Vappen

Glad att vara studerande, även när det regnar på vappen. Men man ska inte gråta för det, man kan fira med god mat och kärt sällskap för det. Så här ser menyn jag ska bjuda på ikväll. Glad vapp alla!

Pank o lycklig

Tillbaka från en underbar arbetsresa till Stockholm. Mina top 3 under resan var:

1. Hotellfrukosten (speciellt plättarna, äggröran och baconet!)

2. Besöken till de olika ställena där vi fick höra om hur de arbetar förebyggande i Stockholm och Sverige

3. Sällskapet. Vem skulle tro att man skulle ha så roligt med ett gäng äldre och yngre medelålders?

Fick shoppat en del och köpte bl.a. en frozzypack som blir perfekt för sommarens picknicks i Helsingfors parker eller att ta med när man ska till nåt bibliotek och studera eller till tågresorna. Den håller maten kyld i 7 h så man behöver inte vara rädd att den blir dålig även under de fuktigaste sommardagarna.

Sen köpte jag nog ett å annat roligt som lite partyspel (brukar alltid uppskattas) och den här söta klänningen från Fröken Söta. Tycker om dess retrostil, urringningen och de blommiga mönstret. 

Sen blev de också en massa god kaffe, hela tre pack. Den sista blev från Starbucks (Breakfast) och den smakar gudomligt gott.

Inga föreläsningar mer i vår. Har det riktigt bra ja ju :)

rik den som nöjd är

Den stressigaste tiden under detta läsår håller på att vara över. Imorgon skrivs den nästsista tenten för våren och mitt förstå personlighetsutlåtande ska vara skrivet. Jag har satt det mesta åt sidan, samtidigt som jag tycker att min helg har varit underbar ändå, om man bortser från stressen.

I fredagskväll blev det att testa Gordon Ramsay's chili con carne och den var riktigt god, även om den skulle få ha haft mer chili. Efter det for jag till min vän som bor i kvarteret och åt glass, skrattade och hade det riktigt trevligt.

I lördags hade jag föreläsningar ända tills föreläsningarna blev till självstudier som varade tills det blev sovdags. Lite lördagsmys i soffan med varsin kall en för att lugna mina nerver hann vi dock med före  sovdags.

Vädret i dag på söndag har varit helt underbart liksom igår. Solen lyser och det är 10 grader i skuggan. Jag var efter en mixer till syrrans och kände svetten rinna av solen, men i övrigt har jag hållit mig inomhus och pluggat på den nämnda tenten som jag har imoron.  På kvällen bjöd älskling på en sjukt god risotto som fick mig att undra vad man går miste om när man begränsar kolhydraterna.

Ikväll känner jag mig lite spänd för de uppgifter jag ännu har att utföra innan jag drar på min 3-dagars arbetsresa till stockholm, vilket jag också är spänd inför. Där lär det förövrigt vara ännu varmare.

Jag ser också framemot sommaren ännu mer efter att ha sett den snygga och mysiga lägenheten V har skaffat åt sig i sommar. Blir så roligt med en ny stad att utforska!

Ha en trevlig vecka allihopa, det tror jag att jag kommer att få ha i världens bästa arbetets tecken!

Good to be back on track

Nu har min älskling fixat min dator (installerade windows på nytt och rensade gammalt skräp) så att nätet funkar och datorn är snabbare än nånsin, så nu kan jag blogga igen, wohoo! Vad skulle jag göra utan honom? Troligen leva utan nät och ändå betala för det i 2 år eftersom jag har kontrakt.

 Måste dock säga att det inte är helt fel med ett datorfritt/nätfritt hushåll emellanåt. Det blev plötsligt en massa tid till annat man inte brukar göra så ofta, som att dricka eftermiddagskaffe och diskutera eller se på tv/film tillsammans. När vi har våra egna datorer är vi så fasta bakom dem och ser på det vi vill efter vårt aktuella behov.

I helg hade jag då besök av Emmi och det var riktigt roligt och uppfriskande och en härlig paus från studierna, även om vi hade otur med vädret. Vi hann dock dansa, bekanta oss med Åbo nattliv, äta och shoppa gott.

När Emmi var här diskuterade vi bl.a. vad våra nästa mål är i idrottsväg och jag hade då inget. Nå nu har jag. Tydligen vill de på arbetet att vi ska springa Paavo Nurmi loppet på 10km så vi kan göra reklam för föreningen. Inte mig emot! Så i juni så ska det springas och jag planerar göra det med stoltheten i behåll, även om det inte är någon halvmara som jag helre kör.

Med Emmi var vi på mitt favoritpizzeria Pub Niska (ni vet den som den där Mikael, Ålandskockan i Strömsö har kommit med konceptet till) och åt pizzan med hans efternamn som jag förstås inte kommer på. Bernaisesås och lamm hade den i alla fall på och den var så mumsmums så ni vet int. :)

Dator- och nätverksproblem

Lika tråkig som rubriken är det att jag inte slipper på nätet med min dator. Min kämppis dator dog och begravdes i veckan så jag misstänker att min dator sörjer och visar sin medkänsla på detta sätt. Själv är jag bara arg. Så förlåt ifall bloggandet lider.

Roligt i helg hade vi med Emmi som var på besök. På dansgolvet fick jag ett visitkort av en man som var specialist på laser-clitori-stimulans. Vi träffar rätt ofta psykfall.

what's up

Tänkte att jag inte har skrivit så mycket vettigt de senaste dagarna så jag tänkte skriva en liten uppdatering över vad som händer i mitt liv för tillfället. Kanske lite gamla saker men också lite nytt. Jag tycker om att skriva i punktform, så ursäkta.

- Idag ska jag få besök av Emmi här i Åbo. Vi ska göra det vi brukar när hon är här: shoppa, umgås, äta gott och partaja. I alla fall enligt mig. Här en (fjant)bild från senast hon var här (vintern 2010), ett bra tag sen!

- V har ju fått jobb och lägenhet i sommar i Hesa-trakten, så jag får följa med och jobba med min gradu där. Gradu och handledare är ju bestämda och studiestöd för sommaren är fixat. Ser jättemycket framemot sommaren, ska bli roligt med miljöbyte och att bo åtminstone delvis i "storstaan" med V.

- Om en dryg vecka far jag på jobbresa till Stockholm. Jag har världens bästa jobb. 

- Jag håller för tillfället med personlighetsutredning, filmkurs, utredning av ett barns kognitiva funktioner och snart blir det att börja läsa på tent i hälsopsykologi. Så även om föreläsningarna för i vår är nära på slut är arbetet verkligen inte. Men det ordnar sig.

- Jag har börjat kunna träna på riktigt igen efter årets förkylning och feber. En stor motivator för tillfället är Maxim- sportprodukterna som jag fått testa genom Buzzador. Idag testade jag deras salt & sweet energibar och den var vrålgod. Tyvärr hade den lite väl mycket socker, men smakmässigt och annars var den toppen. 

Mera info om deras produkter finns på maximsports.fi

Ha en trevlig helg alla läsare! De kommer vi ha! :)

dagens ungdom

För 5 år sedan var jag au-pair/barnvakt i Esbo en sommar åt den här killen och hans syster. Nu är han 12 år och kändare än jag någonsin kommer att bli. En ny musikvideo har han tydligen hunnit med också. Duktig är han, säga vad man vill.

bättre hit än dit

Idag har jag varit på graduseminarie å funderat på kommande år. Med tanke på att det blir det sista i akademiska bänken känns det som man verkligen måste fundera långt efter vad man vill ännu lära sig, vilka kurser man ännu borde ta för att vara så pass förberedd som attraktiv på arbetsmarknaden. Känns som man är 18 igen och funderar vilka ämnen man ska skriva i studenten eller 16 och funderar var man ska studera eller vilka kurser läsa i gymnasiet. I efterhand kan man ju konstatera att de valen betydde allt och ingenting. Jag skulle kunna vara på samma ställe var jag är idag, men samtidigt tror jag att varje val styr mig mer i någon riktning än i en annan.

Fick skatteåterbäringsinfon idag. Trodde jag skulle ha måsta betala, men nej jag får några penni tillbaka. Tack o lov för det :)

söndagsgöras

Det snöar i Åbo sådär riktigt mycket. Takatalvi nu igen förstås, vad annars ska man vänta sig. Igår gick man i huppare i solen på Åbo torg, idag slänger man igen vinterjackan på. Men jag är på riktigt gott, myssöndagshumör trots det. Jag ser på tv-serier, kockar, läser böcker och har till och med hunnit städa så att lägenheten inte ser ut som ett bombnedslag när kämppisen kanske kommer hem.

De här fantastiska äggröre muffinsen gjorde jag till frukost: scrambled-egg-muffins

Funderar om jag skulle gå till Roberts Coffe på någon riktig god kaffedryck. Fast sedan förkylningen kom har jag haft riktigt svårt att få ner annat än saft och soppa. Det är lite jobbigt, fast samtidigt mår nog magen bättre av en lite mer lättsmältad kost. Fick härliga restpiroger från arbetet igår som jag i alla fall ska mumsa på med lunchsoppan. Nåja, nu ska ja sätta på lite lätt söndagssmink, trotsa snön och gå på lite shopping i stan. Ett besök till bibban blir det också. Livet är underbart när man är frisk!

bara resten kvar

Tredje sista tenten för i år skriven. Bara resten kvar då. Trevlig helg!

Det är sjukt att tänka att jag om ett år bara har praktiken kvar om allt går som planerat. Lilla heidi får äntligen börja titta vad som pågår i andras hjärnor.

Det här med tentångest

Det här med tentångest: SO OVER IT! Jag har tent imorron men känner ingen ångest what so ever. Fast det börjar vara tid att jag kommer över den med tanke på att jag lidit av den i typ 15 år, hemsk sådan tidvis. Pga tentångesten kan jag minnas att jag gråtit, fått ångestattacker, hetsätit, hoppat upp o ner från stolen, tappat nattsömn, you name it. Men nu räcker, även om det är synd att det går om först nu när jag har färre än fem tenter kvar i hela mitt liv som det ser ut nu!

förändras

Jag vet hur löjligt det låter, men min förkylning/feberkoma har förändrat mig eller snarare förändrat något i mitt sätt tänka och prioritera. När man plötsligt inser att allt inte är självklart, när man inser sina begränsningar. Det har fått mig att vilja mer. Att njuta mer. Av livet, av rörelsen, av maten, av umgänget.

Jag har tackat nej till kramar jag velat ha för att undvika smitta ner andra. Insett att en värld utan kramar vore en ensam värld. Däremot kommer jag inte från det faktum att en kram av en halvbekants bekant i fylletillstånd inte är lika mysigt, men ni förstår. När jag blir frisk ska jag hylla kramar och närhet.

Jag har inte känt smaken av maten, men likaså har jag inte heller förätit mig. Jag har levt på det som lättast slinker ner för halsen, börjat uppskatta en soppa med rätt konsistens. Min kropp skriker efter näringsrik mat, god mat, matmat, men kroppen vill inte ta emot. Jag måste lyssna, allt kroppen alltid krävt av mig är att jag lyssnar till den. Samma gäller träningen. Den vill inte träna förrän jag är helt frisk. Men när den är frisk, så vill den träna på bästa, roligaste, finaste, kroppsskonsammaste sättet. Mer variation och mer efter vad kroppen kräver just nu, än att följa ett strikt program. När jag blir frisk ska jag lyssna mer på kroppen.

Samma gäller andra saker. Back to basics och fråga vad som egentligen är viktigt här i livet.

forever young

Jag är för tillfället sängliggande med 39 graders feber och alla typiska febertecken. Tacksam ändå för att jag inte har spysjuka. Den 15 km länken jag planerade göra igår blev inte av och jag vet inte heller när nästa blir av. Sjukdomar har inget säkert slutdatum. Träningsstopp kan jag hantera, så länge jag blir frisk och kry, tänker jag.

Vi tar det så förgivet. Friskheten, ungdomen, hälsan. Att vi ska ha det bra ännu imorron. Att våra närmaste ska gå bredvid oss. Att vi alltid hinner säga "jag älskar dig" en sista gång. De senaste veckorna har jag fått flera exempel på att det inte är så självklart. Det är bara del av en illusion om vår "odödlighet". Kanske speciellt när vi är unga, förrän vi mött eller gått hand i hand med döden eller svåra sjukdomar.
Jag har hört om vänners kära som trots sin ringa ålder insjuknat i cancer. Jag hör om bekantas föräldrar som dör, mer eller mindre plötsligt. En vän for till studenthälsan och fann att en prick på armen visade sig vara svårartad hudcancer.

Odödlighetsillusionen håller oss lagom vaksamma, vi oroar inte oss hela tid. Framförallt vore vårt liv mycket tyngre om vi hela tiden såg hoten kring oss. Det vore deprimerande och ångestfyllt att se världen som hotfull, vi skulle låsa in oss och undvika livet. Studier visar att icke-depressivas världssyn är egentligen överdrivet positiv, sanningen är mörkare än vi ser den för att vi ska orka.

Men hur ska man göra då? Kan man acceptera dödligheten och ändå vara lycklig? Kan jag, som vet att jag ska dö någon dag och att mina kära också gör det, ändå tro på ett fulländat liv före döden?  Eller vore det lättare att bara tro på Påskens budskap om ett liv efter döden?

Det jag finner väldigt upplyftande i mörka stunder är att höra om personer som plötsligt insjuknat och varit nära döden säga, att deras sjukdom fått dem att leva ett bättre liv. Att njuta av och vara tacksam för varje stund med sina nära, varje stund med en själv, varje andetag, varje tugga mat, av att få röra på sig, av att bli berörd. Det är något jag önskar jag skulle känna utan att jag behöver bli sjuk för att göra, men mina kortvariga förkylningar påminner mig om det.