Omstart

Mitt "vappenfirande" kan summeras med ett ord: omstart. Har nämligen legat i soffan/sängen för mig själv och gjort absolut inget nyttigt eller spec roligt heller. Slötittat tv, spelat spel, läst bloggar, sippat vin och ätit bröd.  

Men jag tror att jag behöver en omstart med jämna mellanrum, sådär var tredje vecka, då allt bara får lämna som odiskad disk i handfatet. Nog hinner man. 

Jag tillhör trots allt dem som tror på att det kan vara bra att ha riktigt bra att ha riktigt tråkigt ibland. För det är i det tråkiga som kreativiteten kan börja hro.

Vappen och äckliga superfoods.

Det är torsdag och valborg och jag känner mig helt slut. Sku kunna bädda mig ner framför soffan med gott samvete å ta en Ally Mcbeal-marathon å käka glass. Vilket ser ut att bli mitt vappen firas i år, vilket helt ärligt känns ok.

Så här såg det ut när jag första gången satt på mig hatten som associeras med dagen. Tänk att det är 6 år sedan!! 

Imorse steg jag ändå upp före 6 med energi och glädje. Drog på mig löpskorna och for löpande med blytunga ben mot stadion. Morgonsol, tystnad och en tom stadio. 18min av enminuts intervaller mellan upp- och nedvarvning. Härligt! 

Väl hemma hann jag duscha och sedan var det dags för dagens superfood-utmaning. 1,5 msk MSM blandat i vatten. Smakar pyton, typ gift, men jag blandar det med svartvinbärssaft så hälsofördelen blir väl plus minus noll. 

Sen blir det att sätta maca i fokus. Maca som jag prövade för 2 år sen men tyckte smakade spyor, så jag slängde bort det. Försäljaren sa att ju mindre man tycker 

om det desto mer har man behov 

av det. Jag vet inte riktigt vad jag ska tro. 

Anyways. Jag blandar min maca- smoothie:

100g vattenmelon, 1 banan, 0.5dl blötlagda cashewnötter, 1 msk lucuma och 1 knapp msk maca. Toppar med  nötter, havregryn, hallon å musli. Det smakar ok. Kanske mitt maca-behov har minskat..?

Men varför ska det hälsosamma smaka äckligt? Jag menar, vem tycker ärligt att spirulina, maca eller msm- pulver är gott?? Det blir ju gott när det blandas med banan mm., men i grunden smakar det ju blä. Det är därför jag föredrar chia-frön, smakar inget. Men vem vet, kanske man vänjer sig? 

Nåja.

Klara vappen!!

Lycka

När jag var yngre trodde jag lycka var endorfinruset av en förälskelse, stoltheten efter en prestation, förväntningen inför framtiden. 

Idag förstår jag lycka på ett helt annat sätt. Lycka är att vara tillfreds med livet. Lycka är att känna ett inre lugn. Lycka är något jordnära framom något högt flygande. Lycka är att känna att livet har en riktning och mening, även om den är något flytande. Så är min lycka. 

Min lycka idag känns svårare att rubba idag än den tidigare. Den är inte baserad på vad jag presterar eller vad jag försöker vara eller hur andra behandlar mig. Den grundar sig i den inre vetskapen att jag är och lever i enlighet med mina värderingar.

Idag har jag lätt att vara lycklig.

Istället för yoghurt: spirulina smoothie på fat

Jag fortsätter på superfood-temat, hehe. Den här gången tänkte jag ta upp det här med s.k. naturliga superfoods, sånt som är superbra för oss trots att de inte finns i pulveriserad form. Eller tja, vissa finns ju. Hit hör bl.a. kål, spenat, avocado, rödbeta, blåbär, valnötter.., dvs sånt som innehåller antioxidanter, goda fetter och proteiner! 

Inspirerad av detta har jag imorse gjort en smoothie som jag avnjuter som jag skulle en yoghurt, dvs toppad med musli, bär och nötter. Den har jag dessutom rört i spirulina i, vilket jag verkligen fattat tycke för. Ett varningens finger dock, kan väldigt lätt bli grön av detta pulver, så kolla tänder och mun efter användning. En gång gick jag hemma med feijan geggad i pulvret förrän min f.d. kämppis vänligt påpeka mitt gröna lyster, hehe.

För den som inte visste är spirulina en alg som räknas som en av världens mest koncentrerade näringsämnen. Den innehåller massor av vitaminer, proteiner, essentiella aminosyror och mineraler. Klorofyllet som ger der gröna färgen hjälper även till att rena kroppen på skadliga ämnen. Jag brukar blanda spirulina i smoothies, plättar eller bröd. 

Men nu till dagens frukost-recept: spirulina smoothie på fat toppad med musli, frusna hallon och valnötter

Mixa samman: 0,3dl blötlagda cashewnötter, 1.5dl vattenmelon, 1 äpple, 1/3 avocado, 1 tsk spirulina, 1 tsk lucuma, ca 1dl vatten (tills önskad konsistens).

Så enkelt, så gott! Ha en bra dag! 

Får jag må bra när folk omkring mig mår dåligt?

Får jag må bra när någon nära mår dåligt? Det här är en fråga som jag tror alla som har erfarenhet av psykisk eller fysisk illamående i ens närhet har fått ta ställning till. Vi är trots allt sociala varelser. Vi smittas av våra närståendes känsloläge, vi är oroliga, vi känner empati. Men när den akuta sorgen är över för de närstående, hur länge ska de stanna kvar i den lidandes känsloläge?

Det finns något poetiskt vackert i att lida med sin älskade. Att äkta kärlek är att känna det den nära känner, att sympatisera. Många bär därför medvetna eller omedvetna skuldkänslor för att de mår bra när deras närstående mår dåligt. Det kan då bli "lättare" att dras in i depression eller nedstämdhet för att slippa känna den olustiga känslan av skuld. Det finns även fall där det finns en outtalad önskan hos den sjuke att dra med andra i sitt illamående. Trots allt är det väldigt ensamt på båda ändarna. 

Jag märker att jag tar ställning till denna fråga nästan varje dag, med varje människa jag möter. Jag kan inte låta bli att känna glädje vid deras glädje, sorg vid deras sorg, oro vid deras oro. Jag använder alla dessa känslor för att kanalisera dem till de rätta orden, den mest hjälpsamma behandlingen och tolkningarna. Men efter varje avslutad session måste jag ta av mig känslan och ställa mig i min egen kropp igen, mitt eget liv, i de känslor som kommer från mig. Jag måste tillåta mig att må bra, även när människor runt mig mår dåligt. Å jag måste tro att jag får och ska må bra för att kunna göra mitt jobb. Det är mitt ansvar. 

Får man alltså må bra när folk runt en mår dåligt? Ja, man får och man bör vara extra noggrann med att ta hand om sig själv när folk runt sig mår dåligt. Det är förstås ok att inte må bra heller, alla känslor är tillåtna, men det finns inget som säger att det är bättre för den lidande att du mår dåligt än att du mår bra. 

Superfoodgröt med lucuma och baobab

Idag började jag morgonen med

0,5 msk msm-pulver blandat i vatten

0,5msk maca blandat i yoghurt. 

Orsaken till den lilla mängden är att man ska trappa upp användningen av dessa för att magen inte reagerar. Hittills har magen varit nöjd! 

Den egentliga frukosten bestod ändå av supergröt med lucuma och baobab.

Recept: 2dl alpro cocosyoghurt, 1 äpple, 1 tsk lucuma och 1 tsk baobab. Mixa slät.

Smaken är härligt syrlig av äpplet och baobab-pulvret, som smakar lite som en blandning av apelsin och havtorn. Förutom smaken har baobab likheter med de apelsin och havtorn eftersom den innehåller massor av c-vitamin! Förutom detta innehåller baobab mer kalcium än mjölk, mycket mer fibrer än andra frukter och är en utmärkt magnesiumkälla. 

Lucuma används som ett hälsosamt alternativ till socker tack vare dess söta, något toffee-lika smak. Näringsinnehållet är ju som känt betydligt bättre än socker! Man kan enkelt göra egen hälso-toffee på det, vilket jag ännu ska testa. 

Gröten toppades med musli och lite extra valnötter. Gott!

Superföda nummer 1: Chiafrön

Chiafrön är min absoluta favorit då det gäller supermat! Frön som man kan blanda i vatten, kokosmjölk eller vad som helst å få en härlig pudding. Man kan även toppa smoothien, salladen eller yoghurten med dessa för att få lite extra protein och crunch. Eller varför inte göra en gröt med chiafrön och havregryn som får svälla i kylen över natten? Har du redan testat att byta ut hönsägg mot "chia-ägg", dvs chiafrön som blandats i en mindre mängd vatten?

Varför äta chiafrön då? Jo, bla för att chiafrön innehåller massor av omega 3-6-9 fettsyror, protein, fibrer, vitaminer och antioxidanter. Summasummarum allt som som vi behöver för att må bra. Men som med allt annat bör man inte äta för mycket av det heller. 

Jag brukar blanda lite chiafrön i bröd när jag bakar ibland, men igår testade jag ett bröd som innehöll massor av chiafrön och blev jättegott! 

Recept på fröigt chia-tunnbröd

Blanda 1dl havremjöl, 0.5dl bovetemjöl, 0.5dl pumpafrön, 0.5.dl solrosfrön, 0.5dl chiafrön, 2krm salt, 1msk medelhavskryddor (oregano och timjan) och 0.5tsk socker. Tillsätt ca 2dl vatten , tills du får en lös deg och rör runt. Häll upp blandningen på bakplåtspapperklädd plåt, platta ut till en ca 0,5cm tjock rektangel och grädda 25min i 160grader varm ugn. Låt svalna 10min och skär i lämpligt stora bitar. Förvara i kylen 3 dagar eller frys ner. 

 

Superfoods i testning

Superfoods har ju varit inne en längre tid och för egen del har jag använt bl.a. chiafrön sedan ca 3 år tillbaka. Jag har ändå hållit en "sund skepsis" till dessa då jag tycker att de är överprissatta och säkert sånt som många förstått att man kan dra in cash på. Hälsa säljer trots allt kanske mer idag än någonsin. 

Att de dessutom kommer i pulverform, får mig att undra hur något i pulver kan vara bättre än "riktig mat"? Det finns även en risk är att dessa superfoods tar fokus från och är ett dyrt alternativ till den lokalproducerade supermaten, såsom rödbetor, blåbär, kål, linfrön mm. För att inte säga vilken effekt de får på miljön när vi hämtar vår föda från andra sidan världen. Men eftersom jag är rätt dåligt insatt i sånt här och det därför lätt blir en populistisk diskussion så tänker jag inte gå in på det mer än att konstatera att det är troligen bra att vara något skeptisk. 

Så "varför äta superfoods?" 

Mitt enkla svar utgår från mitt motto "pröva allt, behåll det som är gott". Varför inte pröva, om det kan göra mitt kroppsliga och själsliga mående gott? Jag är helt övertygad att vårt mående är till stor del resultat av vad vi stoppar i oss. Å jag äter helre naturliga produkter än mediciner.  

Eftersom jag älskar att experimentera ned mat har jag utökat i superfood-skafferiet för att kunna testa mer och få mer effekt. Så jag presenterar mina favorit "superfoods":

Från vänster: blåbärspulver, hampafrön, cocosolja, chiafrön, spirulina, msm-pulver, lucuma, maca, baobao, nyponpulver. 

Jag ska nu pröva att i en månad äta extra mycket superfoods och sen utvärdera effekten mycket ovetenskapligt, men ändå. Hur påverkade de humöret, energinivån, håret, huden, mm eller var det bara skit? Jag ska även läsa på lite å presentera info å recept här vartefter jag blir lite klokare. Vet ju inte riktigt var jag ska börja... Men, det ska bli kul! 

En lång men trevlig dag

Kl 7:20 steg vi på bussen till Eckerö, med båt vidare till Grisslehamn för att anlända med buss till Stockholm 5h efter att resan började. Som tur går tiden snabbt när man har roligt! 

Vi åt en brakfrukost på båten kl 8:30 som höll oss mätta ändå till kl 15, då vi tog varsin kanelbulle på Fabrique. För er som inte besökt Fabrique i Södermalm eller Gamla Stan, så är detta verkligen årets Stockholm-tips! Deras surdegsbröd är fantastiskt! Deras bullar är ÄNNU bättre!! Jag pratar minst lika goda kanelbullar som Skorpans! Min var smaksatt med brunt socker och valnötter (av nån orsak ser den ändå int så aptitlig ut på bilden)..

Mellan dessa mål hann vi till Naturhistoriska Riksmuseet, där vi bl.a. såg en 3d-film i Cosmonova som handlade om Galapagosöarna. Riktigt intressant! Sen kollade vi int museet med bl.a. dinosaurierna.

Resten av dagen tog vi en okonventionell promenadrutt i Gamla Stan, checkade in några design-butiker och sist men int minst fotograferade vi Kungsholmens körsbärsträd, som alla andra turister i Stockholm kändes det som. Men det var det värt. 

Summa summarum: En lång men trevlig dag då vi hann allt det vi skulle och lite till!

Kanon: Att körsbärsblommorna blommar ännu

Kalkon: Att jag överåt mig på taxfreens Läkerol, IGEN!!

Besök

I helg har jag besök av Malena igen och vi äter oss lite sjuka på fredagschoko och ser på Ally McBeal. Imorgon ska vi dra till Stockholm, äta frukostbuffe på Eckeröline, bli lite smartare på Naturhistoriska, fotografera körsbärsträden i Kungsträdgården och ta en obligatorisk sväng via Gamla Stan. Det är ganska fantastiskt att man bara så där kan ta en sväng till Stockis bara för att man har lust :) 

Trevlig helg gott folk!

Der händer något i mig då jag löper

Det det händer någonting i mig när jag löper. Alla mörka tankar blir ljusare. Nej, alla mörka tankar försvinner. Det är som om att mitt medvetande hamnar i någon form av tomrum, där jag finner ett otroligt lugn. Allting känns möjligt, allting känns glasklart. Alltid oroat mig för, allting jag var rädd för, försvinner.

Plötsligt kommer jag fram till en lösning som känns så enkel att jag inte förstår att jag inte kommit på den tidigare. Å detta trots att jag inte ens tänkt på problemet. Det händer någonting i mig när jag löper. 

bild från pinterest.com

Ambitiöst

Jag börjar alltid 10 på torsdagar, något jag verkligen inte harmas över. Att få sova hur länge man vill, även om jag sällan sova längre än till sex. Att få läsa morgontidningen fast tre gånger om och dricka fyra koppar kaffe, helt utan stress. 

I början var ambitionen att jag skulle spendera morgonen med någon nyttig aktivitet, förslagsvis på gymmet, i löpspåret eller i simhallen. Men varje gång jag ska ta mig dit på torsdagsmorgonen, så är det något som tar emot så otroligt. Istället hamnar jag platt och raklång jag i vår breda säng, med en bok jag länge tänkt läsa. Först tänker jag bara stanna där en liten stund, sen blir det en liten stund till och till sist märker jag att jag legat där tills det är dags att ta mig iväg till arbetet. 

Om jag harmas? Jo, till först. Jag hade ju så ambitiösa planer. Men sen inser jag att ligga och läsa i 3 timmar morgontid är precis det jag behövde. Å då är det mer nyttigt än alla andra träningsformer. Å då harmas jag inte mer. 

Drömmar

Jag fick igår fastställt att jag får vara kvar på min nuvarande arbetsplats framtill mitten av augusti. Tiden efter det är oklar. Jag har några drömmar som jag tänkte att jag då skulle ha tid och möjlighet att förverkliga. Saker jag hittills inte varit redo för. 

Att förverkliga drömmar kräver tid, men framförallt mod. Drömmen kan kosta mig att halka efter, eller att det jag har nu inte längre finns kvar då drömmen förverkligats. Drömmarna kräver mod kanske mest för att de oftast innebär att vi förändras.

Det är åtm den privata upplevelsen jag har. Att när drömmar förverkligas förändras vi. Vi inser vilka möjligheter har, men kanske också att våra stora drömmar inte automatiskt ger oss ett "och så levde de lyckliga i alla sina dagar". Eller så gör det de, å vi inser hur mycket mer livet kan ge. Saker vi inte vågat se eller hoppas på. En helt ny värld öppnar sig. Jag vet, för jag har varit där. Å det skrämmer mig, men gör mig även kittlande nyfiken, att jag snart kan vara där igen.

Nu undrar ni kanske om jag inte just förverkligat en dröm i och med att jag blev klar med studierna. Men jag säger det, att drömmen är mest kraftgivande före den är förverkligad. Å den drömmen förändrade mig verkligen, men nu är jag redan inne på nästa dröm. Å det är det fantastiska med drömmar, att de hela tiden föds på nytt. För kan jag drömma har jag alltid en orsak att stiga upp på morgonen. 

Det bästa av de mesta

Carro utmanade sina läsare att skriva det bästa med svenskfinlands städer/orter och jag hakade på! Eftersom jag har bott lite på olika ställen, så kan jag ju sammanfatta det jag tycker är det bästa med de olika städerna.

Överlag ser man 3 saker som ger poäng i mina ögon: 1. Bra mat 

2. Bra natur och 3. Bra aktiviteter. 

Mariehamn

- En liten stad med en storstads utbud av kvalitetsmat. Här prioriterar folk närodlat, vällagad mat och det märks verkligen i restaurangutbudet. En perfekt stad för livsnjutare (som har råd med det). Smakbyn, Stallhagens restaurang och Indigo hör till mina favoriter

- Närheten till vattnet. Mariehamn är helt fantastiskt sommartid. Centralt finns stränder lämpade för solbad och Mariebad badhus som har en härlig vy över klippor och sjö.

- Allt är på svenska och närheten till Sverige/Stockholm gör det väldigt bekvämt för alla från svenskfinland.

- Mariehamn är en sommarstad, här finns program nästan varje vecka sommartid som t.ex. Rock Off och Skördefestivalen.

Larsmo

- Fin natur och nära till vattnet. Fina friluftsstigar som ger möjlighet till mångsidig träning

- Strandcamping! Fisken, vinterbadet och restaurangen.

- Folk är skötsamma och Larsmo är ett tryggt ställe att växa upp på. 

- Mittemellan jeppis och kokkola. 

Åbo

- Å-båtarna är så inbjudande sommartid att jag jämt blir sugen på sitta och ta en öl där fast jag inte ens tycker om öl (lyckligtvis serveras även annat där)

- Caféerna och restaurangerna längs aura å. Väldigt bra mat och dryck, bl.a. hos Tintto, Cafe Art och Blanko

- Närheten till "skären", såsom Nådendal och Ruissalo. 

- En perfekt studiestad med tanke på dess fantastiska stadsbibliotek, dess lagom storlek och stadens säregna puls.

Helsingfors

- En helt underbar sommarstad, så länge man håller sig bort från centrum. Men om du ändå är där, shoppa i de små butikerna, se cool ut när du dricker en kaffe på bulevarden,  gå igenom Stockmanns alla våningar. 

- Att cykla i Helsingfors är helt fantastiskt. Cykla till Fölisön, ta med mat för en picknick och sitt på klipporna och njut. Överlag gäller det att söka sig till det lilla i den "stora" staden. 

- Finland mest välfungerande kollektivtrafik.

- Borgbacken och Utomhussimhallen. 

Bara att tänka på alla dessa ställen fick mig att sakna dem!! De är så härliga på sina egna sätt. Jag känner att jag verkligen vill besöka såväl Åbo, Larsmo och Hesa i sommar, hyra en cykel och bara njuta :) 

Fina studiekompisar på Tintto i Åbo förra våren

Mitt lilla husdjur

Ok, här är en 25-åring som tydligen aldrig kommer växa upp.. Jag har nämligen fastnat för en app där man ska vattna en söt planta med stora ögon med jämna mellanrum för att hålla den vid liv.. Lite som tamagotchi på 90-talet med andra ord. 

Appen ide är alltså att man själv dricker vatten varje gång man vattnar plantan. Så här har vi en fantastisk app som påminner mig om att dricka mer! Å i och med att den är så söt och jag vill hålla den vid liv måste jag ju dricka. Har ju mina modersinstinkter, hehe. 

För kom igen, hur söta är inte dessa?

Skulle riktiga växter vara lika söta skulle jag kanske lyckas hålla även dom vid liv. 

bilderna från fourdesire.com

Livskvalitet.

Jag har äntligen (*pepparpeppar*) fått tillbaka min goda sömn. När jag sover hela natten och orkar med allt vad dagen för med sig. Den som varit på flykt sedan i januari, sedan den stora gradustressen knackade på, påföljt av den stora jobbstressen. Och just nu räcker en god sömn och en lugnare arbetstillvaro för att jag ska känna mig fullständigt nöjd med livet. Rik den som nöjd är. 

För det finns saker vi inte kan påverka och saker vi kan påverka. Och jag tänker att det vi kan påverka finns oftast i de förebyggande insatserna, framom i att släcka bränder. Det är då kontrollen är i våra händer. Å oavsett var det okontrollerbara befinner sig, så kan jag förbättra min livskvalitet med så enkla saker som:

- varierad, mångsidig kost

- att öva tacksamhet

- regelbunden, varierad träning.

- läsa böcker och besöka bibliotek

- begränsa tid framför tv, dator och i-phone

- en balans mellan socialt liv och ensamhet

- fysisk beröring

- gå i säng och vakna tidigt 

- en lugn morgonstund

- att vara ute i naturen

- mindfulness

- musik

- att teckna och måla

- skriva av mig på bloggen

- diskutera jobbärenden på jobbet

- inte kräva för mycket av mig

- ha något positivt att se framemot.

Allt det som man hört så många gånger. Allt det som alla sagt. Allt det som borde vara så självklart. Allt detta jag kan välja.  Allt detta finns i mina händer. 

Vart är vi på väg?

Man kan ju undra vart Finland är på väg när sannfinländarna blir vårt 2:a största parti. Det är skrämmande att inse hur populism får allt starkare fotfäste när samhällsklyftorna växer. En del är arga och upprörda, men jag känner mest besvikelse. Representerar riksdagsvalets resultat verkligen det samhälle finnarna vill skapa, då kan jag inte annat än känna att nåt har gått fel. Vad lär vi ut i skolorna om inte folk kan identifiera populism?

Samtidigt vill jag förstå de som röstar så som i mina öron låter så fel. Kanske det är ett rop på hjälp från alla besvikna, som bara vill ha en förändring och helst en radikal. Personer som behöver enkla lösningar, som behöver en fiende som fråntar individens ansvar för att det blivit så fel. Att tänka att det alltid var bättre förr. Att tro att all förändring är skadlig. Att tro att allt utifrån är skrämmande. En bekant beskrev situationen som att finlands kollektivt dåliga självförtroende nu fått ett ansikte. 

Människor i kris beter sig inte alltid rationellt. Det samma gäller ett land i kris. Men priset är för högt. Priset är för högt.

En söndagsutflykt

Idag styrde Elin och jag kosan mot Ålands högsta berg: hela 123m höga Orrdalsklint. 

Det var faktist int så tokigt, å även om det inte blev så mycket bergsbestigning så är jag helt slut efter att ha bestigit stället i nordlig vind och härligt solsken.

Många fina vyer längs vägarna också. Det finns mycket kvar att utforska, kunde vi konstatera! :)

Min röst, mitt val

Valdagen 2015. En dag då handlingen "att rösta" känns viktigare än vem exakt rösten går till. För i denna situation är det lika viktigt att inte bara stå bredvid och passivt titta på när skadliga krafter får makt som om du bevittnade en mobbningsincidens. Att inte ta ställning är nästan lika skadligt som att mobba själv. 

Vi firar vår rättighet och skyldighet med kaffe och glass. Valdagskaffe. I mjukisbyxor och fläckig t-paita framom kostym och söndagskjol, men ändå. Och jag tänker hurudant Finland jag vill leva i, och känner att vi är långt ifrån ännu. Men kanske vi får nöja oss med att vara på väg. Förhoppningsvis åt rätt riktning.

Doft av sommar

Idag har det varit helt super härligt väder, riktigt våååår! Jag har haft lite dålig träningsmotivation denna vecka och att ta mig till gymmet på spinning i morse locka mig lika myki som att äta memma på midsommar (kom int på nån bättre liknelse). MEN som tur var det ju fint väder, så jag sökte nåt att utforska på Åland och fann Önningeby museum!!

 Så fort jag lämnade "stora vägen" blev det lande så mycket det kan bli. På båda sidorna om vägarna fanns ladugårdar, traktorer och stora fält. Jag såg fast hur många gamla, stora vackra hus och prästgårdar. Det bästa var ändå dofterna: nyklippt gräs, skog och jaa, "ladugård". Vad påminner int om sommar i Larsmo mer än de? Jag fick lite dryft faktist. 

 Men sen en sak jag int riktigt förstod, midsommarstången var ännu åpp! Å alla på Åland baa: Jamen självklart! Å ja ba:  Alltså va?! Er int he som julgran att he ska slängas ut 20:a knut? Fast int så lätt att släng ut en midsommarstång, gissar jag...

 Efter 2h cykling blev det minch (middag och lunch = minch) i form av hamburgare på det nyöppnade stället i stan. Toppenställe, får 5/5! 

Ikväll blir det vinkväll med några tjejer, kul!! :) 

Så mycket för alla fina planer.

Jaa, sägr jag bara. Jag som hadd så fina planer om att ha "egentid" (låter som en stressad trebarnsmamma) nu när jag är ensam en fredag och så slocknar jag i sängen så fort V har lämnat huset. Å vaknar 3,5h senare... Så någon simning, film eller hemma-spakväll blev de nog icke. Men kan säga att jag sov riktigt bra! 

Men vet ni, livet går int att planera. Å tur är väl det. Man kan söka all trygghet som helst i sina planer, men i slutändan kanske man slocknar mitt i. Å då hoppas man att man fått ut så mycket av livet som möjligt före och inte bara måsten. Å i den liknelsen kan jag finna ro, för trots allt har det varit en rätt så rik och bra fredag redan före mina planer gick åt pipan. 

Fredag!!

Idag har de ordnats Vår i city här i stan, vilket innebar att butikerna hade rea och öppnade butikerna kl 6. Så eftersom jag vaknade 6 så blev det morgonpromenad i form av shopping. Köpte bareminerals prisbelönade foundation, å den var faktist bra! 

Nu ikväll ser jag framemot "egentid". V är på afterwork, så jag har gott om tid för egna grejer. Hittills har jag bakat glutenfria blåbärs- och morotsbröd och läst slut Tony Attwoods "Om Aspergers syndrom", sjuuukt bra! 

Ikväll blir det veckans nästsista simpass och sen tror jag att jag ska se film, alternativt blir det en liten spakväll :) Int så pöllot dähär livi trots allt ^^, 

Karriärkvinna

Jag är inne i en fas då jag älskar mitt arbete och inte har något emot att det upptar den största delen av min vakna tid, antingen i form av konkret jobb eller i egna studier. Jag har aldrig tänkt mig som en "karriärkvinna", men börjar mer å mer förlika mig med tanken på att jag nu är så mycket karriärkvinna som jag nånsin kommer bli. Karriärkvinna har ju en något negativ klang i dagens samhälle där man helst ska vara lite av allt; att fokusera mesta av sin tid på "karriären" är inget att sträva efter. Eller, i så fall ska du vara mycket framgångsrik. 

Ordet karriär kommer ju från franskan, och en av dess betydelser är "levnadsbana". Å det är just så jag tänker om det jag håller på i arbetet å hemma just nu, att jag satsar heltid på min levnadsbana. Vem vill inte lägga tid på att utveckla sin levnadsbana? Vad kan vara viktigare än det?

Problematiskt blir karriären först när det blir en flykt. När man satsar allt på karriären för att inte behöva ta itu med det som man egentligen behöver, men har svårigheter med. För vissa är det relationer, för andra en meningsfull fritid. När man slutar lyssna inåt och bara kör.

Jag tänker på den framgångsrika kocken som arbetade ihjäl sig. Jag kan inte tro att det bara var den fysiska arbetsmängden som gjorde att han hamnade dit. Troligen fanns det en tomhet som karriären skulle fylla, å desperationen att nå dit fick honom att sluta lyssna kroppen långt innan. 

I min levnadsbana hör det som tur till att ständigt lyssna till kroppen och mina behov.

Att vakna till nästa nu

Klockan är sju och himlen är blå, solen är uppe och måsarna skriker utanför. Det är nästan som att vakna upp på skären. 

Det är nog en lycka att få vakna här. Här i denna lilla stad, som börjat känna vår. Vår som i årstiden och som i min och hans. Även om vi inte planerar stanna för evigt är det här ett bra ställe att bo. Just nu känner jag faktist ett ro i att vara här, vi har trots allt överlevt vintern här. Å att livet har blivit rikare beträffande innehåll och socialt känns som en seger. 

Det att jag nu kan glädjas över stan är inte en självklarhet. Det finns fortfarande tider då jag längtar bort. Det finns tider då jag saknar det jag en gång haft, i larsmo, jeppis eller kanske framförallt Åbo. Jag får påminna mig om att jag sa "ja" till Åland av en orsak. Å hejdå till Åbo likväl av en orsak. Valet är gjort tills vidare, och då tjänar det mest att vara nöjd över sina val. 

Men dagens valmöjligheter gör ju inte det lätt. Vi skulle ju kunna, rent teoretiskt, bo nästan var som helst i världen. I något skede måste man välja och välja att vara nöjd där man är. 

Nu är nu och här är jag, brukar jag säga till mig själv ibland. Det finns något tröstande i tanken att nuet just nu och häret just här ständigt byts ut, och att jag klarat av hoppet mellan nuet då och nuet här. Å tacksamheten över att jag kan välja öppenheten för att inte exakt veta var nästa nu är, framom ångest och rädsla. 

Trevliga nyheter

Idag kom två trevliga saker på posten.

1. Mitt paket med de nätshoppade kläderna. Tyckte allt passade helt ok. Träningskläderna var sköna, den ena tröjan var lite tråkig men den var int dyr och kommer nog att användas ändå. Mest förälskad blev jag i en ljusblå klänning. Precis min stil! Klänningen kommer med på semestern i Grekland om 5v. Jag ser riktigt framför mig hur jag strosar runt i den längs Greklands stränder. 

2. En examensgåva från Sara å co innehållande två intressanta böcker och ett kort. Hade verkligen inte väntat mig dylik uppvaktning, men är verkligen tacksam! :)

Så med detta och gårdagen i bagaget har jag ju en riktigt bra start på veckan. Skönt!! Nu ska jag ta tag i nåt som väntat länge, nämligen att skriva brev till min syster. 

I brist på andra bilder får ni en bild på frissaresultatet ur en annab vinkel. Hon e nou dukti hon där frissa-Sofian. 

Ps. Idag har jag röstat på mannen som gav mig karkki i lördags. 

All denna positivitet

Ett fenomen jag ofta stött påden senaste tiden är att bloggare blir definierade av sina läsare med ord som "äkta", "överpositiva", "ytliga", "privata" och "elaka". Åsikterna verkar dock variera. Det som läses mellan raderna i en blogg avslöjar kanske inte bara saker om bloggaren, utan likväl saker om läsaren själv. Missuppfattningar blir betydligt fler när tonläget inte kan avslöja sånt som ironi och känslolägen.

Jag försöker aktivt tänka på hur bloggarna jag läser påverkar mig. Blir jag väl till mods av bloggarna, inspirerar de mig, eller känner jag mig lat i förhållande till de som verkar ha tid å energi till allt? Jag tror ändå inte allt handlar om det jag tar till mig för att jag är lättpåverkad, utan om att vi, som mänskor, inte kan låta bli att bli påverkade av det vi läser, speciellt när vi läser det dag in å dag ut. Det är väl inte konstigare än att vi påverkas av dem vi umgås med. 

Jag vill läsa bloggar som känns äkta, men som ständigt för mig tillbaka till viktiga värden i mitt liv: livsglädje, holistisk hälsa, nyfikenhet, balans. Jag hoppas du som läsare av min blogg känner av att min blogg andas dessa saker, även om de blandas med alla andra saker mitt liv innehåller, häribland även svårigheter, missförstånd, misslyckanden och besvikelser. I grunden hoppas jag ändå mig blogg känns mer positiv än negativ, kanske mest för att jag behöver den.

Unbreakable

Äntligen behöver jag inte tissla å tassla mer, nu e jag rätt å slätt legitimerad psykolog! Beslutet kom nämligen på posten idag, så nu finns jag med i registret, hipp hurra!

Dessutom en nyklippt å nyfärgad psykolog. Frissan blev nog lite utmanad när jag sa att jag vill gå åt det mer ljusare hållet, men när färgen väl var där konstaterade hon som många andra att jag har lyckan att passa i såväl mörkt som ljust. Kul att bli ljusare till sommarn! :)

Nu ska jag på en liten promenix i kvällssolen, för att sen avsluta kvällen med yoga på gymmet. "Int en heilt pissoan måndag" som nån sku säg i hemtraktena. ;)

Årets första dopp

Ni läste rätt, undertecknad tog idag årets första dopp i Slemmern, viken här intill. Å detta medan regnet piskade ner dessutom! 

Om ni tror att några simtag i 5-gradigt vatten var själva utmaningen tror ni dock fel. Det stora steget utanför min bekvämlighetszon var att söka mig till simhallen och simma "total immersion" i 1h. För trots att jag tycker om att simma och jag gått en kurs i just den stilen som passar bäst för öppet vatten så är det så otroligt krävande att själv simma varv efter varv på ett helt nytt sätt. Det är en ny färdighet som verkligen kräver övning, övning och tålamod. Lägg då till att jag ogillar starkt att dela simbana med andra simmare, så förstår ni mina tudelade känslor. 

Men väl där, å speciellt efter, så kände jag mig sådär totalt oslagbar som om jag nyss sprungit ett marathon. Å då förstod jag vad jag saknat så mycket: att utmana mig själv utanför min bekvämlighetszon. Jag behöver det i så mycket större grad än jag kommit ihåg. Å det var med den insikten jag sen dök i det kalla vattnet, å kände mig mer levande än på länge.

Uppfriskande

Det har verkligen varit uppfriskande att ha besök. Att komma bort från vardagslunket mellan soffan, gymmet, kylskåpet och istället umgås med annat folk än vanligen på andra ställen än vanligen. Å så var det riktigt roligt att uppdateras på vad som händer i hembyarna. Eftersom jag int varit i jeppis sen jul så finns det en viss saknad. Detta har bl.a. tagit sig uttryck i att jag nu läser Lars Sunds roman "Natten är ännu ung". 

Den här helgen sku jag förövrigt också gärna ha varit både i Jeppis på Beths baby-shower och i Åbo för att hälsa på syskonen. Men nu kan man bara vara på ett ställe åt gången! Å ska man nånstans härifrån som int är en båtväg ifrån så kräver de nästan extra lediga dagar, vilket i sin tur kräver planering. 

För resten av dagen och kvällen har jag ytterst blygsamma planer. Det blir läsning, träning i någon form och förberedelser inför arbetsveckan. Imorgon ska jag till frissan å fixa håret vilket jag ser sååå framemot. Så najs!!

Smakbyn

Ikväll blev det en mysig middag på Smakbyn, alldeles intill Kastelholms slott

Området runt är riktigt gemytligt.

Mitt i det historiska hittar man något så modernt som Smakbyn.

Fina svärföräldrar prövade Smakbyns äppelvin. 

Vi tog sen alla två rättersmenyn, till efterrätt blev det glass. OMG vad mätt man blev, men det var det värt ;)

Tack för ert besök å denna toppenhelg!!

Med besök på utflykt

I helg har vi fått besök av svärföräldrarna, som har möjliggjort en trevlig helg och sight-seeing på Åland. Vi har rört oss från norraste till södraste Åland och sett mest äppelodlingar, klippor och skog. Ja, å några hjortar förstås.

Igår var vi till Stallhagens bryggeri när vädret var som bäst. Där åt vi mat och de övriga testade deras ölsorter. Jag är själv inte så stort fan av öl, men som tur fanns även andra dryckesalternativ.

Idag började vi dagen med en shoppingrunda. Sen körde vi till Havsvidden där de har lyxiga lägenheter till uthyrning. Vi nöjde oss mer än väl med att titta runt. 

Vi avslutade eftermiddagsutflykten med kaffe på Stickstugan. Till dess hann det bli mycket kyligare, men som tur var de varmt å skönt på insidan, å kaffepannan varm. Det är roligt att det finns ett så originellt cafe en bit bort, blir nog att fara dit igen i sommar med cykel. Fast då får de bli betydligt varmare.

Nu är vi hemma igen, trötta av utflykten. Blir att vila någon timme nu bara, sen blir det Smakbyn. Kulkul :)

Jag kan inte förstå din smärta

Vissa dagar känner jag att största problemet i samhället är bristen på empati och det vanligaste misstaget som folk gör, både offentligt och privat, är att tro att man känner den andres smärta.

Låt mig ge några exempel.

Arbetsföra personer som tycker utbrända är svaga för att de inte klarar av samma arbetsmängd som andra, utan att beakta att vi alla har olika kapacitet, stresstålighet och livssituation. Mammorna som tycker gravida kvinnor överdriver sin smärta, för att de själv hade en lätt graviditet eller har glömt hur det kändes. Samhälleliga antaganden som gör att pappor inte ges samma möjligheter att träffa sin barn som mammorna vid en separation. Politiker som inte beaktar det själsliga smärta som en person från ett krigshärjat land bär med sig utan fortsätter att traumatisera en folkgrupp genom att hota att skicka hem dem eller att säga att de inte är välkomna och en börda. Lagar som förväntar alla att jobba lika länge, även om vissa mår extremt dåligt av det av olika skäl. Lärarna som tycker skolbarnet är lat och olydigt när den inte gjort hemläxan, utan att beakta att den inte får alls stöd hemifrån och kanske inte har ännu utvecklat egen kapacitet till det. Den fattige som tror den rike har inget att klaga på, den rike som antar att den fattige valt eller förtjänar sin fattigdom. 

Vem har gått i den andres skor? Vem vet vad personen bär på? Vem kan säga att din smärta är som min smärta? 

Ofta börjar misstaget redan med att se andra som kategoriserade grupper istället för individer, människor med unika historier och orättvist fördelade förmågor och sårbarheter som gör det förståeligt att vi hamnat dit vi är. Folk är rädda för att om vi erkänner den andras livshistoria och smärta så fråntar vi deras personliga ansvar, vi gör dem till hopplösa offer av sina omständigheter. Men i såfall vore vi alla hopplösa och all förändring omöjlig. 

Med empati ökar vi den andras ansvar och förändringsvilja, vi minskar den inte. Ja, vårt största problem idag är utan tvekan bristen på empati.

Duolingo

Jag har sedan påsklove utvecklat ett beroende som jag upplever rätt positivt. Jag har blivit fast i appen Duolingo, som lär en språk på ett pedagogiskt å roligt sätt. Eller ja, de kanske inte är så där jätte roligt, men jag kan helt enkelt inte låta bli. 

Man kan bl.a. välja mellan att lära sig spanska, franska, italienska eller tyska. Tyvärr är appen på engelska o int på svenska, så det blir dubbel språkkurs. Trots detta har jag redan efter 3 dagar att lärt mig massor, primärt franska. 

Det intressanta blir att se hur länge jag hålls motiverad, å om kunskaperna finns med även i det verkliga livet, ifall jag skulle behöva använda franska. Till alla som vill lära sig språåk, testa för allt i världen duolingo! 

Komma igen.

Aah. Känslan efter 2h massage. Jag blir nästan salig. Så pass att jag vill sprida åt allmänheten rådet att börja gå i regelbunden massage. Ett alternativ till annan typ av terapi? Till medicin? Kanske. Definitivt ett alternativ till många andra sätt att hantera stress. 

Fast sen är ju inte alla som jag. Såna som knappt kan få nog av att bli berörda, kliade, knådade. Men jag tror ändå de flesta kan tycka om nån form av massage. Eller åtm ha nytta av.

 

Före massagen var jag på en så härlig länk. Solen drog fram svettdropparna, men de kändes bara välkommet den här gången. Däremot har jagvtyvärr tvingats inse att mina löpsteg inte övervintrat. Nä, det har nog känts lite rostigt hittills i år. Men jag tänker att för 6 år sen gick jag på ett halvt år från att knappt orka springa 1km till att springa en halvmarathon under 2h. Så om de e möjligt är der fullt möjligt för mig att komma igen. Igen.

En morgonpromenad

Tillåt mig njuta av en himmel som denna. Av en stund som denna.