fredag 28 februari 2014

Tassprylar

Idag har jag köpt ny utrustning till två väldigt viktiga kroppsdelar; händerna å fötterna. Å därför behöver de ju få lite extra uppmärksamhet å kärlek ibland.

Händerna fick i present adidas träningshandskar. Jag har märkt att när jag styrketränar får jag förhårdnader i händerna, vilket ogillas skarpt. Dessutom tror jag greppet förbättras av handskarna. 


Sen blev det ett par mystossor, gröna å fina för att mina kroniskt o bokstavligen kalla fötter (vilket min kära nog fått lida av). 

Utrustning som verkligen höjer humör å motivation! Å som ger mig känslan att jag vårdar mig själv å min kropp :)

Trevlig fredag!

torsdag 27 februari 2014

Förändringen, förbättringen

Idag har varit en bra dag. Utan att avslöja desto mer, kan nämnas att det nu i slutet av min första psykologiska behandling har gott så bra för min klient att jag bara kan glädjas med hen. Det känns så fint att få ha varit delaktig o stött en persons livsförändring; ja det är nog det här man vill uppnå med sina klienter!

Samtidigt vet jag att med många klienter å fall jag kommer att ha i framtiden kommer att komma mer motgångar, mer hinder, mer svårigheter, mer komplexitet. Å jag vet att jag, inte ens denna gång när allt slutat så väl, kommer känna att allt jag gjorde i behandlingen var perfekt eller ens bra... 

Men vet ni vad, det är okej. Jag är människa jag också. Å det får man påminna sig om hela tiden i det här yrket. För så fort vi börjar tro att det är vi psykologer som gör jobbet eller gör att behandlingen ger resultat halkar vi i diket. Det är aldrig vår förtjänst när en mänska lyckas förändra eller förbättra sitt liv. 

Visst, vi har ett ansvar och en viktig del i processen, men det är aldrig vi som individer som orsakat förändringen. Å i detta ligger en tröst och en trygghet, men kanske mest en stor dos av ödmjukhet. En ödmjukhet i att vi inget kan, om människan inte är beredd att förändras.

Å min första klients framgångar kommer jag alltid att minnas som stora och viktiga, å känna tacksamhet för att jag fick följa med personen en liten på vägen.

onsdag 26 februari 2014

Plättar på såret

Jag har börjat med förebyggande själv-arbete idag. Det handlar om en moderlig instinkt jänte mot mig själv, att trösta barnet i mig som inte vill gå till tant doktor denna morgon.

Mammor tröstar med mat. De finns en orsak till matens tröstande effekt, den började via modersbröstet. Själv tröstar jag mig med plättar. Goda, fluffiga, glutenfria plättar. Nästan veganmat, men sen så spicade jag till det med ett ägg på slutet. 


Receptet då? Här:

Mixa 1dl glutenfria havregryn till mjöl. Tillsätt 0,5dl fullkornsrismjöl, 1 msk psylliu m och 1 tsk bakpulver, samt kanel o kardemumma enligt smak.

I en annan skål: blanda 2dl vaniljsojamjölk (eller annan mjölk), ett ägg (valfritt), några droppar vaniljessens och ca 2tsk honung

Blanda ihop rörorna, tillsätt sedan en mosad banan. 

Stek på pannan i fett av valfri sort. 


Pröva gärna med att ploppa i några blåbär i stekningsskedet, blir fint och gott.

Ät och njut! 

Jag åt mina med den fantastiska Lindahl vaniljjoghurten, kvarg och mammas hallonsylt. 


PS. Vardagslyx. 




tisdag 25 februari 2014

Asiatis(k)dag

Den här tisdagen blev inte som planerat. Å jag tycker om att planera min dag på förhand. Tänka ut vad jag skall göra. Vem jag ska möta och när. Hur länge jag ska sova; när jag ska somna in och vakna. Har jag en tent bestämmer jag på förhand hur mycket jag ska läsa, i vilken ordning och hur. Jag kollar gympaschemat på gymmet dagar före, för att redan då bestämma vad jag ska träna och när. Kvällstid kollar jag recepthäften för att hitta frukostalternativ som ger mig den där suveräna starten. Före jag avslutat en länk bestämmer jag vart nästa länk skall gå, i vilket tempo och vilken tid. Jag skriver dessutom ner allt detta, så jag inte behöver planera på nytt. Ja, ni ser bilden. Jag vill veta saker på förhand, tänka ut saker på förhand.. Å ändå har jag sett mig själv som spontan..

Men min vardag är ändå inte så rutinmässig och planeringen är inte lagisk, den är anpassad efter humör. Planeringen möjliggör dessutom variation. Genom att tänka ut saker på förhand så planerar jag in variation, vilket gör att tids- eller motivationsbrist sällan blir ett problem. När jag vet vad jag skulle kunna göra och varför, så uppstår inte heller hinder för görandet. Det hjälper mig också att nå mina kort- och långsiktiga mål. 

Det jag skulle komma till genom denna uppläggning var ändå att denna dag inte riktigt gick som jag hade planerat. Min frukost blev inte vad jag hade tänkt mig igår (plättar). Morgonlänken for dit Johanna ville, inte som jag hade tänkt (vilket är ok). Lunchalternativet jag sett framemot fanns inte att välja längre (morotsbiffar). Serien jag sett framemot att se gick inte (nätsidan fungerade inte). Den traditionella tisdagsträffen blev inte av (pga förkylning). Handledningen på kvällen blev inte av (pga heshet och halsont). Min middag blev inte heller det jag tänkt mig (pga sjuk mage). 

Men en sak vann jag på spontaniteten: Min tisdag blev asiatisk. Eller AsiaTIS(k)DAG som jag kom på. Jag blev helt enkelt sugen på att göra och äta dessa två saker:

1. Min nudelsoppa. Skapad av alla ingredienser jag hade i skåpet som liknade det som ska vara i en asiatisk nudelsoppa, dvs. hetta av chili och sambal oelek, sötma av honung, styrka av lök och vitlök, smak av buljong och ingefära, surhet av citron, sälta av fisksås mm. 




2. Hummus mummus eller mummus hummus. En hummus av mixade kikärter, vitlök, tahini, olja och kryddor. Å mera kryddor. Det blir aldrig för mycket kryddor i en hummus enligt mig. Jag smaksatte mitt basrecept på hummus med bl.a. curry, ingefära, sötsursås(!), koriander, persilja, chili, peppar och citronsaft.




Så, spontanitet!


måndag 24 februari 2014

Skillnaden mellan vill och måste, ebb å flod

Ursäkta nu de senaste blogginläggens substansmässiga torka. Inspirationen att skriva av sig och dela med sig av livet och dess innehåll kommer å går som tidvatten, å just nu är det ebb. Men håll ut, det tar sig...

Även om bloggandet varit fattigt har livet den senaste tiden varit nog så rikt. Helgen var skön och avkopplande, å jag märker hur det påverkar min studiemotivation positivt när jag arbetar/studerar kravlöst och får vila ordentligt däremellan. 

Som ni har märkt av tidigare inlägg har maten varit en viktig krydda i vardagen och jag tycker det får vara så. Ibland har jag haft perioder då jag tycker livet kretsar kring mat- och träning och undrat om något är fel på mig för att det gjort det. Men med tiden så har jag insett att eftersom matlagning, hälsa och träning är det jag njuter av och mår bra av, så tillåter jag dem bli del av min livsstil. Det är ju skillnad på att göra något av glädje och tvång! Å för mig handlar det 99% av gångerna om glädje, om något jag vill göra! Jag får helt enkelt kalla det min passion. 

Så, med denna lilla klargörande faktaruta delar jag med mig min senaste skapelse: stekt halloumi, citrondijonmarinerade äpplen och päron på salladsbädd, toppade med nötter. Perfekt efter-träningsmat :)

Inspirationen hämtades härifrån: http://www.bbcgoodfood.com/recipes/5539/warm-halloumi-with-radish-apple-and-pecan-salad-

söndag 23 februari 2014

En söndagsutflykt


Kan inte tro att det var närmare tio plusgrader en kort stund när jag for å cyklande till ikea idag! 


Det blev en skön 15km cykeltur och förstås ville jag ju ha en glass, för hur många ställen finns de egentligen som säljer så himmelskt god glass för åttio cent struten. Ja, å så köpte jag ett par lampor till vårt hem på Åland :) flytten börjar närma sig! 

lördag 22 februari 2014

Mat med kärlek

Dagens middag; chevre au chaud

Efterrätt:
Choklad fondue picknick framför filmen Chocolat. Åh, Johnny Depp! 



fredag 21 februari 2014

Fredag!


Fredag! Började så bra med en promenad med "sambon", fortsatte med arbete på bibban och lunch med en god vän. Här var då tanken att jag skulle jobba flitigt... Men så kom jag på bättre tankar, som att: 

1. Lacka naglarna.




2. Dofta på tulpaner. 



3. Baka glutenfritt. 

Resultatet och receptet visas senare. Tips blir att det blir något bröd. 

Å ikväll får jag besök av min favorit-ålänning! Hurra! 

torsdag 20 februari 2014

Belöning

Igår pratade jag om att jag skulle belöna mig på något sätt för att det går så bra med gradun. Så min belöning blev, hör å häpna, 14 numror av "damernas värld"-tidningen! De säljer buntar med gamla tidningar vid stadsbibban i Åbo, så jag passade på att köpa hela fem kilos bunten för 1 ynka euro! De kallar jag fynd! 


En annan sak som unnades var den nya favoritseriens (dvs. My Mad Fat Diary) första avsnitt på andra säsongen, som kom ut i måndags. Skrattade oss varma genom hela avsnittet, huvudrollen gör det hela bara så sjukt bra! 

Nu tillbaka till mina kära analyser och spss... Å nörden i mig tycker de e lite spännande! :)


onsdag 19 februari 2014

Intolerant, men mot vad?

Jag har nu, speciellt de senaste två åren, lidit tidvis av riktigt jobbiga magbesvär. Det är sådana symtom som man inte går ut med i en blogg, men den med lite fantasi kan ju föreställa sig... De har i af blivit av den graden att jag börjar misstänka starkt att det inte "bara" är stressmage, utan att jag helt enkelt inte tål äta något.

Min högsta tippning är glutenintolerans. Mellan 10 och 20 % av kvinnor här i trakterna lär vara det, även om de flesta är "odiagnosticerade". Inte konstigt att den glutenfria dieten har vunnit mark med andra ord. Även om glutenintolerans har varierande symtom, kan jag skriva under de vanligaste; magbesvären, järnbristen, mm.

När man har glutenintolerans kan den börja te sig även som laktosintolerans när den är obehandlad, vilket innebär att även mjölkprodukter kan ge utslag. 

Vad gör man åt detta då? Jo man går till ett labb-test. Eller också kör man utan test å testar hur kroppen reagerar, eftersom man kan vara gluteinkänslig, eller lida av ibs utan att vara laktos- eller glutenintolerant. Själv ska ja testa lite först, sen ska jag också besöka en sjukskötare nästa vecka, som kanske kan ge mig lite svar. 

Inga mer vetemuffins åt mig??




Hurra!

Idag har jag träffat min graduhandledare och utfört alla analyser som behövdes, vilket innebär att jag börjar vara typ halvvägs med gradun! Hurra! 

Visserligen finns det massor att göra ännu, å jag kommer säkerligen att ha ångest över gradun mången gång ännu. Men tack vare att jag fick bekräftelse för att min inledning var bra och för att analysfasen är över känns det som att min inställning har ändrat mycket och jag börjar tro att visst, även jag kan klara av detta. 

Nu känns det som jag vill fira detta framsteg med något riktigt lyxigt, typ en hårinpackning, ett nytt nagellack eller en latte på cafe art!

 happy happy joy joy :)

tisdag 18 februari 2014

Tankar å kritiska röster

Dagen då jag återupptog graduskrivandet är här med all sin ångest och känslor av otillräcklighet. Helt ärligt känner jag bara att det här är en för stor bit för mig, att jag inte har det i mig att skriva en gradu. Att min kompetens inte räcker eller min förmåga i engelska, statistik eller analys. För att inte nämna förmågan att vara källkritisk och omfatta essensen av uppsatser. Jag är rädd för att bli avslöjad för att jag inte kunde min sak, att jag på något märkligt sätt hade skapat en copy- paste uppsats som sen blir ratad i urkund. Ja, det existerar helt enkelt en massa spöken kopplat till processen som är av varierande realistisk grad. Å jag får använda all min psykologiska kännedom för att inte låta dem störa mitt varande. 

Jag önskar att jag om ett år, då gradun förhoppningsvis är godkänd och inbunden, tittar tillbaka till detta inlägg och kan återkalla de tankar som jag uppfylls av. Jag hoppas jag kan se på dessa negativa tankar som de lögner de alltid varit. Eller åtminstone som onyanserande.

måndag 17 februari 2014

Medelvägar och idealjag

Varför har jag så svårt att acceptera min trötthet? Att jag inte är på topp jämnt, att jag behöver vila både kropp å knopp ganska ofta, så att jag sen kan göra mer igen. 

Idag blev jag rent ut sagt trött och led på min trötthet. Att jag inte orkade köra ångande fullt varje stund, att jag inte riktigt var med. 

Kanske är det någon bild jag har av idealjaget som kör på; alltid glad, energisk och kreativ. Å tanken att när jag inte är detta så är jag automatiskt slö, trögtänkt och lat. Vilket i sin tur kan tolkas av min hjärna som att jag rent av är dålig och dum. Splittringen däremellan är så stor; jag borde istället inse att bara för att jag är trött så gör det mig inte lat och dålig, även om tankarna flyter på lite långsammare. 

Ibland måste vi bara inse att vi är mänskor; trötta, krävande, ofullständiga mänskor. Å ändå lika värdefulla som när vi är glada, kreativa och sköter våra sysslor på bästa sätt. För om vi inte gör det riskerar vi tro för mycket och för lite om oss själva. För mycket, eftersom vi aldrig kommer vara fullständiga eller starka eller helt i kontroll. För lite, eftersom vi alltid ändå kan bestämma hur vi lever vårt liv och vilka val vi gör. 


Det är där i den gyllene medelvägen som vi hålls mest i balans, där vi inser att vi både har och saknar kontroll. 




Måndagsfunderingar


Denna vecka blir en intressant vecka, det är nämligen dags att ta tag i min gradu igen. I över ett halvt år har gradun spökat i tankarna trots att jag inte rört den å jag har på känn att jag kommer att se på den med nya ögon... Men jag tror på ett liv efter gradu och det är det liv jag kommer ha i åtanke för varje smärtsamt steg.

Sen en liten inspiration när jag tappar modet har jag gjort ett par "stödkort", som en påminnelse alltid när det känns svårt eller när jag inte riktigt kan sätta fingret på varför det känns svårt. 



Ha en fin vecka! 


söndag 16 februari 2014

Kort å gott

Kort:


&

Gott:


lördag 15 februari 2014

Samtal om svaghet och styrka

Klockan är lite efter 22.00 och jag kom nyligen hem från jobbet. Det är lördagkväll å jag ser mest framemot att somna in. Har varit en lång dag, har hunnit såväl tvätta kläder, göra mat, träna, träffa syster och jobba. 

På jobbet kom en f.d. narkotika missbrukare in och diskuterade med mig i över en timme. Han pratade med stor insikt om hur missbruket börjat, hur det växte sig till att bli allt i hans liv till att han slutligen kom till en punkt i livet, i finkan nära på institutionaliserad, då det endast fanns två alternativ: sluta droga eller sluta leva. 

Lyckligtvis valde han det första å idag är han en av de procentuellt få som lyckas leva ett liv utan droger efter åratal av missbruk. Men drogfri sade han sig ändå aldrig vara på ett sätt; drogerna har format hans hjärna vilket innebär att hans hjärna alltid kommer att vilja ha droger. Till denna kraft är han maktlös. Han beskriver det som en kronisk sjukdom, där ett enda piller kan göra att han halkar dit igen. Men han har genom att erkänna sin svaghet för denna makt lärt sig hålla sig undan droger, han har lärt sig att även om den påverkar hans tänkandet är hans beteende fortfarande under hans viljemässiga makt. Genom att han avhåller sig helt och varje dag på nytt bestämmer att det enda målet han behöver nå, en dag i taget, är att hållas nykter, så klarar han av att leva ett rikt liv idag. Det sociala beroendet innebär dock att han aldrig kan umgås med sina gamla vänner längre; han behöver drogfria vänner. 

Ingen har tidigare beskrivit drogproblematiken så tydligt gör mig som denne fd brukare, trots otaliga böcker jag läst om problematiken. Eller åtminstone gick infon fram till mig denna gång. Å trots att jag inte använder eller använt droger, är mycket av det som han lärt ur AA och NA sådant som vem som helst kunde ha nytta att fundera igenom; en inställning till livet där varje dag ses som en egen utmaning och där det räcker att vi gör vårt bästa och håller oss i från destruktiva handlingar. 




Hästballar

Idag testade jag ett recept med mål att skapa en proteinrik, hälsosam maträtt som går lätt att ta med sig, t.ex. på jobb. 

Resultatet blev kokt ägg inlindad i kyckling och kryddor, dvs. en version av de skotska äggen. 

 
Tänk dig ägg inlindade i kycklingfärs, rullade till bullar, stekta i muffinsform.


Mina blev lite torra, å de ser ju ut som rubriken på denna blogg men låt det inte avskräcka er... de är annars helt ok. Å plus för dess praktiskhet, förstås. De går nämligen bra att avnjuta såväl varma som kalla. 

Receptet hittar ni här: 

http://thehealthyfoodie.com/paleo-chicken-scotch-egg/

fredag 14 februari 2014

Mera söta djur: en hälsning till min kära

Alla hjärtans dagen till ära skickar jag min käraste en hälsning här på bloggen. Jag blev pigg på att rita söta djur igen, å idag fick bävern Bodil hålla i skylten med våra initialer. 




Toppendag!

Idag har jag en sån toppendag att jag känner mig nästan maniskt lycklig! 

Till detta bidrar:
- världens finaste pojkvän
- underbara vänner å andra nära
- att få börja dagen med ett body combatpass efter 2 månaders gympaus, å passet gick helt super!
- gårdagens supertrevliga bastukväll
- lönen från januari
- fredag! Å vändag! 
- känslan av att jag är var är idag å allt känns helt rätt, jag går i deb riktning jag vill gå. 
- en lyckad session
- våren e på väg o cyklandet på asfalten är underbart.

Kunde fortsätta hur länge som helst, men jag tror pointen kom fram: idag är en fantastisk dag! Å den känslan tänker jag njuta av så länge den varar, för känslor å lyckan är flyktig! Acceptans!
 Kram på det! 


Myskväll å vändagshälsningar

Idag blev det bastukväll med min fina vän Ruth.  


Allt oftare har jag fått känna sådan tacksamhet för att få ha så goda o uppmuntrande vänner :) 

De tar tid för vänskapen att växa, men ger man den näring så växer den lika säkert som kilona skulle bli fler om man alltid åt så gott som vi ikväll.



Glad vändag, ni fina mänskor som tar er tid att läsa min blogg då å då! :) sköt om er! 





onsdag 12 februari 2014

I förkylningens grepp

Dag tre av förkylningen, men som tur känns det att den håller på att släppa generellt nu. Ännu idag rinner snoret och tröttheten drar mig i säng så fort jag har en ledig stund, men åtminstone känns det bättre än tidigare i veckan. Jag är stolt över att jag vilat på riktigt denna gång och inte börjat försöka träna bort förkylningen. Den nya metoden verkar ju fungera...

I övrigt har jag inte stora planer för min onsdag. Ikväll kommer min obligatoriska must-see serie så det är väl främst det som står på skedjulen. Rita lite söta djur inför alla hjärtans dagen tänkte jag också. Senaste vecka blev det några katter: 


  I övrigt ska jag nog bara insupa det sköna i kvalitetstiden med mig själv. 

Ha det gott! 
 









tisdag 11 februari 2014

Hur jag ser ut, ännu en version

Flera av de bloggar jag läser har idag skrivit inlägg om "hur ser jag ut". Nu pratar de inte förstås om hur jag, som i Heidi-jag ser ut, hur härligt det än vore om folk diskuterade om hur just jag ser ut. Utan om hur de bloggande ser på sitt eget utseende. Så i bristen på bloggar som skriver om hur just jag ser ut, så bör jag väl själv skriva om hur jag ser ut. Blev det råddigt nu? Bra. 

Min bild av hur jag ser ut skapar jag som de flesta mänskor; genom att jämföra mig med andra o genom att se det unika i mig. Lyckligtvis vet jag att de flesta är mer fokuserade på sitt eget yttre än på andras, å tur är väl det: hur jag ser ut är ingen annans problem än mitt. Så jag behöver inte därför bry mig desto mer i det än vad som känns bra för mig. 

För det andra så behöver inte mitt utseende bli ett problem om jag inte gör det till det. Under mina "fet å ful"-dagar brukar jag fundera på hur lite egentligen mitt utseende är ett hinder för de saker som egentligen är viktiga för att jag ska få leva det liv jag vill leva. För TROTS mitt utseende, så är jag älskad, lever i ett lyckligt parförhållande, har goda vänskapsrelationer, kan träna å röra på mig fritt, får plugga det jag helst vill plugga, får bekräftelse,  kan njuta av livets små njutningar osv. Dvs, mitt utseende har inte definierat mitt liv eller åtminstone inte begränsat mitt liv, så varför göra det till ett så stort problem. Kanske kan mitt alldagliga eller konstiga utseende t.o.m. hjälpa mig nå dessa saker, jag vet inte. Mitt utseende är del av mig o jag låter det inte bli mer än så. Inte hela mig, men del av mig. 

En sak som jag lärt mig med åldern är att jag har friheten att välja hur jag ser på mig själv. Väljer jag att i utseendet fokusera på det som glädjer mitt öga eller det som är fult? Genom bl.a. fototerapi har jag lärt mig att för min självbild kan det vara bra att såväl ha den ibland osmickrande sanningen framför sig, som den förskönade bilden. Den oskönade "sanna" bilden behövs för att lära mig acceptera alla mina sidor(tyvärr tenderar vi tro lite väl mycket på våra negativa tankar om oss själva, dvs. att se det fula som den "objektiva sanningen"). Som motvikt behöver vi därför inte vara rädda för att skapa inre bilder av oss själva såsom vi är när varit som vackrast. Att lite beundra skönheten i våra bästa sidor, istället för att sucka över det fula skadar oss inte. Så, enligt mig är det ok med bilder där vi poserar i våra favoritvinklar, när bilderna kan hjälpa oss att bygga upp vår självbild. Men lik narsissus ska vi inte drunkna i idealiserande av vårt självporträtt, för då blir det svårt att inte fastna där o att fokusera utåt. 

Som en sista kommentar i förhållande till utseendet så gäller nog det att fundera hur du vill se tillbaka på dig själv som åldring; som den som byggde livet kring att bygga upp ditt yttre eller att bygga upp ditt inre. Jag föredrar det senare. 

PS. Så här såg jag ut, idag. 




Vardagslyx

Det finns bra dagar å så finns de dåliga dagar, å så finns de dagar som denna när den annalkande förkylningen tryckte mig ner, men de små ljusen i vardagen aka vardagslyxen på sitt enkla sätt lyfte upp mig. 


Vardagslyx 1: frukost på sjukhuset. Efter en blodprovstagning som jag felaktigt trodde skulle ske på fastande mage smakade hederlig gröt å smörgås sagolikt. Fyra å tjugo euro för hela paketet, får ju nästan en att undra om de sku löna sig att cykla till sjukhuset kl. 8.20 en dag då man inte har ett ärende dit.


Vardagslyx 2: citronmuffins med vallmofrön. Hur härligt är det inte med att få börja dagen med att sätta händerna i en deg?! Å känna den nybakade doften sprida sig i lägenheten. Ja, bakglädjen den är nog en av mina största glädjen, när jag får göra det i egen tid, i lugn och ro.  Receptet finner ni här: http://foodwishes.blogspot.fi/2010/02/lemon-poppy-seed-muffins-what-delcious.html?m=1 



Vardagslyx 3: ha fyra fina flickor på besök. Känner mig uppmuntrad, uppiggad och välsignad av att få umgås med dessa systrar! Bara att få skratta varmt åt livets små missförstånd, åt mänskans mänsklighet å den bittert söta sanningen i att livet sällan blir som vi tänkt oss (men det behöver int va "helt åt assit" för det). 

För att inte nämna tre övriga exceptionellt trevliga, om än korta, möten med tre exceptionellt underbara kvinnor. Åh.

Vardagslyx 4: i-phone 5. Behöver inte beskrivas närmare. 

måndag 10 februari 2014

På tal om sömnlösa nätter

De var så lämpligt någon som lade upp denna länk på fb: 

http://slumberwise.com/science/your-ancestors-didnt-sleep-like-you/

just när jag börjat uppleva dessa sömnlösa nätter. Tydligen har det varit helt normalt förr ned den sömnrytm jag har. Någon skrev också att det är ännu vanligare när man ovulerar, dvs när risken för att bli gravid är som störst. Kan det vara så att de sömnlösa nätterna är gjorda så vi ska vakna å ha mer sex? Biologin är ju ofta ute efter mer avkomma ;)

Hursomhelst, det viktigaste är nog att inte stressa över sömnlösa nätter, utan acceptera o lita på tröttheten när den kommer :)

Ljus å mörker

Måndag morgon. Som tur tycker jag om måndagar, har alltid gjort. Ett arv från hemmet, min mor e likadan. En chans att börja om, efter helgens nytändning.

Men jag tycker inte om förkylningen jag känner i min kropp. Trycket mot huvudet, tröttheten i ögonen, de svidande sväljningarna, den halvt stockade näsan. Har ju stora planer för veckan som jag inte vill vila ifrån! 

Men ett ljus till i förkylningsmörkret är definitivt serien "My Mad Fat Diary" som går att se via yle arena. En träffsäker monolog, en hög igenkänningsfaktor beträffande tonårstidens osäkerhet och ett fint exempel på relationen mellan terapeut o klient. Tillbakablicken till 1996 gör saken bara bättre. Se den!


Ps. Den har fått 8,7 på IMDB. Så det är inte bara jag som har konstig smak.




söndag 9 februari 2014

Dålig ovana

Jasså. Andra gången inom 3 nätter som jag vaknar kl 3 och sen inte alls somnar igen. Bara att acceptera o fortsätta dagen som om inget hänt. Men klockan e bara nio o ja har hunnit baka bröd, läsa o äta frukost. Kanske en länk sku pigga upp.... Eller trötta. Lite i ett viloläge nu.



Men de e Ju söndag, så de e ok. Ånsom tur får jag ha en slapp vilodag med viktor. 

lördag 8 februari 2014

Lugnets förväntningar

Åland levererar igen. Känns bra att vara här och ta det lugnt i icke-görandets Mekka. 

Vilar, lagar mat, promenerar, läser, äter, tar en kaffe och kör samma runda på nytt. 

Började dagen med viktos ägg i kokott. 

Sen blev de lunch med jättegoda hemgjorda vårrullar i fritösen som inte blivit använd på ett och ett halvt år. 

Avrundningen blev kaffe i Svarta Kattens kafé.

Supermysigt, ännu bättre än bagarstugan som vi testade senast. Jag ville ha glass :) 
 

Sen fixade jag ett bibbakort. Utbudet av svenska psykologiböcker är helt sjukt bra här! Å andra böcker också. Blev salig av att bara titta på alla godsakerna. Blir nog en bra sommar här. 

fredag 7 februari 2014

Lite båtar å söta djur

Vaknade kl 3.00 i natt och har inte sovit sen dess. Rent allmänt vet jag att fem timmars sömn är alldeles tillräckligt, men där, i den stunden, när hela världen sover utom du känns det faktum att sömnen inte kommer som nåt som kommer störa hela din kommande dag. 

Å visst gör det, men mest mellan öronen, dvs. det är den där gnagande oron över när tröttheten sen slutligen kommer att komma som är värst. Kommer det att påverka humöret, studierna, hungern, träningen, nästa natts sömn?

Som tur har jag haft tillgång till sängen hela dagen, i och med att jag kl. 8.45 tog båten å hade hytt till Åland. Studera å sköta annat gick hur lätt som helst, var fokuserad o pigg. 

Nu ligger jag bredvid min kära igen å har det bra. Å ögonlocken hålls knappt upp men det är ok. Det är fredag, trots allt. 

PS. Har börjat med mitt "teckna söta djur" hobby igen. Helt i avkopplingssyfte. Tycker dock att bara att se på såna kan vara kul å därför delar jag ned mig den här. 


Ge aldrig upp. Inte ens efter en alltför kort natt :)

torsdag 6 februari 2014

Lära sig gå på nytt (och fläta en fiskbensfläta)


Jag genomgår en process där jag försöker lära mig att slappna av på nytt. Att göra saker, helt enkelt bara för att de är roliga, för att jag mår bra av det, för att jag behöver det. Som att ta en tupplur efter kaffet istället för att jobba vidare. Att läsa en bok för nöje framom nytta. Att lacka naglar för att det är fint fastän det tar sin tid. Att meditera innan jag tar tag i saker på morgonen. Att tillåta mig själv att leka, älska, leva. 

Det fanns en period efter den tunga perioden då allting kändes som måsten. Även roliga saker blev måsten. Då jag inte riktigt kunde skilja på vill och måste. Allt blev prestation, till och med vilan. Till och med "det roliga".

En vän sa till mig idag att när det som tidigare har känts roligt inte längre gör det är det dags att fråga sig varför 1) man gör det och 2) varför det inte längre känns roligt. Om man gör saker som inte längre känns belönande kanske det är dags att byta hobby eller byta inställning till aktiviteten. När vill blir måste....

Så idag har jag inte gjort så mycket. Å det är ändå okej. Jag har lärt mig göra en fiskbensfläta och ta det lugnt. Det är mer än jag klarat av igår och det räcker. 

onsdag 5 februari 2014

Muffins för Runeberg

Eftersom jag inte är något Runebergs tårtfan, men ändå blev snålad av alla bilder på sötsakerna, bestämde jag mig för att göra egna, hälsosamma muffins.

Detta recept gör 6 sagolika muffins som är mjölfria, glutenfria, laktos- och sockerfria. De är dessutom rika på protein. 

Receptet? Här:

Mixa först svarta bönor, banan o jordnötssmör.



Blanda i råkakaopulver, bakpulver o chiliflakes. 



Tillsätt sen ännu vaniljessens, stevia och ett ägg. 

 Mixa


In i ugnen 25 min i en muffinsform, 200 grader.  


Voilà! 


Smaken godkänd! Innehållet toppen. Lite topping i form av grädde eller Philadelphia ost skulle göra susen.

tisdag 4 februari 2014

Oftast

På tåget till Åbo nu igen. Känns som att jag sitter ofta på tåg när jag går till bloggen med mina tankar. Ofta mest i ett tidsfördriv, i underhållningssyfte eller helt enkelt för att det är del av mina rutiner att skriva blogg, oavsett jag har något att säga eller inte. Oftast inte. Ändå finner jag det givande. Oftast. 

Jag tycker det är intressant vilka vanor man skapar för tågresandet. Vissa konkreta, såsom att sy, dricka öl eller se på tv-serier. Andra mer abstrakta, som existerar mer på tankenivå. Jag har genom åren skapat mig vissa regler för att göra tågresan mer uthärdlig. Jag delar några av dem här: 

1. Du lämnar inte din plats förrän din biljett blivit kollad. 
2. Matsäcken ätes först  efter halva resan. Om du måste byta tåg, får den ätas först efter bytet. Matsäcken ska ätas lugnt så att maximal tid dödas under måltiden.
3. Datorn skall gömmas ifall du lämnar din plats. Intala dig själv att finnar är pålitliga, men att det alltid finns undantag. 
4. Gör dig klar för att lämna tåget före alla andra. Var först ute. 
5. Köp inget annat än kaffe ombord. Tågcafeet är överpris och inget för fattiga studerande. 
6. Njut av utsikten, främst över faktumet att du inte bor i tråkbyarna toijala, humppila eller loimaa. 



Rekommenderar inte mina regler åt någon. Men de är mina regler och de ger mig trygghet och rutin, något att bygga en annars bortkastad tid kring. Konstigt nog tycker jag ändå oftast om att resa i tåg.


måndag 3 februari 2014

Hipp

Sista dagen i Österbotten på...länge. Har haft en intensiv slutspurt med att träffa de vänner o nära som gjort sig tillkänna, även om jag alltid har på känn att jag har flera jag ännu skulle vilja träffa men tiden och min sociala energi helt enkelt inte räcker till. Är man enstöring i själen så är man :D 

Men höjdpunkterna i dag blev lunch med R på after Eight, samt kladdkake muggkaka vid S. 
För att tanka lite social energi och i jakt efter studiematerial blev de en par timmars runda via halppis och loppisarna i city. Kan nog vara väl så kul ibland, så även idag. 

Fyndade löpningstidskrifter, en huvudduk och en pajta jag inte iddes ens prova.. Å testade gula jeans och skrattade åt mig själv och såg hur 70-tals hippien i mig vaknade till liv. Nä, inte värt mer än provrumsskratten, konstaterades. 


Hade rätt coolt hår idag också även om bilden inte avslöjar detta. 

Efter loppiståget blev jag bjuden på kex och varm mat hos syster, vars barn ville att jag skulle delta i den ädla sporten tv-spel. Eftersom vi inte ägt andra än typ 5 spel är jag ganska kick-ass på dem ännu. 

Imorgon Åbo med 9.15 tåget. Saknar det efter en vecka på språng. :)

söndag 2 februari 2014

Del av något större

Igår ringde de från akutmottagningen och sade sig ha dåliga nyheter om att en närstående hamnat dit. Mitt hjärta började bulta hårt och jag tänkte inte klart förrän jag fick höra det som avslöjade att personen ringt fel. Puh! (För min del alltså, låter tragiskt för ngn annan)

Livet är långt ifrån förutsägbart för oss mänskor. En dag är vi upp i det blåa, en annan nere i gropen. Vem trodde att den händelsen i mitt liv, det lilla slumpmässiga mötet, skulle avgöra min historia mer än alla de stora, självvalda, stabila faktorerna? Jag ler åt livets "påhittighet" ibland.

Igår var jag på ett av de vackraste bröllopen jag bevittnat. Det var starkt från första början, när Nilla fick sin Nate, och Nate sin Nilla. Och fastän jag inte var där när de träffades, så har jag hört att historien från första början var stark, vilket ger mig känslan om att kanske det som för oss känns som slumpen ändå har för länge sen blivit pusslat ihop av en större kraft. Pusselbitarna måste bara hitta sin plats i våra liv,  "IRL".

Vad är då slump och vad är Guds hand? Håller Gud ihop de stora pusselbitarna och slumpen avgör när och hur de sätts ihop? Oavsett hur det ligger till så har detta par en stabil grund att stå på, trots att pusselbitarna kommer från olika kontinenter. Å trots att deras livet som någon uttryckte det på bröllopet aldrig kommer bli förutsägbart eller tråkigt. 



PS. Vi på bilden (en saknas) har varit hemgruppen DANS ( del av något större) i fyra år... Å vi hade nog ingen aning vid starten om att våra liv skulle bli såhär (bra), men vi hoppades hårt. Gud är god.