lillajulshelgen.

Idag har jag jobbat 12h med min kandi, i stort sett. Så blir det när man har tagit tre dagar ledigt, för att fira lillajul och fara på kryssning. Stressen när man kommer tillbaka har växt sig gigantish och jag känner paniken växa i ryggraden. Jag gick igenom en snutt av min kand med några och insåg att min svenska inte är så bra som jag tänkt, att jag skriver ganska råddigt och flummigt och egentligen vet man inte riktigt vad jag menar med vad jag skriver rätt ofta. Läs den där meningen på nytt och ni förstår vad jag menar, eller inte förstår, det var det jag menade.

Nå, i helg hade jag då ett så kallat liv utanför min kandi. Vi hade glädjen att ha tre gäster att bo hos oss (Ida, Etta och Sami), samt att få inbjuda förlorade glöggrundans barn till oss, så de blev en helt mysig kväll istället. Synd att den allt växande kanditröttheten just skulle infinna sig den kvällen.
Efter den mysiga kvällen for jag på en mindre mysig kryssning med 160 psykologistuderande från hela Finland. Mindre mysig skriver jag för att det blev mat, dryck och dans hela natten och en mindre mysig väckning av typen som sov i sängen bredvid mig. Jag säger bara, håll i era väskor och låt inga blondiner entra din hytt om du vill ha en lugn natt. Dessutom sov jag rekord länge den natten, framtill kl. 15 på eftermiddagen. Det hade jag aldrig trott om mig.

Nu är jag lycklig över att få vara tillbaka i "vardagen", som egentligen inte är någon vardag tack vare allt kandijobb och julfester hit och dit.

Glad lilla jul gott folk!

virkat.

Att skriva kandi är lite som att virka. Man virkar o virkar tills man märkt att man gjort fel och allt arbete är bortkastat och man måste börja om pånytt. Eller så gör man som jag gör ibland. Accepterar det för vad det är och gör något lite nytänkande av de hela. Så blev dessa saker till på en vecka.

Det första (1. )är mitt första försök till en skål. Det första jag försöker virka men som blir en hatt till min anka som jag fått av min vän josefin.

Det andra (2.) är ett hårsmycke som blev klart idag. Det är ganska fint, måste jag medge, fastän den skulle bli ett par örhängen till först.

Det tredje (3.) är skålen som blev en ank-hatt, men i förbättrad, erfarenhetsberikad version. Den är stärkt med florsocker för att hållas hård och stark.

Nu vill jag ha mer garn och virknålar. Men först göra lite nyttigheter.

:)

hinder.

Ibland vill jag göra vissa konkreta handlingar för att visa att jag gått vidare
men något hindrar mig. Jag har inte bearbetat de känslor görandet innebär. Som att slänga bort saker som en gång väckt känslor, men som när de nu står där bara tar rum och utan vilka livet skulle rymma nya saker eller i helt enkelt sin frånvaro ge en frid. Men ambivalenta känslor hindrar en, för om man slänger dem för fort, när tomrummet ännu finns kvar, kommer man alltid att tvingas fylla det där jobbiga tomrummet med onödiga saker.

Idag insåg jag att tomrummet inte längre var där, att jag gått vidare. Jag andades ut och gjorde något, konkret. Och det smärtar inte längre att gå längs dessa gator och tänka de tankar, som gör sig påminda.

Livet - kandiångest = perfekt.

duktighetspoäng.

Idag ger jag mig själv duktighetspoäng.

- Suttit på föreläsning 9-16.30 = 10 poäng.
- Jobbat med kanden aktivt 17-20.30 = 20 poäng.
- Virkat kropp och händer på min kanin = 5 poäng.

Jag tar dock avdrag för följande:
- Suttit fast i en stol i nästan 10 h. = -5 poäng
- Ignorerat stort behov av motion = -5 poäng

Sammanlagt ger detta mig 25 poäng. Imorgon väntar en likadan dag, men före det ska jag hinna ut och göra något åt mina förkrymta muskler.

kommentarer.

- min kandi går inte framåt av att jag sitter på fb eller glömmer nycklarna hem så jag inte slipper till mitt material under 5h.

- jag vann 40 euro:s köpkort vilket i praktiken innebar 3 träningsgånger även om jag helre köpt energi-dryck för pengarna

- tycker även yngre män kunde lära av de två äldre gentlemännen i åbo som öppnat dörren för mig idag och gjort mig glad

- ni sku se mitt virkande. Snart har jag kroppen på en kanin färdig :)

- kandin blir int heller skriven av att sitta å skriva blogg.

barnlek.

Kom igen. 2h virkande och detta är vad jag åstadkommit. Måste ta paus och vila med något lite lättare, typ att skriva kandi. Kandi är barnlek jämfört med det här. Men jag skall icke giva upp!!!

kandidat-tjat.

Jag vill först be alla bloggläsare om ursäkt för att mina bloggar inte berört mycket annat än kandin den senaste tiden (o lite förkylning då). Men så skriver jag ju om vad som är aktuellt i livet och så råkar det ju vara att kandin som e så aktuell såhär års och framtill julen åtminstone. Jag funderar lite på att ta ett litet studielån efter och ta en sista minuten när allt det här är över jag för att slippa bort ett tag och för att belöna för att jag satt ner 2 månader på ett papper på 30 sidor. För mycket av det jag gör vid sidan om kandin är för att få mer energi för kandiskrivningen. Som sagt, det blir ett otroligt tjat om kan din..

Men lite prat om lite annat. . . nej. Jag har inget utanför kandin att berätta.

Tack o lov för det, för det betyder att livet är ganska bra och att jag accepterat mitt liv som slav av kandidatskriverier.

ursäkter.

Jag har spenderat över tre timmar på att lösa ett korsord.

Jag funderar på att lära mig virka via youtube.

Jag har två krukväxter (vid namn Börje och Georg)

Jag skickar julkort.

Jag tycker en promenad kan klassas som att idrotta.

Jag har haft fram kokboken mer än tio gånger på en vecka.

Allt detta sammanfattat ger mig mången tant- och töntpoäng. Framförallt, är de exempel på vad jag gör för att omedvetet undvika mitt kandiskrivande.

ljusare.

Har nu två dagar i sträck orkat två länkar men i promenadform. Förkylningen börjar vara övervunnen och jag mår bra, förutom då att huvudet är tröttare än vanligt. Å lika så den mörka perioden börjar också vara över, för nu är det julklappsshopping på gång. Köpte tillome en presentförpackning idag, men den var åt mig själv...

I år tänker vi på eriksgatan att satsa på juldekorationer och julstämning. Detta pga vi är fast här i åbo nästan framtill julafton. Fast de känns rätt kul att börja med sina egna traditioner. Men ingen ful plastgran ska vi ha. Bara fina och goda saker, varför vi spenderade 3h sökande efter den perfekta adventsljustaken igår utan att finna den.

Nu tillbaks till våldtäkterna, dvs. till min kandi.

slödagen 11.11.11.

11.11.11.

....blev en riktig slödag för mig. Jag mår bra idag (thank God), men är ännu snuvig och slö. Som sagt. Så fort de sista små tecknen på förkylningen är borta så är jag på lenkkispåret eller på "mitt nya gym", Lady Line. Låter som ett tantgym, eller hur, men vem bryr sig om det kostar 25 euro för en månad. Å det är allt jag behöver före jul.

I övrigt tycker jag är ganska nöjd över att jag klarat av att hålla veckans 3 deadlines, med tanke på hur skit ja mått. Nu vill jag bara njuta av att det är helg, med allt vad det innebär.

ps. nästa gång blir det 12.12.12. Å ni som känner ju mig vet ju vad det innebär?? ;)

förkylning vs heidi: 0-0

Idag är en bra dag. Jag håller på att vinna över förkylningen. Jag glädjeskuttar in genom dörren för att den sprängande huvudvärken från tidigare känns som bortblåst för ett tag och mitt enda symtom för tillfället är den hederliga snuvan. Överkomligt!

Laddar upp med lever och mögelost (samt lite te och tryffel) och fortsätter arbeta med min kandi. Nu när man är utvilad borde ju saker börja hända med den, right??

förkylningsuppdatering

Ok, här kommer det nyaste nytt från mina förkylningssymptom (virvelljud,tack):

1. halsklumpar å sjukt då jag sväljer har övergått till den gamla hederliga "snora å snyt"-fasen, vilket leder till att jag inte vill tillbringa någon tid på föreläsningar eller andra allmänna uttrymmen.

2. feberkänslan kommer så fort jag anstränger mig lite, t.ex. går 500m eller diskar en kopp.

3. ryggvärk, styva muskler och magknip med jämna mellanrum

4. den gränslösa huvudvärken och framförallt: förkylningsdemensen, som tar sig i uttryck i att man två dagar i rad, glömmer pengarna hemma så att man två gånger hamnar säga när kassatanten tagit koderna å slått ihop summan för 15 varor att man inte har pengar och så får man gå hem med svansen mellan benen o hungrig.

Nu kurar jag mig själv med pepparmintste och svenska skrivregler, så kanske jag åtminstone inte skriver bara blaahaablahaa i min kandi vilket jag gjort de senaste dagarna. bla.

förkylningsromantisering.

När jag var barn kunde jag ofta romantisera förkylningar. Det var mysigt att ligga under täcket och se på tv-serier, i omsorg av någon som gav en varm saft och tittade till en. Man behövde inte göra läxor eller fundera på något, man fick bara vila och vänta på att pappa kom med medicin eller halstabletter när han kom hem från jobbet. Det var ett sätt att fylla sin energitank.

När man är vuxen finns det inget mysigt med att vara förkyld. Deadlines flyttar inte fram pga. en förkylning. Missar man något får man göra dubbla arbete. Medicinen får man köpa själv, halstabletterna gör en orolig i magen. Tv- serierna kan man inte se på för att man måste jobba. Och energitanken går på minus efter allt det man missar och i bristen på den träning som gett en energi till allt. Trött, tråkig och ser ut som ett troll. Och jag måste på lektion.

Jag hoppas detta inte är någon långvarig förkylning, för dag två i förkylning med hosta som väckt mig i natt gör en inte glad.

host host.

Inte ville jag ju att min dag skulle börja som den här, med förkylningssymtom i form av stockad hals och dövhet och brist på röst. Jag är i stort behov av en länk men nu vill jag inte göra mig sämre. Så jag lugnar ner mig och dricker te.

Det kanske straffar sig från att vi var ut och dansade till klockan 3, för första gången sen i sommar måste tilläggas. Dansade är kanske ett fel ord för att röra sig inom en halvkvadratmeter när det är proppfullt på golvet. Man glömmer bort hur det är och när man är där glömmer man bort varför man överhuvudtaget ville komma dit. Fast åtminstone rör man ju på sig och är lite social, men det känns som fel forum när kommunikationen sker i form av taffs eller skrik i örat. När insikten om att man inte är tillräckligt full för att umgås med de högljudda mänskorna i kön kommer redan före man är på insidan borde man kanske vända om.

Isch vad jag är negativ, blir så ibland första dagen under förkylningen. Tur att jag har Viktor som tar hand om mig även sånahär dagar och lagar världens godaste lasagne :)

alla helgons dag.

Alla helgons dag firas till minne av alla de som dött. Jag känner mig lyckligt lottad i och med att ingen verkligt nära till mig har gått bort. Min morfar dog när jag var 11 år, men honom kände jag aldrig riktigt på riktigt. Kanske hade han inte motivationen att lära känna oss heller, kanske var vi där för sällan. Allt jag vet om honom är sådant som andra berättat, även om jag har minnen om att han berättat historier någongång då vi var där. Han var en piprökande man med en temperament.

Min bror dog förrän jag ens föddes, men det är hans grav vi besöker på julen och skulle jag vara i jakobstad idag skulle jag kanske besöka den också idag. Det är sorgligt att tänka på den person han kunde ha blivit, om han fått leva. Men så ska man väl inte tänka. Man ska glädjas åt de man har.

Allhelgona påminner oss också om vår egen dödlighet, hur begränsad vår livslängd är. För ett par dagar sedan såg jag en kvinna i min ålder bli påkörd. Även om hon inte svävade i livsfara insåg jag hur ständigt närvarande döden är. Döden är inte motsatsen till livet, utan en alltid närvarande del av livet, tror jag någon har uttryckt det. Om vi är rädda för döden blir vi också rädda för livet.

I sommar läste jag en bok vars råd var att inte leva som om varje dag var den första i ens liv (en ny möjlighet), utan den sista (en sista chans). Om vi lever så kanske vi tänker vad vi egentligen sätter vår tid på.. Å andra sidan, skulle jag helt gå in i det tänkandet skulle jag nog inte skriva blogg eller kandi en lördag. Jag skulle spendera den med vänner och familj, mänskor jag tycker om. Det är alltså vad jag tänker göra just nu.

Frid.

balans.

Känner mig ovanligt i balans sedan jag kommit hem från österbotten. Oron jag känt i min kropp tidvis har liksom lämnat, även om jag tror det vore ett sunt tecken att vara nervös och stressad inför kandin som ska som tidigare nämnt inlämnas om 8 veckor. Och jag har inte ens börjat skriva. Men det känns helt underbart att ha ett mål att sikta mot och jag tror det är det som varit mitt problem, oron över vad jag riktigt gör av min tid och bristen på konkreta mål.

Balansen kan också bero på att jag har tränat yoga flera dagar istället för gymmande och springande. Även om det finns de kristna som debatterar friskt om yoga är någon avgudadyrkan så tycker jag det är en bra meditations- och träningsgren. Att blanda religion och träning har jag inte på något sätt känt för.

Jag har också testat på alternativterapi i form av akupunktur utan nålar. En rar liten dam på sextio år tryckte på en massa punkter samtidigt som hon berätta söta små historier för mig där jag skulle bl.a. föreställa mig att jag gick på en äng och plockade blommor och frågade blomman vad den sa åt mig. Samtidigt som jag skrattade inom mig kunde jag tycka att det var rätt ok, det var helt trevligt att bli påtad på och tänka på gulliga kaniner i 45 minuter en tråkig onsdag.

Nu är bara frågan. Hur ska man få gjort något när man är så här avslappnad?