power in the park.

Det kan inte bli annat än galet (och) roligt när fyra fånigt nöjesfältstokiga Lundare sätter sig i bilen och kör till powerpark för en traditionsenlig dag i karusellerna. För att jag känner mig lat och trött efter en lång dag tänker jag sammanfatta det roliga i några punkter:

1. vi fick en snilleblixt att fara i samma berg-å-dalbana på nytt och på nytt. Bara för att.

2. jag slog huvudet traditionsenligt i fönsterkarm och fick en lika fin buckla i pannan som förra året. vet ju vad som väntar nästa år.

3. de satte oss inte ordentligt fast i det nya åket för i år så vi sitter lösa: syrran får flera blåmärken.

4. våra diskussionsämnen kom på en helt ny nivå. t.ex. alla ställen man kan sätta värkmedicin å vem som kan sätta dit dem och erfarenheter om detta.

Man får väl inte skatta sig annat än lycklig för att man som 20 plussare har barnasinnet kvar och att tre av ens närmaste släktingar också har det och är lika galna. Och att man tar tid för varandra och för att ha kul tillsammans, det uppskattar jag verkligen. Trots att man har annat i livet. Tid är det bästa man kan ge någon, det är oersättligt.

girlpower.

Ikväll vill jag inte sitta inne med en dator i famn. Det är helg och jag är ledig!

Dagens plan: shopping och konstrunda
sedan beachen ala fäboda och sist men inte minst en riktit girlpower avslutning med bridesmades på bio med, allt detta med världens bästa Josefin :) en tjejkväll behövs verkligen i dessa tider då alla är så himmelsk upptagna fastän det är sommarlov.

Idag for min bror till vasa för resten av sommaren och till jul typ. För att göra det hela mer smärtsamt tog han bilen med också. Nu har jag mist både cykel OCH bil i sommar. Men jag har ju ändå mer än jag behöver...

Imorron traditionsenlig powerpark med systrar och kusin. Fint med lov :)

mellan öronen

Allt är mellan öronen. All ångest, allt hopp, all önskan. Hela ditt liv. Det sker inte i det fysiska rummet utan mellan öronen. Det fysiska rummet påverkar det som händer mellan öronen, men det är inte möjligt att totalt styra det fysiska livet utan mental aktivitet, medan den mentala aktiviteten kan ha ett eget liv oberoende av den fysiska verkligheten. I alla fall för vissa.

När någon som den mest hatade personen i världen för tillfället håller i sin övervärdiga idé i 9 år och dessutom utför den, inser man hur totalt långa hans mellan öronen är från verkligheten. Dessutom behövs det en sann psykopat för handlingen.

De flesta väljer att hålla sig till det som händer mellan deras öron istället för att söka sanningen. Utav rädsla, utav hat, utav okunnighet, utav stolthet. Ja, orsakerna är många.

De vet inte bättre.

varför arten män inte dör ut.

Som självständig, självförsörjande kvinna vill man gärna tro att man klarar sig utan en man i livet. I ett jämlikt samhälle där kvinnan kan allt som en man kan.

Igår fick jag bevisat att man inte gör det. Inte jag i alla fall. När det gäller sånthär är jag hjälplös:

Tur att jag hade en händig och snäll man bredvid mig när bakhjulet for i slimsor på vägen. Att han också är ytterst bra på andra saker än att byta hjul kan också nämnas. Plus att han är snygg... Ibland får man skatta sig väldigt lycklig.

framåt.

Min tredagars-mini-semester är över idag kl 13.00. Den började med halvmara (som ännu känns av i framlåren) och ska avslutas med den första länken inför nästa års marathon. Halvmara 2012. Vilken evighetsmaskin det här med löpning är!

Naturligtvis tänker jag inte att jag tränar inför kommande årets halvmaran varje gång jag springer, lika lite som jag tänker på att varje dag läsa en del av en bok för att bli smart på ett visst område 2015 eller spela piano för att klara av bach's femte år 2016. Men man måste ha delmål för att orka i längden och för att hålla drömmar levande. Om någon sade mig att jag aldrig skulle få springa mer skulle jag acceptera det och hitta på en annan dröm. Kreativiteten tog dessvärre slut och jag älskar löpning, därför fortsätter jag, kan man väl säga. Plus att sen jag började springa har m n livskvalitet ökat med 25%. Det beror dock även på andra saker.

Jag vet det finns mänskor som skulle se förlusten av ens cykel som ett stort nederlag. Men inte jag. Jag har bestämt att se det som en utmaning. Är man cykellös får man hitta nya sätt att färdas. Så fr.o.m nu ska jag rullskrinna mig framåt i larsmo. Till jobbet, till vänner. Tur då man e lite galen redan från förr så man slipper bli stämplad.

lugnet efter stormen.

Det finns få saker som är så skönt som efter en sen utekväll vila ut för att sedan när det ännu är rimligt, stiga upp och duscha länge och byta till något fräscht. Det är säkert samma känsla som infinner sig när jakobsdagars gatorna städas och tystnaden infinner sig efter all ståhej. Även den intensivaste glädjen behöver få landa för att man ska orka i längden. Jag skulle inte orka om jeppis vore så här mer än en vecka i året.

Det var en rolig kväll och natt dock. Även om jag var nära tårarna när min cykel blivit stulen och det kändes hopplöst kunde jag än en gång känna mig så lugnad av att vänner fanns där och gjorde mig glad med grillad biff och roliga historier. Nostalgiska minnen kan inte återberättas för många gånger.

När vi väl kom fram till staden blev det att söka skydd för den "tropiska stormen", ett tillfälle som var som gjort för mingel: 20pers mer eller mindre för varandra okända som i mer eller mindre berusat skick står tight packade under en parasoll. Om inte det är ett tillfälle att säga något så vet jag inte vad som är, men vi är ju ändå finländare. Hur som helst var det lika roligt som vanligt att träffa alla vänner man inte sett på länge :)

Och vad är inte skönare att efter en helg då benen värker, cykeln blivit stulen och regnet droppar ner bara åtnjuta tystnaden i staden. Utanför staden, helst.

positivt och negativt.

Allt har sin positiva å negativa sida. Så även denna lördag. Jag trodde jag skulle få endast glädjas åt att halvmaran är över, att jaro vunnit, att jeppisdagarna är här,...osv.

Men nej.

Så går någon och stjäl min cykel och jag tycker personen ska skämmas.

Hatar härmed cykeltjuvar.

Ni fick en full kastrull att rinna över. Nu e jag lessen och arg.

halvvägs.

Halvmaran är över. Min tid räckte till personbästa men inte till min måltid. Å andra sidan skulle måltiden ha räckt till pris så de säger ju något. Jag skyller på en otrolig hetta, skavande skor och blåsten på larsmovägen. Men jag gjorde så gott jag kunde. Kanske nästa år. Idag är låren, benen och fötterna sjuka.

Under loppet hann jag tänka bl.a. detta:

Folk som springer marathon måste vara lite galna.

Jaksaa jaksaa!

Med Jesus i båten kan jag le mitt i stormen (vilket blev ett mantra under spåret)

Får...Inte...Ge...Upp.

Jag ska springa förbi honom där.

Kom igen Heidi, visa dem!

Uh.

Sen märkte jag plötsligt hur jag genom att le och tänka positiva tankar kunde ta en betydligt bättre andra hälft av resan än första. Det blev flow och jag kan inte annat än häpnas över hur mycket ett "heja heidi" hjälpte under de tyngsta bitarna.

Nu iväg på gammaldagstorg. :)

vatten och vin.

Ibland så händer det. Plötsigt finns där någon som vill hålla ens hand (och lite annat också ;) )

Tänker inte gå ut i min blogg med historiens bakgrund, förlopp och mål (?) men jag tänker berätta att det känns helt otroligt bra. Tror på det här. :)

Förutom att ha smålett hela dagen har jag ätit en härlig lunch på after eight, shoppat sportgrejer inför halvmaran för att ge mej en motivationskick i sportväg, jobbat och oskämtat druckit 4-5liter vatten inför halvmaran imoron. I år har jag ju ändå vätskebälte och en flock av mina favoritmänskor som hejar mej på vägen och i mål. Tacksam.

Önska mig lycka till när regnet öser ner vid startlinjen eller när solen gassar på i 35 gradigt hetta, för 21km ska jag springa ändå.

Och den andra resan har bara börjat.

putmage.

Ibland undrar man ifall man borde fundera på vad man sätter i sig eller om vissa mänskor helt enkelt har bara har barn på hjärnan.. En på jobbet började helt oanat paja min mage och frågade vänligt leende i nästa stund: "Sparkar det redan där inne?"

Vad svarar man ens på sånt? Det är nog nåt annat så sparkar till om du inte aktar dina ord?

Nej, på en väldigt lång stund framåt är det enda som sparkar i min mage en obearbetad griskotlett och den enda bäbisen jag håller i famn min systers. Visst är han underbar ändå?

filosofimorgon.

Jag älskar sånahär morgnar. Man stiger upp två timmar senare än vanligt, äter en lång och härlig frukost medan regnet öser ner och tack vare att pappa har semester har också han tid att sitta och diskutera över en kopp kaffe före vi sedan kryper tillbaks till våra sängar respektive soffor. Vi filosofierar djupa saker tillsammans, ett gemensamt intresse hos pappa och dotter som jag är tacksam för. Han har livserfarenheten, jag har nya infallsvinklar. Det fungerar perfekt, även om jag får erkänna min brist på just livserfarenhet och han på kunskap när vi drar våra teorier. Jag gör det ofta lättare än det är i verkligheten, han gör det mer komplicerat.

Idag diskuterade vi hus och drömmar. Summan av kardemumman blev att man nog får drömma, speciellt när man är ung, så länge man är medveten om att världen kan ändras och det kan få drastiska följder. Man själv kan ändras. Som med pappas ungersk-svenska ungdomsvän som hade lyxjobbet, drömhuset och frun men som ändå gasade ihjäl sig. Nu var vi lite extrema, det här var ju bara en tragedi. Rädslor ska inte hindra en från att drömma, därför krävs det mod att drömma.

Jag tror man kan drömma och uppnå sina drömmar så länge det är just ens egna och inte samhällets, familjens eller någon annans. Så länge man känner sina drömmar.

Mina drömmar har en tendens att komma i uppfyllelse. Kanske just därför. Eller kanske för att jag accepterar de förändringar som ger nya riktningar åt de drömmar jag en gång hade och ändå är mer än lycklig. Det handlar ju om attityden.

Åbo kommer att blomma också i år. Längtar redan lite tillbaka :)

här är den.

Här är den. Jeppisdagen i plural. Så väntad, samtidigt så plötsligt här. Det är skrämmande att tiden bara har rusat i väg i sommar, precis som så många somrar. Somrarna blir bara bättre, den här sommaren har varit både galen och lugn. Även om starten mest gick ut på att klara av att LEVA (inte bara bo) under samma tak som föräldrarna så gjorde det gott. Mitten av sommaren gick (midsommar - > ) har gått i tecken av filosofiering, oväntade möten, oväntade händelser och insikter. Vad slutet av sommaren blir vet man aldrig, men det ser lovande ut.

Såg sista Harry Pottern i går. Det påminde mig om hur snabbt åren har gått. Jag ville gråta när den sista delen kom för att böckerna haft en inverkan på mitt liv. Jag grät och frös och somnade in.

Nu ska jag ta en powernap, spela lite piano och sen göra mig i ordning för jeppisdagars park rock.

Det är inte mindre sanning även om det bara händer i din hjärna. - Dumledore.

dopp.

Jag börjar få en dålig vana i att sova under 10 h totalt mellan fredagmorgon och söndagnatt. I natt berodde delvis på att mitt sällskap var för underbart och för att sömn under sådana omständigheter är överskattat. Delvist berodde det också på att jag druckit en kopp kaffe 4 h före men framförallt berodde det på att mina vänner var så "omtänksamma" att de ringer mig två gånger efter kl 3.

Nu e det nog bara så att jag vill ta ett dopp. Å jag tror jag gör det till ett lyckoskutt.

:)

Sista Harry Potter ikväll gott folk, det gillar vi.

medicin.

Glöm gårdagen, låt inte gamla ärr svida. Gå inte i terapi för att fundera på det som varit och hur du blev behandlad fel, behandla dig själv rätt och du blir behandlad rätt i framtiden. Insjukna istället i styrka, så att ingen ser att du inte är svag och ibland går emot en vägg. Mår du dåligt nångång finns det ju ändå medicin. Inte behöver du någon annan, du har ju dig själv.

Var ordentligt ung. Ta studielån. Lev i nuet. Ta lån för en bil så du kan få en lyxig ungdom. Gör häftiga saker så att du sen kan ta det lugnt närmsta 30 åren, du kommer att ångra dig annars. Ta varje stund i beaktande, du kanske inte får den tillbaka. Optimera varje sekund, få ut det mest av det mesta. Nuet är allt, om du är ung vill säga. Vad gör det om hundra år, när du ändå inte behöver titta bakåt. Ansvar är väl att inte skada andra har man lärt sig. Det finns ju medicin.

Se därför till så att du har en utbildning du trivs med. Framförallt, se till så att du har en trygg framtid. Köp ett hus för att det lönar sig framför att hyra i längden. Bind upp dig, men inte så att du mår dåligt av det. Det gör du inte när du har på klart att du har gjort rätt val. Det rätta valen ska göras tidigt, så du hinner bli bäst före alla andra. För har du valt så ska du hålla hårt i det. Inte klaga, bara vara väldigt väldigt lycklig. Är du inte nöjd finns det ju alltid medicin.

Medicin mot ensamhet, ångest, svaghet, fetma, depression, brutna relationer...Välkommen till apoteket.

Jag vet inte om jag köper det här.

ingenting alls.

Jag vet hur det kan bli vissa nätter när man bara längtar efter att få berätta om allt åt någon som lyssnar och som inte bryr sig fastän det inte var så uttänkt och fastän man inte är världens mognaste mänska för att man inte kunnat bearbeta och sätta ord på sina känslor men all denna svaghet gör det hela mycket finare. Och sen när någon säger att det är ok och man får somna in.

Jag vet hur det kan bli vissa dagar när man bara väntar att någon ska säga vad de känner för att allt utanför dessa ord som bara är ord som kan bli så fel om de missförstås är bara ett hopkok av suddiga bilder från saker som har fyllt ens tomrum när man saknar någon som säga hur det känns bara man skulle få den rätta frågan.

Till sist blir man bara frustrerad.

Och så undrar man om paradoxerna är bara lögner för man blir aldrig klok på dem.

Men det gör ingenting alls, ingenting alls.

bränt barn.

Idag började det brinna i vårt hus. Bakom kylskåpet. Jag är inte tillräckligt insatt för att berätta något om det men vi ska tydligen köpa nytt kylskåp nu. Om vårt hus skulle börja brinna skulle det första jag skulle rädda vara mina kläder och skor. Oskämtat. Dator, böcker, teknik skulle förstås också svida att förlora. Men inte lika mycket som om alla kära kläder skulle bli en liten askhop.
Det är emotionella band och så de där alla årens sökande efter den fina klänningen efter den andra. Som med min rosa klänning som min farmor sände till afrika när jag var 6 år. Det var min favoritklänning. Jag har nog inte kunnat förlåta henne ännu för den.

... Och varför jag delar med mig denna intresseklubbs infon vet jag inte. Kanske är jag emotionellt med idag. I af är jag väldigt glad, vågar väl säga lycklig. Över hur saker och ting ordnar sig och hur livet vill en gott, efter all väntan.

Det var värt.

möten.

Efter en alltför lugn arbetsdag körde jag i väg till barnlägret, bara för att inse att mitt "nu ska vi strida, alltså tillverka svärdar!"-attityd inte räckte till ett kristet barnläger. Tydligen var den tiden jag hade tänkt vara tiden då barnen skulle tillverka svärdar att fightas med tänkt för något mycket mer logiskt, nämligen till att skydda sig från det onda. Så går det när olika trossyner möts mår man väl säga.

Jag insåg också att min energi tog slut före barnens. Och att det ligger mycket outsagt i vissa gemenskaper. I alla, säkerligen.

Idag har jag också suckat över att vissa helre är i ett osunt förhållande än utanför för att de är för rädda för att vara "ensamma". Fast det är ju bara min åsikt, å det spelar ju ingen roll men det gör det för jag tycker inte det är roligt att se folk man bryr sig om göra sig själv och dem de bryr sig om illa.

Annars är jag bara trött, i övrigt längtar jag redan till morgondagen och snart gott folk är det helg, och ni vet ju vad det betyder... eller gör ni?

Sometimes.

Det är nog en härlig tid denna tid. Även om jag inte kan lita på vädret kan jag lita på att livet bär, vilketjag fick känna i söndas. En helt underbar söndag, även om jag var trött. En oövervinnlig eftermiddag på fäbodaklipporna, simhopp från 5m i oravais, bastu och jordgubbar. Ja, å så lite basket som pricken över i.

Vill köpa mig en basketboll och öva och bli bäst i världen på att kasta korg. Eller bäst i larsmo iaf.

Egentligen ska jag nog inte berätta mer. Ska å hälsa på ett stycke födelsedagsbarn med en liten gåva :)

Vad vi lär oss av krogliv: episod 5

Man kan tydligen ha roligt på stadshotellet, trots att det är skitvarmt. Så länge sällskapet är det rätta och vinet sprudlar (så mycket drack vi inte, ska ju orka något nästa dag också)

Nu iväg på jobb, mycket nöjd även om sömnbehovet ännu är otillfredsställt.

:)

evighet.

Hur allvarligt har inte min inställning till livet varit. Tidvis har jag varit rädd att ett litet snedsteg, ett misslyckat tentresultat eller en kväll som lett till överätning betyder allvarliga följder för resten av mitt liv. För att inte tala om vad andra mänskors ord eller handlingar fått ha för inverkan på en. Jag har tagit det på gravaste allvar, ofta.

I ett liv så fyllt av hopp och glädje som jag upplever mitt finns det också rum för sorg och hopplöshet, tomhet. Men det ska inte hindra en från att se på livet som en enorm gåva. Om vi börjar se det som en gåva, betyder det i alla fall för mig följande:

1. en gåva (livet) ska inte tynga dig ner, det ska inte vara "ett jävla kämpande", ännu ett ångestframkallande liv.

2. en gåva ska göra dig glad, det ska motivera dig att göra det allra finaste av det och givaren är säkert mer än tacksam om du finner glädje i det varje dag.

3. en gåva finner allt mer värde ju mer du gör av den, ju fler mänskor som får del av den och ju mer du delar med dig och gör det till glädje för andra desto mer välsignelse får man av den.

4. Du skall inte förvara den i ett litet skåp och gömma bort den för att endast ta upp den när det passar, då missar man dess poäng.

5. en gåva ska du visa dig tacksam för att sen när den är uppanvänd på alla de sätt den är menad och där du inte låter din kreativitet vänta desto längre märke kommer det att ha haft och desto mindre kommer folk att glömma bort det.

6. En gåvas sist-före-datum kan vara idag; använd den med principen att få ut så mycket av den varje dag och den kommer aldrig att bli utbytt förrän det är beräknat.

En gång fick jag guldfiskar i en vattenkanna till gåva. Det var den finaste, sorgligaste och kortvarigaste gåvan jag fått, eftersom jag inte fick behålla den (var 9 år). Men jag glömmer den aldrig.

diabetes eli sokeritauti.

Vill inte höra till gruppen hypokondriker men jag har mina misstankar om att jag lider av diabetes typ 1. Med risk om att överdriva och att vara lite för personlig kan jag väl säga att mina misstankar började när jag började springa 20ggr på wc/dag och dricker lätt 2l vatten fler gånger/dag. Det kan inte vara normalt.

Skulle testa mitt blodsockervärde på jobbet men efter 5 misslyckade försök (mitt blod dög tydligen inte ens till maskinen) gav vi upp. Nytt försök imorgon kanske.

Ikväll ska jag vara kuski när syrran ska på möhippa. Annars är det bara en sval plats och en bra bok som håller mig här. Fäbodavågor igår, något lugnare idag.

knoppar.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,klamrar sig vid kvisten, sväller, glider

-tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra -svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,

Brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens dropparglömmer att de skrämdes av det nya

glömmer att de ängslades för färden

-känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit.

Så skrev Karin Boye. Jag har hört dikten förut men idag gick meddelandet fram. En kris eller ett farväl eller en förändring skall inte gå smärtfritt, det ska kännas. Det är positivt, om man vågar möta den. Precis som vreden kan vara. Men underlaget ska vara bra, det ska bära.

Jag håller på och bygger ett underlag eller en stomme stadig nog, så att jag är beredd för knoppar som brister. En tro eller ett försök blir först sant när det sker något i praktiken.

Idag har jag tankat stommen med vänner, choklad och löpning. Samt en massa underbart från naturen. Och leende på leende. Tillit.

it's good.

Lurade mig själv i morse när alarmet ringde 7.00 att jag började först 14.00 och inte 8.00 och försov mig. Hann till arbetet fastän jag vaknade 7.40 och cyklade 6km snabbt snabbt snabbt. Andra gången på två dar då det varit riktigt nära. Jag vill inte försova mig, bryr mig verkligen om att göra gott ifrån mig.
Insåg idag att jag för första gången på ett jobb känner att jag faktist gör bra i från mig, sådär på riktigt. Det är annat när man inte är på familjeföretaget och inte känner sig som en liten börda som måste arbetssättas. Det är inte hela sanningen men...

I övrigt har jag filosofierat i två skilda turer över kaffe med Emmi och Josso och det har gjort mig väldigt gott. Legat i solstolen, fått telefonsamtal från mänskor jag tycker om och haft kvalitetstid med mig själv och god mat. Jag kan inte klaga på något. Jag är precis där jag skall vara nu. Och livet smakar bättre för varje dag.

för den som söker finner.

Vad som fick mig att (nästan) komma för sent till jobbet

Var en älghona och hennes lilla älgunge. Jag har ingen aning vad de heter på riktigt, har den senaste tiden konstaterat att min allmänbildning har sjunkit enormt sen gymnasiet. Vad jag däremot vet är att när man är 10 m från en älghona och hennes lilla bäbis ska man se till att vara mycket mer än 10m ifrån dem. Alltså sprang jag en lång lång omväg. Kände mig enormt dum då jag flåsande kom till jobbet och berättade min story i all upprördhet.

Men jag fick en fin broderad duk av min patient "för att du e så gullah" :) Jag har ju världens bästa arbete.

breaker.

Var och testade mina nya lenkkiskor igår. Fick stickningar efter 5 minuter och förlorade mot storebror som hade krapula, men i distansen vann ändå jag. Fick trösta mig med choklad och ben&jerrys. Ja, å så skorna tror jag det inte var fel på. Dryckesbältet jag fått av J var däremot allt för tungt för att kånkka på, tror jag får öva om jag ska orka med den med på halvmaran.

I övrigt så var det en bra dag igår. Efterjobbet hann vi dessutom se "Heartbreaker", en franskfilm som kommer på bio just nu. Den är inte alls så klyschig som den kunde vara även om temat är. Å den fick J och mig att börja dansa fult (jättesnyggt naturligtvis) i en biosal.

Nu vill jag sätta en till teaser från bröllopet före riktiga bilderna kommer. Brudparet må ännu vara ett mysterium.

DANSande kvinnor, varav andra hälften saknas.

Nu blir det rullande, bibbande och kaffande. Å så jobb på det.

Wise man said.

Har varit på det vackraste bröllopet ever och HAN sa JA och HON sa TAHDON och äkta kärlek utspelade sig. Mera om detta senare. Jag springer i väg på jobb (cyklar) på morgonen efter men tänker vänta några dagar innan jag publicerar bilder från bröllopet med tanke på brudparet. Det blir officiellt först då det är på fb så jag tycker de ska få ändra sin relationsstatus först ;) Här en liten teaser dock:

kategorier.

Under de senaste dagarna har jag kommit till insikter. Jag har mentalt flyttat en person från piedestal till kategorin problemavfall. En annan blev från "bäst-att-hålla-på-avstånd" till "dig-vill-jag-hålla-nära". Måste man kategorisera sina medmänskor och relationer? Kanske, om man vill skydda sig själv. Kanske, om man vill respektera sig själv. Just nu känns det väldigt rätt.

Jag har fått tre fina insikter redan under sommaren. Konstigt att det känns som att det är under sommaren jag utvecklas mest, även om det är under resten av året som själva hårdmaterialet lagras. Kanske krävs det en tids inpräntning och mognad för att de ska fastna i praktiken.

Det har förövrigt varit en bra dag idag. Jag lever ännu på gårdagen. Den smakade sommar och hopp och vardagsunder. Har dessutom köpt två par nya skor idag. Det ena paret har jag beundrat i två veckors tid, det andra har jag väntat på att köpa ett halvår dvs. nya löpskor.

Det ena paret skor ska jag använda i morgon på mina vänners Johannas och Jans bröllop. 2 andra bekanta ska också gifta sig då. Idag ska en nära vän förlova sig, men jag får inte avslöja vem. Love is in the air.

Nu ska det övas dans inför morgondagen, sedan blir något avsvalkande :)