bit för bit.

Tänkte att det vore dags för en uppdatering i hur åbo livet för hösten 2011 har börjat. Ni får det bit för bit.

Lättnaden infann sig redan när jag steg in i lägenheten. När man fått ordna upp sina saker (läs: kläder) och fått vädrat illaluktande kloaklukt börjar det gå att njuta av att man har kommit hem. Även vår lägenhet saknade sin andra hälft (läs : Johi) gick det bra att tåssa på och fixa det beboeligt. Våra sommargäster hade snällt lämnat oss ett paket med bla. kex, te och surskorpor som tack för vår gästfrihet. Så det fanns en guldkant på den här historien också (sök på youtube: min finska fru och jag).

Måndagen gick ut på att reda upp saker, ta en länk kring aura å och köpa mat. På kvällen hade vi träff med årets gulisar på Koulu och det verkar vara ett bra gäng gulisar, roligt också att fanns procentuellt betydligt mer män än tidigare år.

Idag, tisdag, håller jag på och "soltorkar" tomater i ugn för att sen sätta dem i kryddor och olivolja. Har också bakat en hel plåt bröd och tillagat lax.

Det var några bitar av vardagen här. Det blir lite torrt dessa dagar, då inget har börjat "på riktigt" och jag ännu är rätt asocial, men i ärlighetens namn njuter jag av ensamheten när den är självvald. Och som tur har Viktor hållit mig sällskap och förgyllt mina dagar :)

hejtå larsmo.

hejdå.

nu är det åbo som gäller.

nu glömmer vi det som varit,

kommer bara ihåg det goda.

förlåter det som ska förlåtas.

minns varandra som vänner.

minns varje minne som smakat sommar.

låter ej hjärtat frosta med frosten.

ser höstens färger istället för mörker.

Tack för allt. Här är några blommor till er som gjort min sommar minnesvärd! Sköt om er! :)

sommarens sista dans.

Det här kan bli mitt sista blogginlägget för sommaren i larsmo 2011. På söndag tar nämligen Viktor och jag vårt pick å pack å kör ner till Åbo city. Där väntar studier, vänner och high-heels. För det kan man ju int ha på landet, high-heels alltså (inside-grej). Och om lite på en vecka väntar slovenien.

Det har varit en mångsidig, hedonistisk, helande sommar. Jag har återigen lärt mig mycket om mig själv, vad jag kan och inte kan. Men i slutändan är det mycket viktigare vad man vill än vad man kan, för finns det vilja så är ingenting omöjligt. Inte har det alltid varit lätt för det, när det gäller viljan så hänger den ju inte alltid ihop med kapacitet och behov.

Sommaren 2011 känns lite som en vändpunkt, för att romantisera det hela. Här gjordes grunden till mycket gott. Nu handlar det om att sköta om och utveckla.

fynd.

Tre fina fynd kan rädda vilken måndag som helst och göra att man är superglad ännu nästa dag.

Fynd 1: en stycken halvmeters zuccini som ska bli god som den är, grillad eller i soppor. Hittades i vår trädgård, räddades undan möggel.

Fynd 2: en helt underbar ny "martha-slungo" som jag ska raitta på med i höst. Skulle sätta upp en bild men är för lat. Hittades på måndagstorget.

Fynd 3: Pirkkas färskpizza med smak av kyckling och blåmögelost. Jättegod! Jag är inget fan av färdigmat, men det är stor skillnad på pizza och pizza.

I övrigt har jag haft en huippu början på min sista vecka i österbotten. Har kokat äpplen så de kan frysas in (japp, det går!), cyklat runt i regn och druckit kaffe med vänner och farföräldrar.

Dessutom har jag sett tre fantastiska filmer som alla borde se: (The) Hours, Learning Beauty och Igelkotten! Grejt!

Och jag ser så framemot hösten i åbo :))))

söndagstankar.

Det är söndag och en helg med föräldrarna (och lite andra familjemedlemmar) är över. Jag har inte varit särskilt produktiv i helg, vilat på villan, tagit ett morgondopp, läst till slut den där maruki hurris bootschje, sprungit i skogen och tåssat på juthbacka med en syster.

Och i denna stund känner jag lite dåligt samvete för att jag inte besökt någon krog i helg, int ens netti. Inte för krogens skull utan för de mänskor som var där. Men ibland tar också min lilla energi slut (tro det eller ej!). Men jag hade ju lovat att inte besöka melody fler gånger denna sommar och med tanke på att jag far till åbo för okänd tid så kanske man kan satsa en helg på att vara lite sällskap åt föräldrarna. Och det var faktist inte så farligt...

I juthbacka fanns inget annat än folk. Inget jag var intresserad av, eller ja, glass fick jag ju ^^, Mitt mål var att hitta en ny dagbok, eftersom jag skriver på mina sista sidor i en dagbok jag börjat som för över 5 år sedan. Det är konstigt att ha fem år av sitt liv komprimerat i en mapp. Lite samma känsla som jag har över mina betyg i skolan; är det här resultatet av 10 års pluggande, tentångest och slit??

Tyvärr hittade jag ingen jag ville ha, för ska man ha en sådan bok för 5 år framåt så ska den nog vara fin.

ta mig bort.

Haruki Murakamis bok "What i talk about when I talk about running" har fängslat mig totalt. Det känns tidvis att det är det enda som håller mig fokuserad, annars irrar jag bara omkring. Jag vet vad det är, det är sista veckan i Österbotten i sommar och det gör mig yr. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, det är en brytning på gång.

Jag vill bort från mamma och pappa, bort från dessa temporärt regntunga trakter. Jag vill bort från ett fullt kylskåp med mat jag inte längre vill äta, bort från ett rum jag inte behöver städa själv. Jag vill. Bort.

Min motivation för allt inom denna nejd håller på att fallera. Det är bara en sådan dag(ar), då jag egentligen bara vill packa allt och hoppa på tåget. Det väcker lite ångest, lite förtidig saknad men det måste ske. Jag antar att det är såhär det ska vara. Jag försöker så gott jag kan leva ett "normalt" liv, med den normala rytm jag haft för att inse att hela sommaren har saknat en klar rytm. Jag har bara haft flyt och följt strömmen och älskat (nästan) varje stund. Men nu är det dags att byta riktning, att skifta fokus.

"Normal" rytm just nu innefattar att jag i helg far till villan (och det heter inte "skären", för vi har ju bilväg säger de som låssas veta) och läser boken till slut, resten av tiden är planerad för löpning i skogarna i larsmo och nykarleby. Ja, å så kanske jag får nog i något skede och far och besöker Juthbacka marknaden, fastän jag egentligen bara vill fly bort från öb. Kanske jag lugnar ner mig snart.

Kanske jag bara oroar mig för hösten, men har förträngt det.

öppna dörrar.

Det handlar om att hålla alla dörrar öppna, motiverade jag mig själv när jag spenderade timme efter timme med att prestera höga vitsord i ämnen som inte intresserade mig desto mer under högstadietiden och gymnasiet. I min osäkherhet över vart livet var på väg var det säkrast att göra så. När jag vägrade göra beslut som skulle på ett eller annat sätt begränsa min ovissa framtid var det för att inte stänga dörrar. För valen innebar begränsningar, inte möjligheter.

Jag har alltid beundrat de mänskor som klarat av att välja bort saker för att de prioriterat en sak viktig för deras hjärta. Att bygga upp sitt liv kring en konkret dröm som på ont och gott ger en riktning för ens liv. För att det ska vara sunt krävs att även om drömmen finns i centrum, ska andra drömmar finnas i periferin. Det kräver mognad, vilja och envishet.

Jag valde friheten, gymnasiet, att inte riktigt gå med i något. I alla fall inte helhjärtat.
Det är säkrast att hålla i strån som man tål går sönder om man ska skydda sig själv från att falla. Ångesten kom krypande så snabbt ett val hade konsekvenser för inte bara de tre följande veckorna utan för en längre framtid. Jag kände att val hindrade mig från möjligheter i rädslan att gå miste om något stort. Något stort jag aldrig skulle möta förrän jag gjort något livsval. Livsval, är ju ett ganska flummigt uttryck. Vad i våra liv är egentligen val (vad är inte?) och vilka av dessa är livsval? Och vad vet en 16 åring egentligen om vad hon vill med resten av sitt liv, när äldre inte heller vet??

Lite äldre och visare inser jag ju att alla små valen var del av mitt livsval. Tiden jag satt i böckerna istället för i en hobby jag velat prova. Jag gjorde t.ex valet att välja bort pianospelande för att det tog för mycket av min studietid och ändå såg jag inte att jag hela tiden satsat helhjärtat på studierna. I samma stund som de alla val är livsval är de ju inte alls det heller. Jag kan inte få tillbaka min tid, men jag får välja på nytt. Dagens friheter tillåter mig detta. Jag kan byta inriktning, söka in till en annan linje eller välja andra mänskor att umgås med. Men jag vill inte. Jag har valt och jag är nöjd med de val jag gjort såhär långt, idag. De öppnar dörrar jag inte kunnat öppna om jag inte först stängt andra.

Man kan tro att det är en trygghet att hålla alla dörrar öppna, men vilken dörr som ska då ta emot när man backar om ingen blivit sluten? För vem vill i slutändan leva med en massa kunskap, men ingen praktisk nytta? Eller en massa drömmar, men ingen man är villig att leva ut?

"Je ne regrette rien" jag ångrar ÄNDÅ ingenting. Inte något val, iaf. För de var och är mina val.

Här kan ditt hjärta vila.

Min sista helg som vårdbiträde i larsmo är över, endast några skift till och det är över. Jag inser att det är återigen den tid på sommaren när man börjar sammanfatta och i efterhand försöka förstå och analysera vad som gjort denna sommar till vad den varit. Överhuvudtaget att försöka sätta ord på vad jag känt och känner nu, i efterhand.

För det första har det gått fruktansvärt fort. När man inte har någon skillnad på vardag och helg, kväll eller morgon, ledigt eller i jobb så är det som hela sommaren gått ut på att leva i nuet, vilket jag sannerligen gjort. Jag har inte tagit någon stress alls över att jag har fem dagar jobb framöver, eller är fast den och den dagen. Jag har ”måra på” och njutit av det mesta, förutom tider i total tomhet när jag avskärmat mig för en kort stund från allt . Kanske måste man under dessa vakuum-tillstånd som jag brukar kalla dem som det är dags att tänka framåt och bakåt och inte bara i nuet.

För det andra har jag lärt mig mycket om vänskap i sommar. När vänskapsnätverket ständigt växer inser man skillnaden mellan de långvariga och de nya vännerna, men även att det egentligen inte handlar om tiden man varit tillsammans eller känt varandra, utan hur mycket tid man är villig att aktivt ge varandra.

För det tredje vet jag allt starkare att jag brinner för psykologi. Jag brinner för mänskans oanade kapacitet för godhet och ondska. För mänskans ständiga strävan efter lycka i en värld där många är olyckliga. Om makt, om livslust, om acceptans. Det kan helt enkelt inte finnas något mer intressant här i världen.

För det fjärde vet jag att jag inte behöver kunna allt och veta allt. Man kan alltid fråga. Och vågar man inte fråga så behöver man lära sig det. Och vill man inte lära sig det så är det fel på ens attityd eller på den mänskans attityd vem man borde fråga av.

För det femte har jag börjat tycka mycket om Larsmo och om larsmobor och om attityderna här. Jag känner mig nöjd över att ha rötterna här. Och när vi satt i badbaljan på en ö under J och B:s förlovningsfesten igår kunde jag inte annat än häpnas över hur fint det kan vara här.

Nu blev det här så långt så jag tror knappast någon läser mer. Ni får vänta till i morgon, eller helt enkelt, leva i nuet tills morgonen är här.

blod och järn.

Jag borde inte ge blod. Jag har gett det tre gånger i år och av någon anledning tycker jag mitt humör tar en liten störtdykning varje gång. Jag blir utan energi. Dessutom har jag haft huvudvärk, vilket jag ALDRIG har. Jag äter järn i hopp om att det skulle ha en effekt. Läste en artikel om en kvinna som hade samma problem och efter det en faktaruta om hur kroppen kan påverkas av förändringar i blodets mängd. Medveten om att det här kan vara hokus pokus och ett oturligt sammanträffande, men jag tror jag ska hålla paus med blodgivandet för i år.

Hoppas nu inte jag avskräcker någon från att ge blod, det har knappast inte samma effekt på alla. Och jaa, det kan också bero på att vädret varit sämre. För ni vet väl att undersökningen vi gjorde i våras visade på att vädret har en tydlig effekt på ångest ;)

regnflum.

Regn. Igen. Hej, vem var det som sa att augusti skulle bli rekordvarm? Ingen nu längre, tydligen. Mitt tålamod håller på att växa (beträffande regnet), men växtvärken gör sig till känna. Jag går rastlöst runt runt i huset, kokar mer te bara för att ha något att göra när jag egentligen skulle vilja göra något utomhus. I solsken.

En positiv bieffekt av vädret är dock att bl.a. squashen jag sått växer bra. Äppelträdets äpplen har muterats och deras runda form har ändrats till alltfrån fyrkanter till ovaler. Jag misstänker konstgödslet.

Hemma hos oss diskuterar vi mycket politik nu. Penningpolitik. Jag som aldrig varit insatt får min dagliga dos redan vid morgonmålsbordet när aktier, världspolitik och greklands problem genomgås. Men det är inte så farligt, man alltid fundera på dess psykologiska innebörd och då blir det alltid mer intressant. Allt handlar ju om psykologi, egentligen.

Har börjat tycka om att läsa dagstidningen ÖT nuförtiden också, en förändring jag inte trodde var möjlig. Vuxenpoäng till mig.

Nu tycker jag har berättat tillräckligt om mig bara för att fylla ett blogginlägg. Idag ska jag göra obetalt översättningsarbete, läsa, dricka kaffe och jobba kvällsskift. Mer än så tror jag inte jag får gjort, men kanske man int behöver göra så mycket hela tiden, egentligen.

sommar.

Inser dessa dagar att det börjar vara över med sommaren... Hösten väntar bakom hörnet och med det

- alla styrelsemöten och uppgifter för både Impuls och Suomen Psykologi Opiskelijan liitto

- en jättemassa intressanta psyckakurser, bl.a. parterapi ;)

- kandiskrivning

- testning om amerikansk fotboll vore något för mig

- galna upptåg med världens bästa kämppis Johi

- DANS med härligaste tjejerna

- möjlig fortsättning i salsa
- att bo nästan granne med han som gör mig glad :)

- åbos härliga cafékultur och annat storstadsliv

- teater, kultur, böcker

- fortsättning av mitt sopp-projekt och sökande efter ännu bättre caféer.

och myki myki mer.

Frågan är bara, hur ska jag finna tid och energi till allt?? Men finns hjärtat med så finns vilja så finns tid så finns energi. Det utgår jag från iaf, sen får vi ju se.

lekt med lite kylskåpspoesi som jag köpt i sommar. väntar på att få smätta upp alla ord på kylskåpet så folk får skriva fina saker.

grått.

Hoppas hoppas hoppas hoppas...

...att det här vädret sku kunna ge med sig och solen skulle titta fram. Jag försöker se på det med en positiv blick: Vänta bara, svamparna kommer att plumpa upp av det. Det är mycket behagligare att springa när värmen inte är outhärdig. Naturen mår bra av det. En kopp te passar bättre i detta väder. Bastubad känns mycket härligare när regnet öser ner. Du har mer ro att vila och läsa en bok...

Men. Det här är sånt jag njuter av under hösten. Nu är det ännu sommar och då tycker jag solen ska skina.

se till mig som liten är.

Isch vilken dag. Tung.

När man ska jobba måste man hålla en viss min, en viss attityd, en viss energinivå. Men när man sen i hemmets lugna vrå lämnar och funderar i all tystnad så känns det så plötsligt hundra gånger värre. Man inser hur mycket krafter det tar. En levande kan kanske aldrig vänja sig vid döden...

Nu duschen och sen sova. Behövs.

Vad vi lär oss av krogliv: episod 6

...att aldrig mer under denna sommar besöka stadshotellet. Gott folk, vi har återigen blivit lurade 10 euro av det enda stället man kan dansa i jeppis.

Never ever mer denna sommar, tack å lov gjorde mitt sällskap kvällen uthärdig.

Men jag är mycket glad för att om det inte vore för att jag betalat samma 10 euro för 4 veckor sedan så skulle inte jag ha träffat den person som jag haft dryft efter på melody under natten.:)

Nu sova (om det slutar blinka och skrika i huvudet)!

nattnatt.

Var på mitt första nattskift ever i natt. Man ska tydligen inte på förhand berätta för allmänheten om sådana detaljer, eftersom att någon galning någonstans skulle kunna få nys om detta och ta tillfället i akt och bryta sig in dit när en ovan, svag liten tjej jobbar natten. Men den galningen vet inte att jag kan karate ;)

Nattskiftet gick bra. Även tider när mina tankar gick till att tänk om någon finns bakom den där dörren eller är det fotsteg jag hör så kunde jag relativt bra lugna ner mig bara genom att tänka hur osannolikt det egentligen är. Det är förvånandsvärt vilken lugnande effekt det har att bläddra bland recept när man är lite osäker och otrygg om natten. Att man blev hungrig på köpet behöver väl inte nämnas.

Väl hemma kunde jag krypa i säng kl 7.30 och sova i ytterligare 3,5 h. Det blev en rätt hyfsad natt och nu myser jag av insikten av att jag är ledig---ett dygn.
Men det här regnet gör mig deppig. Regnet må ha varit väntat och efterlängtat, men det får räcka nu. Jag blir lite apatisk av regn, vet inte vad jag ska ta mig till. Sånt här väder är gjort för att göra skolarbeten men då det ännu är en månad ledigt är det lite svårt...

Men nu ska vi inte tänka på det, alltid kan man ju hitta på nåt mysigt även en regnig dag. Trevlig fortsatt lördag bästa läsare :)

Vad jag vill och vad jag behöver.

Så spårar det ur igen för mig. Jag märker att jag inte är närvarande, pga. trötthet. Efter 23 h arbete med endast några timmar ämnad för sömn däremellan så VILLE jag ändå träffa de vänner och släktingar som jag lovat besöka. Även om det jag verkligen BEHÖVDE var några timmar sömn och en ensam stund före jag kunde göra det jag ville.

Det hela straffade sig med att jag inte kunde lyssna koncentrerat, inte följa med, inte glädjas åt stunden, ja, helt enkelt inte vara närvarande. Det gör mig besviken, varför lyssnar man inte bättre på sina behov så man sen kan ge mer igen? För vem vill leva halvhjärtat, vara vän halvhjärtat, hjälpa halvhjärtat?

Samma sak när det gäller springande. Om man är för trött för att springa då behöver man vila, inte springa halvhjärtat och halvbra och må dåligt halvaresan. För resan är ju målet, säger klyschan. Men det är man själv som måste känna sig själv och sina gränser, ingen annan kan veta vad ens behov är.

"Att vara självisk är att jag aldrig tar mina egna behov på allvar; jag ser ej mina djupaste behov. Då vill jag alltid ha något eftersom jag aldrig får vad jag verkligen behöver."

Därför lovar jag mig härmed att bli bättre på att skilja på vad jag vill och vad jag behöver.

...Och att vakna upp till den briljanta idén att steka squash i smör och kryddor mitt i natten känns lite väl som Fredde från Solsidan möter sommar med Ernst. Och jag har ingen aning om det var en vilja eller ett djupt behov.

hus och havsutsikt.

Var på bostadsmässan med Viktor igår. De flesta hus vi tittade in på var förstås mycket fina, det måste de nästan vara om de kostar trehundraåttiosextusensjuhundrafemtionio. Konstaderade att man inte skulle inte ha emot att vakna och ta en morgonkaffe på balkongen mot vattnet. Men i slutändan är det ju inte skillnad på hur dyrt eller billigt man bor och om huset nu råkar ha en havsutsikt eller fem toaletter. Mycket viktigare är sättet man bor på, om huset fyller de funktioner de ska fylla och vem man bor med. Så får det ju förstås vara mysigt och snyggt om man ska sätta fem årslöner på huset.

Ja, och så tror jag det finns många hus där flera bor men ingen lever i för att man är så rädd för vad grannarna säger om gräsmattan är oklippt och fönstrena skitiga. Vad händer om någon kan avslöja utifrån mitt hus att jag inte är perfekt?

Kanske för att jag alltid varit en bohem i själen och som 10-åring svurit att jag som vuxen ska leva i husbil så tänker jag inte tänka mer på den saken de närmaste åren. Nuförtiden är jag nöjd med att inte bo i husbil.. Studentbynslägenheten var i och för sig inte i af storleksmässigt så långt från en husbil, men den rullade inte.

Oj oj så full av flum.

klipp till.

Den årliga klipp å färgningen vid kethens blev gjort. Denna gång blev den gjort av Stina, som endast jobbat 1 månad som frissa. Jag berömde hennes arbete och gick nöjd hem. Det blev helt fint tycker jag och hårmassagen lever man länge på.




Så trött att jag inte orkar blogga om nåt mer ikväll. Det blir så när man jobbar till 21.