tisdag 31 mars 2015

Referenser

Som typ resten av svenskfinland fick jag mig en mindre trevlig överraskning när jag tittade ut genom fönstret. "Snö! I slutet av mars!". När jag tänker efter förstår jag förstås att jag det är helt normalt, snö vid påsk är kanske snarare regel än undantag. Om jag minns rätt brukar vi ha vinter i österbotten på påskhelgen, å vår i  Åbo när jag kommit tillbaka. Sådär generellt.

Men det är liksom det. Att jag inte har några referenser längre. Jag vet inte hur det brukar vara på Åland. Å jag inser att det handlar inte bara om vädret. Vem går man till om man har problem med X? Var finns företagshälsovården? Vem frågar man om det?

Vuxenvärlden är rätt lång ännu för mig ett outforskat kapitel, med alla institutioner man borde känna till. Lägg då till att det sker på en ö med egna lagar och egen syn på hur saker sköts. För att inte säga egna namn på dessa. 

Jaa, det finns mycket att utforska här som sträcker sig långt över om det är normalt med snö i april. Men den snön har förövrigt redan smultit bort. 



måndag 30 mars 2015

Glaset halvtomt eller halvfullt

I Stockholm fanns det till salu en intressant men enkel "uppfinning" på designtorget. Jag kommer inte ihåg namnet på det, men det bestod av kulor i rött och svart och ett rör dit kulorna rymdes in. Under en tid skulle man då pluppa ner en kula för var dag: en röd för en bra och en svart för en dålig. Dagen skulle inte utvärderas som helhet, utan hur man upplevde sin relation till sin partner. Efter perioden skulle man då få en klarare bild av om de goda dagarna övervägde de dåliga, eller tvärtom. Var de svarta majoritet kunde man kanske fundera på separation som ett alternativ. 

Principen är enkel men lockande. Att kunna göra något komplicerat enkelt. Den går ju dessutom att använda i olika livsområden. Skulle vi motiveras till förändring mer om vi fick saker svart på vitt? 

Jag ser bloggskrivandet ibland som min utvärdering, mina svarta å röda kulor. Bra dagar får bjuda på en positiv ton, sämre på en sämre. I slutändan hamnar jag i en salig röra och hoppas att jag en dag ska hitta den rätta mixen. 


söndag 29 mars 2015

Smak av Tallinn

Vi hade int sådär jätte tur med vädret i Tallinn, för efter tolv började det regna. Vi hade då redan hunnit se det mesta av Gamla Stan å tyckte att vi kunde rikta blickarna mot lite shopping. Dessvärre verkar vi båda ha mist intresset tillfälligt för allt vad som stavas kläder. Som tur kan man då lägga pengar på lite ekologiska hudvårdsprodukter, vilket var precis vad jag behövde! Å mycket billigare var de ju än på Åland. 




Efter shoppingen sökt vi oss tillbaka till Gamla stan där vi spanat in en restaurang som enligt tripadvisor visade sig vara det mest prisvärda. Å vi blev inte besvikna!! För 24e fick jag ett glas vin, oxfilé till huvudrätt å chokladfondant till efterrätt. Vi förstod dock snabbt att restaurangen fått sina poäng utifrån den goda servicen, något utöver det vanliga helt klart!! "Smöras" går förvånandsvärt väl hem! 



Efter middagen blev det att söka sig till båten, efter en liten sväng via vinbutiken. Så som ni hört var de här verkligen en matens å njutningens resa, precis som tänkt! För ganska liten peng fick vi både upplevelser, god mat å mycket skratt. För sånt behöver int kosta mycket! :)

Ska "snåål" er med lite av godsakerna vi prövat på:

Chokladfondant
Pavlova




lördag 28 mars 2015

En förmiddag i Tallinn




Tallinns äldsta cafe

Glögg :)




Tere Tallinn

Denna helg spenderas i Tallinn för att fira mina papper (som förövrigt skickades till Valvira igår för att jag ska få legitimationen) och för att Malena aldrig besökt staden. Det är så praktiskt att ta båten över, man stiger på vid midnatt, sover ombord, äter frukost å får sen fritt vandra mellan staden å båten under hela dagen, för att båten tillbaka på kvällen.

Men pigga tanter som vi är höll vi inte oss upp längre än till nio på kvällen, så vi fick helt enkelt dela upp nattsömnen till hälften på Åland före resan å hälften ombord. Men nu känner vi oss ändå rätt utvilade. 

Trots att vi åt oss allt för mätta på godsaker igår smakade croissant å kaffe himmelskt som frukost. Den här helgen handlar ju om att släppa alla krav å måsten å bara njuta av vår lilla kultur-resa. :)
Nu i väg till taxfreen, sen börjar vi vara framme. Berättar mer om vårt äventyr ikväll!

torsdag 26 mars 2015

JAG ÄR KLAR!!!

Det finns en låt som spelar i hjärnan just nu å det är "You're simply the best, dum dum, dum..". För idag känner jag mig lite bättre än andra dagar, för idag är dagen jag tog psykologexamen!!!! :)



Malena har farit efter mitt betyg, som jag sen ska gå via magistraten med för att få kopior som ska skickas till Valvira. Valvira ger mig sen den fina benämningen "legitimerad psykolog", eftersom psykolog är en skyddad yrkestitel. 

Men för att sammanfatta lite känslor och hur jag hamnade här. För knappa 6 år sen sökte jag till psykologutbildningen. Jag minns inte riktigt när jag bestämde mig för att söka, men jag tror det alltid funnits en ide om det. Jag har alltid läst facklitteratur i psykologi å sökt svar på relationsproblem i litteraturen. Jag har alltid observerat å analyserat, försökt förstå mig på andras motiv. Jag har också träffat psykologer, å de tre jag kände förrän jag sökte in var helt bra typer. 

Hursomhelst. Direkt efter jag skrivit studenten började jag förbereda mig för intagningsprovet. Jag hade inte råd med inträdesmaterialet, så jag bad bibban köpa in böckerna och så kopierade jag upp ca 1000s text på pappas kopiator. Bara det tog ca 8h. Men jag var målmedveten, som jag alltid varit.

Inträdesprovet kändes rätt lätt. Jäkligt mycket detaljfrågor, men jag har alltid varit mer än detaljtänkare. Statistikfrågorna var busenkla. Ändå tror jag att jag var en av de sista att lämna in provet, som jag alltid varit. 

Jag minns när namnen på de ca 40st som slapp på intervju publicerades. Där var jag på slutet av listan. Hurra!
Dags att förbereda sig mentalt. Vara den jag är. Fundera genom min barndom, mitt liv å vad jag förstått av den. Under bilvägen till Åbo reflekterade jag så vilt att jag inte minns mycket av den resan. .

I väntan på intervjuerna satt jag mig på toaletten vid universitetet och bad. Bad om att komma in, det fanns inget jag velat mer i hela mitt liv. Jag visste att det här var min vändpunkt i mitt liv, liksom det kom att bli. Vinden har vänt, det är min tur nu. 

Intervjuerna var mest roliga, jag kände mig lugn, även om jag grät när de frågades om mitt livs största besvikelse. En av mina favoritpsykologer gav mig tipset att "se i ögonen ge ett fast handslag å stänga dörren efter mig." Vilket jag gjorde.

Efter intervjuerna var jag än mer övertygad över att jag funnit min plats. Då visste jag att om jag inte kmr in nu, så kmr jag söka in på nytt å på nytt å på nytt. 

I mitten av juli. Emmi å jag skulle till Sandåsen och simma. Ett brev hade kommit på posten, ett stort brev meddelade brorsan. Vi körde hem och min puls var hög, ivern å glädjen fyllde min kropp. Jag öppnade å läste de viktigaste raderna jag läst i mitt liv. Å i nästa stund kom tårarna, "jag kom in Emmi jag kom in!!" (Börjar gråta när jag tänker på denna stund). 

Å ja, resten är helt enkelt historia. Idag är jag framme vid mitt mål. Stolt. Rakryggad. Känner mer för var dag att jag funnit min plats. Att jag är rätt för det här. Gråter lite för mig själv. Av lycka. 

Tack till er som trott på mig. Tack för stödet, för att ni hjälpt mig att utvecklas, för jag känner verkligen att det finns personer som hållit tummarna för mig å bett för mig, beroende på livsåskådning ;) Utan er skulle jag inte vara här.

Jag vill speciellt rikta mitt tack till två personer. 

Viktor. För att du på alla sätt å vis funnits för mig, sett mig när jag varit som värst å fått mig på gott humör när jag tvivlat. Du är min klippa <3

Sara. För att du trodde på mig å fick mig att tro på mig själv när jag tappat tron. För att du var den trygga person som alltid öppnade ditt hem för mig.. För att du gav mig en modell för vad ett gott liv kunde innehålla, å ett annat perspektiv på allt. 







onsdag 25 mars 2015

Ny favvofrukost

Just åt jag mig väldigt mätt när jag började dagen med min nya favoritfrukost, kokoschiagröt. För den som följer nån diet kan ju nämnas att den är glutenfri, laktosfri och paleolitisk. Jag själv har fokuserat på att det är gott å mättande å har en härlig konsistens. 


Blanda ihop: 2dl kokosmjölk, 1dl vatten, 3-4msk chiafrön, vaniljpulver/esssens, valfri sötning å salt. Rör om å ställ i kylen över natten.

Jag toppar min med en sked jordnötssmör, lite hallonmos, nötkross å frusna hallon å blåbär + honung. Omnom :)

Har annars påskpyntat lite i hemmet. Kycklingarna å kycklingservetterna åkte fram, liksom lite tulpaner. Älskar påskens färger i grönt å gult!



tisdag 24 mars 2015

En återhämtande dag

Oj vilken bra dag jag har haft! Den har varit bra från morgon till kväll, å jag känner mig tillfreds på alla plan. 

Det började med att jag vaknade pigg å utvilad kl 6, fortsatt med en lugn morgon, drack kaffe å läste tidningen. Tack vare den tidiga väckningen hann vi se ett avsnitt "Unbreakable Kimmi Smith", min favvoserie för tillfället. Tror jag smittades rejält av huvudpersonens positiva energi, för hela dagen har jag känt mig ganska "unbreakable". 

På jobbet hann jag med mycket mer än jag brukar, vilket fungerade som en riktigt välbehövd andhämtningspaus. Nån trevlig själ bjöd på choklad, vilket var en trevlig plus i kanten. 

Efter jobbet lös solen ännu. Jag cyklade först till butiken, å sen hann jag ännu på en 40min länk. Redan värmen å solen, i kontrast till gårdagens snöblandade regn, gör ju en lite mer lycklig. 

Kvällen avslutade dagen på bästa sätt. Middag på restaurang I med bästa psykologkollegor från ön. Det blev två rätters + en liten förrätt å ett glad vin. Bäst var ändå sällskapet! Har int skrattat så mycket på länge! 


Märker att man behöver verkligen kollegor som är i samma sits, synd att detta jobb ska vara så ensamt. Jag kände mig betydligt tryggare när jag förstod att det inte bara jag som är lite lost i en ö med andra regler å instanser än "i riket". 

Vet ju förstås att alla dagar inte kan vara så här super, men jag känner att den här dan har givit energi för resten av veckan, som för den delen ser ganska fantastisk ut å. Grejt stuff!!!





måndag 23 mars 2015

Flykt från verkligheten.

Stora, blöta snöflingor rör sig långsamt ner från himlen, ackompanjerade av en kall blåst. Jag vill krypa under täcket, ha en brasa som värmer, lyssna på lugnande musik. Dricka varm oboy med gräddskum. Bara tanken på dessa får mig lite gladare.

Det finns vissa inre bilder som är bättre i fantasin än i verkligheten. Hit hör för min egen del ofta det första doppet på sommaren (som är kallare än tänkt), morgonlänken (som känns mer lockande när jag planerar den), semesterresorna (som sällan blir riktigt så fantastiska som man tänkt sig). Men genom tankarna på å drömmarna om dessa kan jag förflytta mig till en annan tid å känna glädje å lugn i en stressig å tung period. 

 Våra tankar och inre bilder kan ha en enorm makt över oss, om vi tillåter så. Välj ut och använd dem med omsorg.


söndag 22 mars 2015

En sann vilodag

Jag har blivit väldigt bra på att "helga vilodagen", har nämligen tagit det lugnt hela dagen å praktiskt taget inte uträttat något. V tyckte att då är väl Gud nöjd, när jag följer det tredje budet. Å jo, det är så sant i den bemärkelsen, om vi bortser ifrån sanningen att jag inte helgat dagen desto mer, bara vilat. 

Jag har alltid funderat hur "att helga vilodagen" kan vara det tredje i tur av budorden. Är det verkligen viktigare att helga vilodagen än de senare buden att inte dräpa, stjäla eller begå äktenskapsbrott? Jag förklarar det för mig själv som så att det är tänkt att vi under en dag i veckan ska prioritera att umgås med Gud å lämna det världsliga måsten utanför. För om vi inte kan lägga tid för detta kan vi sannolikt inte heller leva å motivera oss att leva enligt de övriga buden de övriga dagarna. 

Om vi tittar på det från ett icke-religiöst perspektiv så tror jag att det finns mycket klokhet i att spara en dag i veckan åt att lämna alla krav utanför och lyssna inåt. Vad å vart vill jag i livet? Vad vill jag fylla mitt liv, eller bara den kommande veckan med? Hur vill jag känna inför de utmaningar som väntar mig? 

Ett annat viktigt syfte med en vilodag är i min mening att ha lite tråkigt. Att inte ha något planerat en dag. För det är i det tråkiga som vi kan bygga upp lusten för livet. Ha en bra kommande vecka!! 



Hur skapas maskrosbarn?

Jag har funderat kring ordet maskrosbarn, funderat kring hur de skapas. Utan att ha läst en enda artikel tänker jag dela med mig mina tankar om vilka processer som kan belysa varför en del barn klarar sig mycket väl i livet, trots att deras barndom kantats av svårigheter, såsom föräldrars psykiska ohälsa å missbruk. 

Jag tror att det handlar delvis om jagstyrka, att förstå var andras ansvar börjar och ens egen slutar. Att första att bara för att folk runt mig mår illa, behöver inte jag må illa. En jagstark person är i trygg i sig själv å står stadigt, trots att omvärlden gungar. Det handlar om en förmåga att förstå att det som händer nu inte varar för evigt, å när detta tar slut, har jag möjligheten att påverka mitt liv än mer. Det kräver lika mycket förmågan att kunna sätta gränser till andra. Detta kan även utvecklas, å dessa insikter görs ofta i terapi. 

 På en annan nivå handlar det även om en grundläggande mentaliseringsförmåga, om att kunna se sig själv utifrån och andra inifrån. Genom denna förmåga kan barnet bli medvetet om varför folk agerar som de gör och hur de själv kan få andra att förstå hur de känner. Genom denna förmåga har barnet även lättare att få adekvat stöd av andra, samtidigt som hen lär sig förstå andras, vanligen sina föräldrars, motiv för sitt handlande. Barnet förstår på någon nivå att mamma skriker för att hon är ledsen, inte för att jag är ond. Tack vare denna förmåga blir världen också mer förståelig å kontrollerbar, vilket ökar barnets känsla av kontroll. Tyvärr utvecklas denna förmåga först i 4-års ålder, varför tidigare händelser ofta tolkas utifrån en själv. För att utveckla denna förmåga krävs även närvaron av en "tillräckligt trygg" person. 

Några andra saker jag tror är viktigt är
1. Tilltro till ens egna förmåga, att känna sig bra på något. 
2. Socialt stöd och andra trygga vuxna. Goda förebilder som ger gränser. Så ytterst viktigt.
3. Fantasi och kreativitet. Att kunna använda inre, alternativa resurser för att bearbeta svåra händelser. 
4. Upplevelsen av en djupare mening bortom allt det hemska man inte kan förstå.

Det finns säkert många andra viktiga aspekter som jag inte nämnt, men det här är några som jag tänkte på. 
Jag tänker samtidigt att det är fel att kalla en del barn maskrosbarn men inte andra baserat på prestationer i livet. Att vissa barn vore starka överlevare, å de som har mer svårigheter inte är det. För trots allt handlar det om resurser som inte är jämnt fördelade. Alla kan bli överlevare, alla kan bli maskrosbarn, bara de får rätt stöd. 


lördag 21 mars 2015

10 saker ni ( kanske) inte visste om mig

Lite kuriosa så här på lördan:

1. Jag hade r-felet som barn å sa l istället,  å kan fortfarande ha svårt att rulla på r-ljud. Ibland resulterar det i att jag talar otydligt.

2. Jag har varit vegetarian i en kort episod som 9-åring. Sen lura mina systrar i mig en hamburgare å så var de slut med det. 

3. Jag har aldrig ridit en häst. Vet int varför, tycker ju de är rätt ståtliga djur. Dock hade jag aldrig den där hästfasen som barn, ni vet när en del flickor var helt obcessed med hästar. Däremot smittades jag så tillvida att jag började rita hästar.

4. Jag har aldrig, så vitt jag vet, haft vattkoppor. Så när jag får egna barn ligger vi kanske alla sjuka samtidigt, whippey. 

5. Jag har läst å tagit kurser 7 olika språk: finska, svenska, engelska, franska, ryska, italienska å spanska. De fyra sista kan jag ändå inte, men jag lyckas ändå blanda dem friskt ifall jag åker till endera landet. 

6. Jag fick ofta uppträda som barn genom att sjunga finska sånger i såväl kyrkan som dagis och olika fester. Av nån orsak var det exotiskt med att vara tvåspråkig på 90-talet i larsmo/jeppis, eller så var det att viktigt att få in finska inslag för att visa på acceptans över språkgränserna. För jag tror int de var pga min fagra sångröst. 

7. Jag tatuerade mig som 13-åring. Skulle aldrig tillåta mina egna framtida barn att göra de förrän de var 18 år dock å fick bestämma själv. Samtidigt har jag aldrig ångrat min tatuering, å jag uppskattade uppmärksamheten å chockreaktionerna som jag fick av att vara först med tatuering i högstadiet. 

8. Jag kommer ännu nånsin att 1. springa ett marathon, 2. bestiga kilimanjaro och 3. pilgrimsvandra santiago de compostela.

9. Min syster Daniela valde mitt förnamn och min pappa mitt andra namn. (Idétorka, dvs listans kuriosa börjar ta slut)

10. Jag börjar gråta superlätt när jag ser lyckliga eller ledsna personer på tv, men det går snabbt över. Däremot gråter jag ytterst sällan för att jag själv är ledsen, glad, etc. Men när jag gråter över nåt jag är ledsen för blir det ofta svårt att sluta, som en kran som är svårt att stänga av.

fredag 20 mars 2015

ACT

Det handlar om ACT och FACT nu, det jag bestämt mig på att bli expert på. Med andra ord: Acceptance and Commitment Therapy. Att acceptera livets smärta och lidelser, att lära sig hantera osäkerhet. Det här är det morgondagens kbt, det är jag säker på. 

Jag började redan i somras, nu är jag inne på det igen. Folk pratar om det som något revolutionerande. Jag tror på det. Det handlar om att komma ifrån det västerländska tänkandets "vi kan lösa alla problem" till de österländska traditionernas "livet innebär ett lidande, allt vi kan göra är att välja hur vi förhåller oss till det". Det handlar om en mental flexibilitet som går att läras in. Det handlar om att klarlägga och leva i enlighet med sina värderingar, trots livets lidanden. 

Jag övar ACT i mitt eget liv. Jag får därför ingen ångest för att jag vaknar mitt i natten. Det är inget jag tänker medicinera bort. Jag tänker finna mig i det, förbättra mina sömnrutiner å lita på livets tendens att ordna sig, på kroppens klokhet. Jag ser dessa nätter när jag vaknar upp i mina tankar istället som en möjlighet att reflektera utan att grubbla, läsa å få egen tid. Nästan som en gåva. Å just där i den insikten somnar jag igen. Å inte har jag lidit av trötthet, ångest eller koncentrationssvårigheter.

torsdag 19 mars 2015

Varför massage hjälper mig

Har nu sedan december unnat mig helkroppsmassage regelbundet, dvs. varannann vecka. Det har varit en av de bästa investeringarna i år! 

Jag tror nämligen att massagen har fått symbolisera det förhållningssätt som jag har speciellt valt att ta till mig själv i år: att vårda och sköta om. Jag har i många år försökt tysta ner kroppens behov och inte riktigt förstått att när kroppen int mår bra mår int knoppen bra, å tvärtom. Ett utmärkt exempel är t.ex. stressmagen jag led av för ett år drygt år sen som jag nu i efterhand ser tydliga kopplingar till en stressig period å ett negligerande av kroppens signaler.

Visserligen har jag alltid ätit hälsosamt å tränat, men det är den där andra delen som behövs å: vilan å omvårdnaden, att visa tacksamhet å kärlek till den kropp som gör alla rörelser å livet möjligt. Massagens främsta betydelse är för mig därför inte att lösa upp spänningar å ge mig en skön timma i någon annans händer, utan att visa mig själv att jag är värd att bli ompysslad och att mitt välmående, kroppsligt å psykiskt, är vad som behöver prioriteras för att orka med livets upp- å nergångar.

 
Även om spänningarna är borta å jag känner att stressnivån sjunkit tänker jag fortsätta med massagen ända tills jag tröttnar. 

onsdag 18 mars 2015

Mirakelfrågan

Om du vaknade upp och inte hade några problem, hur skulle ditt liv se ut då? Vad skulle du göra annorlunda då?

För det är kanske här vi alla måste börja. Att fråga vart och vad vill jag. Lever jag enligt mina värderingar? Sen kan vi fråga vidare om det vi kallae problem är ett verkligt hinder från att nå dit, eller om vi behöver gå bakvägen. För allt för ofta börjar de verkliga problemen där de ursprungliga slutar, dvs när vi försöker trycka undan dessa, undvika dem eller kontrollera dem.  Eller när vi blir ännu mer deprimerade över att vi inte kan kontrollera saker som vi inte kan kontrollera. 

Man behöver inte må bra för att leva i enlighet med sina värderingar, även om det underlättar det. Men när man börjar leva allt mer efter sina värderingar å när ens tids- och pengaanvändning återspeglar ens värderingar mår man ofta bättre. 


I år värderar jag speciellt det egna välmåendet, att resa och att komma in i arbetslivet. Värderingar ändras med oss, så om vi vill hållas lyckliga behöver vi våga ändra vårt beteende i enlighet med dem. 

Så fråga dig själv:
Om du vaknade upp imorgon och du inte hade några problem... Hur såg det ut då? 
På vilka områden är skillnaden störst/minst mellan hur det är och hur det skulle kunna vara?
Vad kan du göra för att minska diskrepansen? Kan du t.ex. ändå ditt tänkande, börja en kurs, anlita en PT?

Ofta drömmer vi inte om orealistiska saker, utan om små saker som gör all skillnad. 



tisdag 17 mars 2015

Seger

Fick mitt graduvitsord idag å det var just så bra som jag trodde :) Rättvist å precis vad gradun förtjänade! Jag är asnöjd. 

Jag tror att en del av den mognadsprocess jag gått igenom under min studietid (å liv) är att se skillnad på kunskap som jag lär för sin egen skull å för andras skull. Framtill universitet var en stor del av det jag läste sånt jag gjorde för andras skull eller för att få fina betyg, inte för mitt eget intresse.

 I uni ändrade detta å jag lärde mig att mitt värde å min kunskap inte sitter i betygen, utan i den jag är och det jag gör. Jag ångrar dock inte mitt periodvisa "tvångsläsande", utan det skulle jag inte leva det liv jag gör idag. För trots allt var de via betygen jag började bygga upp mitt självförtroende, å utan den bekräftelse å den identitet jag skapade genom den lyckade skolinsatsen skulle jag inte antagligen klarat av att skapa en lika positiv självbild. Vi alla måste få kännas att vi är bra på något å för mig var detta något att studera. Jag önskar bara att jag varit snällare mot mig själv.

Men när jag inte längre ser mitt hela värde speglas i det vitsord eller resultat jag får kan jag känna mig nöjd med att inte få det bästa av vitsorden. Vitsordet jag fick idag var precis på den nivå jag känner att jag lagt ner tid, energi å mig själv i arbetet. Att jag kan vara nöjd med det betyder att jag idag kommit så långt att jag kan ge mig själv ett gott vitsord utan att någon annan behöver bekräfta det. En högre självkänsla, med andra ord. 

måndag 16 mars 2015

Lite om det ena å det andra

Jag vill inte lova för mycket. Eller för lite. Men framförallt vill jag inte lova något jag inte kan hålla. Å samtidigt inte göra någon besviken. Inte så lätt.

Idag har jag varit på seminarie om bemötande. Funderat på hur jag bemöter andra. Funderat på vad jag skulle kunna göra bättre. Vad jag ska göra bättre. Från och med nu.

Det är ingen vits att älta det som varit. I stunden gör vi förhoppningsvis så gott vi kan just då. Men med dagens kunskap om gårdagens lärdomar kan vi förhoppningsvis göra bättre val imorgon. 

Ibland är jag för otålig bara. Jag vill göra allt rätt från förstå början å veta allt nu. Ofta måste jag ändå lära mig förhålla mig till osäkerheten, å bara bära hoppet. 
 

söndag 15 mars 2015

Ett år på ön.

Konstaterade idag att jag bott på Åland ganska nära på ett år. Det har varit ett väldigt speciellt år, eftersom det kanske är det första året som saknade direkt plan efter att praktiken blev gjord. På sätt å vis händelselöst, på sätt å vis händelserikt.

Jag hade inte trott att vi skulle bo kvar här så här länge. Hade tänkt att vi kanske skulle ha jobb å lägenhet i Stockholm. Jag hade tänkt att jag kanske skulle ha begett mig på resa någonstans. Vad jag har lärt mig är att man måste ta det lugnt ibland, att inte ens jag orkar hela tiden rusa vidare.

Ett av otaliga koppar kaffe på favorit-cafeet Svarta Katten.

Jag hade inte trott att jag skulle fortsätta jobba på psykiatrin här i byn. Jag sa redan när jag slutade efter praktiken att jag kanske behövde växa till mig lite före jag riktigt känner mig redo. Inte trodde jag att jag skulle växa här. Kanske blir man aldrig redo. 

Jag hade inte trott att jag skulle hålla på med min gradu så länge och så enträget som jag gjorde. Tack å lov att det är över. Fy pipan alltså vad det var jobbigt. Kan nån nu bara ge mig mitt betyg så jag får avsluta detta kapitel i mitt liv?

Jag hade inte trott att jag fortfarande skulle skriva blogg. Avslutade ju den tillfälligt när jag började praktisera, men saknade den allt för mycket. Å bloggen behöver en publik, jag behöver få dela med mig till någon. Kanske känner jag mig mindre ensam då. Kanske är det min terapi. 

Vad kommande år för med sig har jag ingen aning om. Jag försöker hänga med å vara i nuet. En dag i taget. 


lördag 14 mars 2015

Låt solen värma din kind

                        Det är vår. 

En tid när solens strålar väcker oss till liv, till nytt hopp, till nya drömmar. 
Det enda du behöver är att ta emot dess strålar. 

Ett legendariskt bröd

Jag förlorade ett spel trivial pursuit här i veckan mot den allvetande V, som
fick i pris en lyxig frukost. Så då tänkt jag göra ett gott bröd som grädde på frukosten å omg vilket bröd det blev!


Valnötter är ju en bit av himmel å det här brödet innehöll massor av det. Hela 380g (varav typ 350g hamnade i brödet å resten smaska jag i mig medan jag bakade).


Snåljåpen inom mig fick även en personlig seger när det visade sig att det var billigare att köpa valnötter i lösvikt än i påse. 

Seriöst. Hur gott är inte detta valnötsbröd?!

Receptet hittar ni i världens bästa brödbok, dvs Pain de Martins Bröd och pizza: surdegsbröd, fullkornsbröd, pizza och kanelbullar

fredag 13 mars 2015

fredagslättja

Jaa, idag är det fredag vilket känns riktigt bra. Det blev hela 4h övertid förrän jag slapp hem, men det kändes bra att få bort allt pappersarbete till helgen. Det är nog tur att jag att älskar skriva för annars skulle nog int det här jobbet passa mig... Jag kan bara föreställa mig vilken ångest folk som har svårt med datorer har varje dag på jobbet med tanke på kraven idag på journalföring, intyg etc. 

Efter jobbet har jag varit i butiken x 2 å handlat, för eftersom vi int har bil så får man ta det i omgångar. Ibland suckar jag nog åt de här med att int ha bil, men för mig är friheten å pengarna vi sparar värt lite extra arbete. Det sku ju vara fint att vara en person som gör denna uppoffring för miljön, men även om den orsaken säljer så motiveras jag tyvärr mer av själviska orsaker.. men de blir ju en win-win för alla :) 

Nu på  kvällen håller jag på att baka valnötsbaguetter. Jag har int haft tid eller ork att baka bröd sen jag börjat jobba, så det känns riktigt lyx att få ro för det nu. Mellan brödets jäsningar ligger jag raklång på soffan å smaskas i fryst mango, har hela tiden crawings för det. 

Annars så har det blivit en trevlig fredagsvana att lyssna på "Två bloggare, en pod" - podden på fredagar, denna gång handla de ju dessutom bl.a. om nån jag känner bra, nämligen Beth. Tycker det är så skönt att höra österbottnisk dialekt å tankegångar ur ett fräscht å sunt perspektivt. 

Ha en trevlig helg gott folk!! :)

torsdag 12 mars 2015

En skitbra dag

Seriöst vilken bra dag jag haft å har idag! Den började med sovmorgon eftersom jobbet började först 10. Att bara ligga å dra sig i sängen istället för att ta sig å träna var så värt det! Två ggr frukost gjord ju int morgonen sämre. Åt hemgjort omega3 bröd med avocado å soltorkad tomat, t.o.m. kaffet smaka himmel.

På jobbet kände jag att det gick framåt också. Det känns som att jag har saker under kontroll igen! Å jag har börjat lita på mig själv alltmer, lärt mig sätta gränser å lärt mig vara mer tydlig. När jag litar på mig själv o min kunskap, men samtidigt är tydlig med vad jag inte har tillräckliga kunskaper i, så ökar klienternas förtroende för mig också förstås! Å det är a & o i detta jobb!

Efter jobbet cyklade jag hem i solsken. Väl hemma väntade en postförsändelse å ett brev.

Brevet var till V å mig å innehöll en inbjudan till bröllop i sommar. Jag hoppas verkligen vi har möjlighet att komma!


Paketet var en försenad julklapp från Sara med fam.


Den innehöll långa stickade knäsockor! Så himla fina! 

Å ikväll ska jag på middag med Elin! Vi ska träffas för första gånge  utifrån att vi:
1. Båda är från Jeppis
2. Båda bor i Mariehamn
3. Båda är i desperat behov av sällskap

Å så tycker jag hon verkar riktigt trevlig!

Så vad mer kan man önska sig? Ganska perfekt dag detta enligt mig, ja, å ikväll kmr nya avsnitt av lyxfällan, vilket V å jag gillar!! :)

Våga ta det lugnt

I en tid när solen börjar lysa känns det ju nästan som att man borde göra en massa saker. Man borde å vill gå långa promenader, gå till ställen som inte är besökta på länge, göra en ordentlig vårstädning, ta tag i träningen på allvar, fixa och dona etc.

 Mitt i alla dessa borden tycker jag vi ska tillåta oss att vila. Även om våren kommer så gör den inte det med en rivstart, utan i små steg. Våga ta små steg framåt och vila emellan stegen. Du hinner nog med allt. Å om du inte hinner, kanske du ska fråga om du egentligen vill dessa saker utan bara borde

onsdag 11 mars 2015

I korthet

Dagens tankar å innehåll i korthet:

- att vakna kl 2 på onsdagsmorgonen å int få sovd om har blivi en otrevlig ovana
- att köpa en pensel för 43e för mina "konstverk" är int värt det. Alltså köper jag en för 1:45 istället å känner att jag nått en nivå som motsvarar mina konstverks värde
- det finns få saker som är så upplyftande som eftermiddagspromenader i solsken å feelgood musik i örona
- det känns allt för länge till semestern i grekland alltså boka jag å malena en mini-semester till tallinn om 2v. Kul med besök hit å!
- vad det kommer till vänner har min sociala situation förbättrats tydligt den senaste veckan, vilket jag gläds stort av efter ett år av ytterst få att umgås med. 



tisdag 10 mars 2015

Att välja hoppet

Jag kan sakna den ibland. Den tid när jag inte behövde möta verkligheten varje dag lika krasst som den ter sig ur de deprimerades ögon. Den tid när ångesten endast var min och inte den andres å på så vis mer kontrollerbar för mig. Den tiden när varannan jag mötte inte var i en svår kris. Den tid när jag var den enda jag behövde se efter.

Att inse saknaden av denna tid får mig att förstå att livet inte är så krasst som den ter sig ur den deprimerades ögon, det är bara jag som får förståelse för den. Att jag känner den andres ångest ger information om dess art, vilket möjliggör att de rätta verktygen fås för att ta kontroll över ångesten. Att kunna möta någon i kris betyder att personen inte går igenom den ensam, vilket är kanske det viktigaste för en person i kris. Att jag en gång var den enda jag behövde se efter påminner mig om att jag fortfarande behöver sätta mitt välmående först för att kunna hjälpa andra. 

Jag måste välja perspektiv varje dag. Att fastna i det hopplösa eller i det hoppfulla. Jag väljer det senare. På nytt och på nytt.


måndag 9 mars 2015

Resa bokad!

Hihi, nu är resan bokad för vår semester 25.5-1.6! Vi velade mellan turkiet, kroatien å grekland men i slutändan blev det Korfu, Grekland. Vi lyxade till det rejält med 5-stjärnigt hotell, tänkte att när man en gång far så kan man satsa lite ;)
Ska bli så najs!!

Idag har förövrigt känts som en ganska tung måndag. Jag känner verkligen av sömnbristen från i helg. Men nu har jag fått träning, mat å vila så det borde bli en bättre dag imorgon. Å att ha resan att se framemot ger ju extra energi ^^, 

Så kan det se ut om några månader alltså, förhoppningsvis klarar jag mig då utan halsduk. 

söndag 8 mars 2015

Helgen i Åbo i detalj

Det har varit en trevlig Åbo helg, som jag tänkte sammanfatta för allmänhetens intresse.

Fredag
Vi tar oss till den nyaste röda båten. V jobbar i cafeet medan jag prövar lite kläder i taxfreen. Hittar en blus i en härlig pastellgrön och lite choklad till min värd. Prövade också Freddys nya WRUP-jeans  för att jag sett dem på bloggar å instagram men tyckte de såg helt löjliga ut. Noterade halvvägs att jag glömt provhyttsdörren halvt öppen för allmänheten. Ops. 
När vi kom till Åbo tog jag bussen in till stan, skulle byta vid torget. Steg på buss som for i fel riktning, noterade som tur detta och böt förrän bussen hann gå. Puh. Kom fram till Malenas halv nio. Hon hyr i andra hand en lägenhet modell äldre. Började tänka på lägenheten Bridget Jones bor i: mysigt, fint men i renoveringsbehov. Efter te, nötter och chokladkaka blev det Skavlan å natten för oss. Sov som en stock. 

Lördag
Steg upp min vana trogen kl 6. Bloggade å läste andras bloggar, kollade runt på nätet. Malena vaknade vid 7. Hungriga som vi var for vi på hotellfrukost till stan, alldeles vägg i vägg med min å Johannas f.d. lägenhet. Det stod fortfarande våra namn på dörren till trapphuset. En del av mitt hjärta har lämnat vid den lägenheten, å de minnen som jag har där. 

Frukosten var toppen. Lagom utbud, topp kvalitet på allt. Läste tidningar å njöt i flera omgångar. Prisade juicen, den färska frukten och brödet. 


Mätta och belåtna for vi på shopping. Myki fina plagg. Halvvägs i shoppingen blev det dock klart att jag inte behöver nya kläder utan HELA kläder. Hade nämligen fått ett hål i favvojeansen. Kanske sku jag ha köpt de där löjliga jeansen på båten ändå? Jakten på ett par hela byxor börjar. Prövar 5 par, känns inte rätt. Hamnar in på Carlings å hittar exakta kopian av mina jeans, men utan hålet i grenen. Success!

En runda genom de obligatoriska butikerna: hm, punnitse ja säästä, stockmann, stadium, akademen, etc. Saluhallen å förstås. Köper nya löpskor, mitt tredje par på 5 år. Asics förstås, nu på rea. Konstaterar att mina fötter antingen växt eller så har modellen ändrats, så det blir en halv storlek större än vanligt. Hittar också en scarf, smink, ett par örhängen å apelsinkaffe. Mycket nöjd med mina köp, allt sånt som jag verkligen behövt å planerat köpa bara jag hittat det jag vill ha. Success på nytt! 

Efter shoppingen blir det en kaffe med V på cafe Carre, ett nytt cafe vid ån. Mysigt, lite på dyrare sidan men ack så god italiensk glass å vilka bakelser! Vi tittar på resor men bokar ingen ännu. Sen ringer syrran å jag beger mig dit. Blir dissad av en buss som bara kör förbi. Kommer fram lite sur, men glömmer detta när jag ser syrrans lilla bejbi. Lilla Casper som har den godaste doften. Baby-doften. Hundarna mimi å bella som vill ha uppmärksamhet. Det blir prat, mat film å massage. Bokat ny tid för imorgon, jag vill gärna umgås med den lyckliga lilla familjen igen. 

Går sen till Malenas för lite upp-piffning för kvällens fest. Är bjudna på vin å ostkväll. Vilket det blir helt tillräckligt av för resten av våren enligt mig själv. Kommer till Malenas igen 2:30. Sover gott.

Söndag
Kvinnodagen. Vaknar 6, underhåller mig med telefon. Blir hungrig vid 8, då M vaknar. Duschar å äter en god frukost med ägg, bröd å yoghurt. Å kaffe, mmm! Känns lyxigt. Vi pratar framtidsdrömmar, resedrömmar. Vi vilar i några å kör sen italienskt till lunch. Cannelloni med ricotta å spenat, bland det godaste italienska rätterna jag ätit. 


Jag promenerar sen så gärna till syrrans, var det bjuds på kaffe. Solen har börjat skina å det är så varmt att jag önskat att jag tagit vårjackan istället. Syrran skulle försöka göra en paj att bjuda till kaffet. Försöka, eftersom det är ingen självklarhet att lyckas med det när lilla bejbin kräver all uppmärksamhet. Därefter tror jag att jag kommer vara extremt trött, har ju bara sovit 3,5h i natt. Båten tar oss tillbaka kl 20.45. Tack för denna gång Åbo <3




lördag 7 mars 2015

Problemlösning.

Jag ser mitt jobb i mångt som ett problemlösararbete. Det börjar först med att definiera problemet, vilket jag trodde var lätt före jag började studierna, tänkte mest att har du depression så ska depressionen behandlas. Punkt. 

Tyvärr möter jag ytterst sällan på skolboksexemplar av renodlad problematik, kanske för att vi är så komplexa varelser, kanske för att folk väntar för länge med att söka hjälp å problemet sprider sig i önskan att kontrollera underliggande problem. 

Istället skulle jag nog säga att under många eller t.o.m. de flesta fall av depression och ångest som jag möter finns även annan problematik. Trauman, neuropsykiatriska problem, demenser, smärtproblematik, utmattning, tvångstankar, socioekonomiska problem, relationsproblem etc. Å ofta flera ur flera kategorier samtidigt. Som en lärare sa:"Varför ha ett problem när man kan ha flera?" Därför känns det helt befängt att alla skulle få samma behandling i form av ett piller i handen t.ex. 

Det som då behöver göras är att sortera: Vad är primärt å sekundärt? Vilken behandling av vilket eller vilka problem kan ge bäst effekt på det stora hela? Först? Lättast? Vilket ska prioriteras? Vad önskar klienten?

Ibland önskar man att man kunde behandla ett sjukt samhälle framom en individ som helt enkelt mår dåligt av miljön. Att förändra miljön är ofta betydligt svårare, varför vi väljer individen. Men det kunde ge så många positiva bi-effekter. Tänk er barn. Ingen skulle väl neka till att barnets miljö ska möjliggöra bästa möjliga välmående, även om realiteterna tyvärr inte alltid följer detta, med vi har iaf ett sunt ideal. Med vuxna anses det inte längre lika viktigt, vi säger åt folk att söka sig till en annan plats om de inte klarar trycket på arbetsplatsen, hemmet och ibland även samhället. Å vi frågar oss ännu varför vissa blir socialt marginaliserade?

Sen följer då resterande steg i processen, att hitta rätt behandling. Men det kräver att tidigare steg gått rätt till och att man ibland måste erkänna att man tänkt fel, å gå ett steg tillbaka. 

torsdag 5 mars 2015

Vart ska vi resa???

Oki, nu e de klart att både jag och V får semester i början av juni, å då e då planen att vi ska resa någonstans där det är varmt å härligt!! Så har nån nå tips??

Fick chocken när jag insåg att det var 5 år sen Josso å jag var i Alanya. Seriöst bästa resan ever

onsdag 4 mars 2015

Vill ni veta en hemlis?

Nu är min gradu granskad å betyget är på väg att bli klart! Äntligen!! Har int hört nå om vad betyget e men skiter fullständigt i de just nu bara jag får mina papper!! Behövd verkligen få hör det här efter min kakka-dag :D (Ni lär se ett separat fb-inlägg sen när betyget e klart å jag ger mitt tack tal) 

Oh YEAH! Snart är jag officiellt klar!!!

Voi huhhu

Nä hörni, idag va en sån där "voi huhhu" dag. Jag kan bara säg som så att ibland sku man nog bara vila avskärm sig från alla andra mänskor och bygga bo långt från mänskligheten, haha. Sku int de va lättare än att ständigt stå mitt där det ryker, bränner och glöder? För så känns det ibland med det här jobbet.

Det svåraste är inte att se den andras fel å brister utan att man hela tiden konfronteras med sina egna. För jobbar man så här nära folk får man nog höra eller kännas vid om kommunikationen inte fungerar. Att kunna stå emot andras frustrationer å sätta gränser är en lika svår uppgift. Man bör ständigt fråga sig själv vad kan jag göra bättre, vad av detta är mitt ansvar, vad har jag missat? Först då kan man se vad den andra parten kan jobba vidare på.

Å låt oss säga som så att kommunikationen å gränserna behöver vara extremt tydliga i detta arbete. Jag vill ju tro att jag blir bättre, å det känns att jag är på väg åt rätt håll. Men alltså. Vägen dit är inte lätt. Voi huhhu. 


Morgonlänkar

För mig är morgonlänkar ett tecken på att det är vår på gång. När det börjar bli så pass ljust (å varmt) å snöfritt att man kan tänka sig att gå ut på morgonen på länk, då är våren verkligen här! 

Hittills har det blivit en länk å en promenad denna vecka, förra veckan låg jag väl på samma statistik. Tanken är definitivt att öka frekvensen, men jag tänker att det är viktigt att börja försiktigt så motivationen å kroppen hålls med. Eftersom jag börjar 8 de flesta dagar så krävs det ju att jag stiger upp 6 för att hinna med länk å dusch. När jag dessutom vill äta frukost i lugn å ro så blir mina morgonrutiner ganska utdragna. 

Men att lägga in en halv timmes morgonlänk eller promenad är nog en av de bästa sakerna man kan göra för sitt välmående, iaf om man kommer relativt smärtfritt upp på morgonen! Har jag varit på länk är jag piggare å mer energisk hela dagen, maten smakar bättre å jag har lättare att tänka positivt. 

Jag tänker att morgonlänken funkar som en väckarklocka å daglig påminnelse om vad jag vill ha av livet: att må långsiktigt fysiskt å psykiskt bra, njuta av det lilla, vara närvarande i nuet å ha en mindre stressande vardag! :)

tisdag 3 mars 2015

Längtan

På fredag ska vi ju till Åbo med V på vår lilla mini-semester. V tycker det är mest jobbigt med båtresorna men själv ser jag framemot till å med båtresan dit!

Andra saker jag ser mer framemot är:
- att få träffa finfina lite på 1 mån gamla systersonen Casper, å hans förträffliga föräldrar, samt lite andra bekanta.
- att få umgås med Malena under helgen i äkta tjejanda, ni vet int hu ja kan sakna sällskapet av nån tjejkompis som man kan va helt sig själv med, på arbetet har man ju ändå viss censur på
- att shoppa loss å ha mer än 3 butiker att välja mellan! har dessutom presentkort som ska användas upp, så de känns dubbelskoj :)
- att få den där nostalgiska känslan jag alltid får i Åbo
- utbudet bio, cafeer å restauranger etc
- att slippa bort från ön. För mig som lider av en lindrig klaustrofobi så känns det verkligen instängt här på ön ibland. Får ibland lätt ångest över att jag faktist är fast på en ö så jag försöker ibland aktivt att inte tänka på det.
- att få paus från vardagen, jobb, träning, städning etc. Det är så viktigt att komma bort hemifrån ibland å bryta vanorna! 

Det är nog så bara att Åbo som helhet är väldigt kärt för mig. Å det finns bara varma känslor när jag blickar tillbaka på Åbo- tiden, även om det jag vet att det fanns jobbiga tider. Men att det fanns jobbiga tider å får de där goda tiderna att framstå som ännu bättre. Kontrasterna gjorde dem så tydliga. Å allt det negativa glöms bort när jag tänker på hur lycklig jag var där största delen av tiden, vilka fina mänskor jag lärde känna, hur jag brunnit för mina studier, hur roligt det var att bo med Johanna, hur mycket jag trivdes i studievärlden, ja ja sku ju kuna håll på hur läng som helst å förklara min Åbo- kärlek. 

Jo, jag trivs med livet nu men det var en annan form av lycka som man upplevde under studietiden. En lycka som inte kan köpas för silver eller guld. Men den lyckan bär jag med mig i det vidare livet, å den känslan tankar jag varje gång jag reser till Åbo. 


Allt ska man måst vänt på

Det här med tålamod alltså. Att leva i osäkerhet. Int min styrka. Jag vill kör hårt och kör nu. Å andra sidan fastnar jag ibland själv i att flytta fram saker. Men iaf  nu väntar jag helt enkelt på nåt sorts budskap av vad det blev av min gradu. E den godkänd? E ja good to go? När får jag kall mig psykolog å sluta leva i ovissheten?

Just nu kollar jag mailen typ varje dag efter livstecken. Tror jag blivit misstänksam på hur det funkar med posten efter att gradun redan en gång försvunnit. Så att. Det var dagens frustrationer. 

Min fina gradu. Nånstans ut i världen.

måndag 2 mars 2015

Bootcamp utanför min bekvämlighet

Vissa saker är det tur att man inte vet hur jobbiga de är förrän man genomlever dem, annars sku man kanske aldrig ens tänka tanken på att göra dessa saker. Hit tror jag räknas 1. att föda barn, 2. operationer, 3. att flytta 4. att skriva gradu(?), 5. att springa sitt första marathon.

En sak som jag kan tillägga den listan är dagens bootcamp testpass. Fy pipan. "Spring upp för backen, gör 50 armhävningar, 20 x-hopp, hoppa upp för backen som en groda, dra personen mittemot dig över grusplan etc." Detta pågick i 60min å var kanske det tyngsta gympasset jag varit på. Väntade på att passet skulle ta slut redan vid invigningen. Ner på grusplan bara å rulla i leran å gör situps, no pain no gain.

Ändå kunde jag känna efteråt att det är precis så här det ska kännas. Lite blod, svett å tårar över det hela. Skulle jag träna själv med samma intensitet skulle jag garanterat även få mer resultat. Å det är ju i det obekväma som man känner att man lever å utvecklas.. Tyvärr så är jag  en lite för bekvämlighetstrogen mänska, trots allt. 

Jag tycker ändå jag kan vara nöjd med de senaste två dagarnas träning. 2h högintensiv träning per dag är ganska bra för att vara jag, om man får skryta lite. Å jag som int brukar ha träningsvärk känner hur det brinner i låren, just på det där sköna sättet. 

Men bootcamp i 3 dar i veckan i 6v blir det nog knappast, trots allt ligger fokus just nu på de tre grenarna. Men att röra mig utanför bekvämlighetszoonen tänker jag definitivt införa i min träningsmentalitet, för oavsett träningsform är det där resultaten kommer. 



Struktur å frihet

Jag har alltmer börjat inse att jag är ett måndagsbarn. Jag tycker om när arbetsveckan börjar och jag får rutiner att hålla. När jag vet att jag ska stiga upp 6:30 och gå på jobb kl 8.00. När jag har planerat in träning och inte behöver fundera så mycket efter hur det känns, utan bara går dit å gör så gott jag kan. Att inte analysera så mycket, bara köra på, göra sitt bästa och lära sig av sina misstag. Det är något jag har hemifrån. Vardagen har alltid gett en välbehövd trygghet genom att bryta helgens allmänna kaos.

Jag är dock också ett fredagsbarn. Jag tycker om när rutinerna bryts och jag känner att jag har friheten att göra vad jag vill och sova fast till 12 fastän jag aldrig skulle klara av det. När mattider inte är heliga utan man kör efter hunger och feelis. När det är ok att se en hel säsong av nån tv-serie (fastän jag aldrig gör det heller). När jag får ha tråkigt en söndag för att sakna att komma igång igen.

Yin och Yang. Det bästa av två världar. Balansen. Trötthet och energipåfyllning. Jag trivs.

En omotiverad äggbild. Se det som inspiration.

söndag 1 mars 2015

Språkträning å annan träning

Inför mina triathlondrömmar hade jag ju tänkt komma igång med de tre heliga grenarna cykling, löpning å simning denna vecka, men ja, de blev nog bara två: cykling å löpning. Orsaken till detta är den hederliga latheten och dålig planering. För dagen när det var dags för simning kom jag på att min simdräkt nog inte går på mig.

Lördagen blev det att inhandla nya simkläder då, vilket fick bli en två delad grej från adidas. Köpte den av en äldre herreman som flyttat hit från Socklot för 50 år sedan och som nu kallade mig "damen" i affären, typ "Vill damen ha hjälp?", "passade dräkten damen?". Sen hörde jag hur han började prata med ett par närpeser som var på besök på ön och språket ändrade kvickt:"Jaha, va sku he va åt edar tå?"..

 Tycker det är roligt att märka hur språket ändras när man flyttar hit å att fastän språket är det samma som när man kommer hit försvinner våra dialekter. Jag har turen att jobba med två österbottningar vilket blir lite råddigt ibland men gör att jag känner mig mer hemma :)

Med klienterna har jag märkt att ingen längre frågar varifrån jag kommer vilket kan tänkas indikera att mitt språk har blivit mer "åländskt". Jag sätter dessutom in "inga" istället för "inte" och detta utan att tänka eller försöka vara rolig..

Det var ju inte alls språk jag skulle prata om, men det blev nu så här. Summa summarum: träningen gått bra förutom med simningen, men vi tar nya tag nästa vecka :)