. Men av någon anledning kände jag för att göra ett blogginlägg om det. Jag vill dela med av min klädgarderobs kuriosa ting. Två plagg som har en större effekt på mig än de borde ha. I min garderob har jag kvar ett par jeans, köpta 2006 då de satt perfekt...Efter en sommar av träning. Nu finns de där endast för att påminna mig om att de inte ryms mer även om de är som nya. De får mig att känna mig lite dålig vissa dagar, men samtidigt ger de mig en kick att ta lite bättre hand om mig. Samtidigt inser jag att det kanske är ok att inte ha samma kroppsform då man är 21 som då man var 16 år. I min garderob finns också en svart klänning, som sitter perfekt på den kropp med alla mina skavanker 2011. Jag kan sätta på den en snabb stund när jag behöver ett lite lyft eller allmänt ego boost eller prövar mina jeans anno 2006 och märker att knappen sprättar när jag försöker tvinga på dem. Från dessa ytliga grejer som kroppsfixering väcktes jag av en tanke som inte har slagit mig förut.. Är det bättre att jag väntar på att saker ska ändras eller ska jag själv förändra saker nu? Tidigare var mitt klara svar: förändra. nu. Idag inser jag att båda är risker.

nå mig.

Igår hade jag många långa samtal med flera personer jag känt länge, mellan 15-21 år. Ändå kunde jag ana hur man hamnat i så annorlunda livsläge med vissa av dem att man inte riktigt når dem. Jag lyssnar gärna även om det inte är aktuellt med barnvagnar för mig, men ändå...

Det är tryggt att diskutera med folk i samma livssituation som en själv. I alla fall delvis. Men att vara i samma livssituation är tyvärr ingen garanti att man förstår varann. Ibland lockas jag att tro att en nära person till mig tänker lika som jag om saker, förrän jag sen i nästa stund får frågan:"Varför gjorde du sådär??" Jag vill säga att men det vet du väl. Så inser jag att hon inte kan läsa mina tankar och jag kan inte läsa hennes (fastän jag studerar psykologi). "Theory of mind", tanken att alla har ett eget medvetande som jag inte kan känna till, innebär endast att jag kan ana vad den andra tänker. Ibland inte alls. Då får man helt enkelt fråga.

Jag är...

... trött pank och bitter. ... vilsen otillräcklig och svag. ... egoistisk sur och otålig. ändå får jag ha fina mänskor kring mig som orkar med mig. Inte kan man ju vara bitter mer då och rikare har jag aldrig känt mig när det gäller sånt.

mognad.

Jag har mognat. Ty jag har ätit memma. Utan grädde. Och tyckt om memman. Känner mig mycket vuxen. Och finsk.

Bra sagt om memma: "It looks like chocolate fudge cake. It tastes like compact sour-dough rye bread and molasses. It is basically compact sour-dough rye bread and molasses. You have it at Easter, cold, with cream and sugar. It is a Finnish thing. It is very strange. "

dot dot dot.

Ni som känner mig vet att när jag plötsligt kommer på att färga håret (och idag även ögonfransarna) så betyder det inte bara att mitt hår ändrar färg utan att något har ändrats före detta. Utan att bli för personlig kan jag avslöja intressenter att det innebär en ny början också och inte bara på ny utväxt. Denna gång var det dock annorlunda, för även om det innebar en ny början innebar det inte en avslutning.

Min alltför jobbiga start på veckan (om jag må tycka synd om mig) innebar dock en del bra saker, så se så länge orkade jag vara pessimist.

1. köpte den underbaraste klänningen som jag ska börja hoppa lycklig i kring åbo, det var kärlek vid första ögonkastet och resten är historia...

2. fick studiestöd men i samma veva flög 400 euro i väg... Ska dock ta studielån de närmaste dagarna, så man slipper stressa över pengar eller leva på gröt. Helt onödigt.

3. Kom fram till att det ibland är bättre att hoppa över vattenpottar än hoppa på rosa moln. Å att det är roligt när folk som inte lider av tourettes skriker ord som "ku*" allt vad de kan bland mänskor för att de förlorat mot mig i kortspel.

4. Har äntligen börjat droppa in försökspersoner till vårt forskningsprojekt! Snart får vi sätta igång och forska! Jei! (samtidigt innebär detta att min kalender är fullbokad närmaste tre veckorna...)

5. Som tidigare konstaterat är jag extremt dålig på att vara på extremt dåligt humör länge. Dessutom är jag väldigt tacksam för att jag lärt mig att vara arg och uttrycka det.

:)

...and the weather that matches my mood.

hyi för väder. burn outs. oro. ork. trött. tenter. böcker. skulder. brister. dålig dag. Å det blir inte bättre. Idag är jag extremt dålig på positivt tänkande. Förlåt mig.

i ur och skur.

Komplicerat. Vad mer kan man säga? Jag som trodde det skulle vara enkelt. Livet. Eller trodde jag det verkligen, valde jag inte lika mycket att leva i den mjuka illusionen? Jag vet inte riktigt. Alla sätt att fly verkligheten är inte bra. Tillfälliga flykter kan vara nödvändiga, för att orka. Inga flykter är bra om man gör det i alla tider, i alla situationer. När det blir för komplicerat att leva enkelt är det kanske ändå bättre att leva komplicerat i all enkelhet. Jag känner mig ändå inte som offer av mitt komplicerade lilla liv. Och det gör all skillnad. Och du, du är.

gränser.

Varför sätter man gränser för sina möjligheter? Vad man kan och får göra och vad man absolut inte kan och får. Det är jag själv som bestämmer mina gränser. Jag som hindrar mig, jag som väljer gränserna för mina möjligheter och misslyckanden. I de flesta fall i alla fall, sen kan ju "livet hända" ibland och det blir något helt annat.

Jag tror gränser, om vi bortser från de som är satta på moraliska/lagliga grunder, sätts på bl.a. dessa principer (av oss själva, mot oss själva):

1. jantelagen (du ska inte tro att du är någon)

2. sociala roller (en sån som du kan ju inte göra något sånt)

3. rädsla, trygghet in i det sista av den lilla ruta vi rutat in oss i med gränser.

För att avsluta bloggen lite lättare lämnar jag några raggrepliker från krogen i helg: "Hejsan, JÄTTE hejsan" "Your haircolours are really similar, have you been friends for a long time? My name is Jon (rikssvensk brytning), I listen to Wagner, you know really boooring classical music, but lately I have found Indie pop...etc" "Purrrrrrrr...."

april april

Jag hade världens bästa aprilskämt på lager, men dumma lilla jag kunde inte hålla mig när jag skulle dra min lögn för personen det gällde, så jag började skratta mitt i mitt skämt och hela grejen for åt skogen. I princip gick lögnen ut på att berätta att jag led av en sjukdom jag inte led av för att jag väntade på riktiga resultat för det idag. Inget att skämta om egentligen men man kan ju inte missa en sånhär chans. Eftersom resultaten i verkligheten var negativa så kunde jag gladeligen ha ljugit om saken (för att det gör man på 1:a april) men så for mitt poker face. Shit happens. Vi testar nästa år igen... Vin och fredagsmys. Värre kunde det vara.