Soool å separationsångest.

Idag har det verkligen känts som sommar i luften. Så härligt!!

Vi var med V på en semesterdrink på segelpaviljongen här, firade sommarn och hans semester.

Han åker till Österbotten imorgon och lämnar mig ensam i obestämd tid. Ja, ni hör av tonen att jag har lite separationsångest. Men det brukar gå bra. 

Tidvis känns det faktist som att jag försöker överleva juli månad för andra sommarn i rad framom att uppleva den. Suger faktist att att inte ha semester, hur mycket jag än försöker förtränga det. 

Gör det bästa av situationen säger en del av mig. Men den andra delen är bara arg, bitter, sur å led. Å den sidan får hålla tyst så jag orkar arbeta, men ibland måste den få prata här på bloggen. Så ja. Här hör ni båda sidorna av historien. 

Yoga i parken

Idag fick jag ett infall och for på yoga utomhus. Min kropp har värkt som resultat av att jag tagit tag i träningen igen, så jag kände stort behov av ngt återhämtande och snällt för kroppen. Å huvudet kände även ett stort behov av det, kan tilläggas. 

Där på en gräsplätt i värmande vindar bland påfåglar och bajs gjorde vi våra solhälsningar. Å det var skönt. Att bara känna rörelserna, andningen och kroppen under en timme. Precis vad jag behövde.

Jag får kanske ingen semester i sommar, men återhämtningen tänker jag ändå vara rädd om. Kanske just därför. På det sättet är jag klokare i år än förra året, då jag trodde jag räckte till alla hörn och kanter utan att tänka på vad jag verkligen behövde. Såsom vila, acceptans och närvaro. Allt detta finns i yogan.

Inredningsdrömmar

Just nu går jag och drömmer lite om vårt blivande, helt egna, hem. Vi kommer ju att bo den första tiden i hyreslägenhet, men när vi väl hittar ett ställe som vi verkligen vill ha så blir det att börja fixa det så att det verkligen känns som vårt!

Jag trodde aldrig jag skulle intressera mig så mycket om inredning, men när det gäller det egna stället så får man ju ett annat tänk. Den här gången vill jag verkligen att hemmet ska vara ett ställe där vi trivs, kan ta det lugnt och som helt enkelt andas avslappning och mys! För att matcha den önskningen har jag fastnat för den sk "scandinaviska stilen".

Vad jag just nu känner för är mycket i olika nyanser grått, vitt, brunt och svart, mjuka färger, grenar och enkelhet. Lekfullhet, tavlor, myshörnor med massa kuddar, päls, filtar, träkorgar. Å jag skulle älska att ha en brasa, men det finna ju knappast i en vanlig lägenhet i stockholm. Ljus och speglar. Gröna blommor som lyfter stället, kanske enskilda detaljer i rosa... Hmm. Får se vad de blir :) 

Källa: www.alvhemmakleri.se

Att förlora kontrollen

Alltid lika spännande på årets första inlines-testning (aka rullare). Jag är livrädd för backarna. Jag kan inte bromsa. Jag har varken skydd eller hjälm.

Men jag intalar mig själv alltid lika varsamt att jag trots detta har kontrollen. Att rädslan sitter i huvudet och inte i benen. Att jag, bara jag tror att jag kan, så kommer jag inte att falla.

Allt gick bra förrän den där backen kom. Hastigheten höjdes och jag försökte bromsa (fast jag inte kan!) och osäkerheten över hur vägen vände gjorde benen skakiga. Inför en djup nerförsbacke inuti en tunnel (i min inre bild såg jag mig falla med ansiktet i asfalten och förlora tänderna), så sa jag till mig själv "Det är lugnt, du har kontrollen".. För att i nästa stund sprätta över på gräsmattan.

Det var ett mjukt fall. Faktist så mjukt att jag snabbt kom upp, fick inga blåmärken, bara ett grönt märke av gräset på ena knät.

Så jag tänkte så här: att både när det gäller att åka inlines som med att leva,  så kanske vi inte alls har kontrollen. Kanske vårt bästa hopp är att ändå våga leva, å bara hoppas att vi landar mjukt. 

Katter och kottar

Promeneradesä som sagt till Helenas och kolla till katterna ikväll, som tacksamt åt sin kattmat. Stannade kvar en timme och gosade och lekte me katterna, så sällan man får den möjligheten. Konstaterade att det är omöjligt att få en bra bild på en svart katt, åtm på nära håll!

På hemresan plockade jag blommor då jag plötsligt hörde prassel i buskarna. Tänkte först att det var en orm men det visade sig snabbt vara inte bara en utan två igelkottar ut på kvällspromenix!

 

 

Skulle gärna ta hem en sådan, de är ju för söta!

Kvällens projekt

Att frosta av frysen visade sig vara en helkvällgrej. Ikeas idiotiska kyl å fryssystem har nämligen inte skild frys och kylavstängning, så för att inte vår mat skulle bli dålig var jag tvungen att ta en snabbavfrysning mhja kokande vatten och lite skrubbande. Inte så lätt! Är helt slut efteråt.

Nu blir det kvällspromenad till Helenas, har nämligen lovat vara kattvakt i helg. Sen blir det Orange is the new black å lite rose, måste ju fira helgen å att V har fått semester. Även om jag är lite avis på honom för att jag inte själv får någon semester, så unnar jag honom verkligen den. Har har jobbat stenhårt detta år! 

Ha det bra! 

Stress men ändå lycka

Det är som tidigare nämnt lite mycket att hålla i huvudet nu inför flytt och nyanställning. Sverige har känts så nära här på Åland att det inte riktigt gått fram för mig att hej, vi flyttar ju faktist till ett annat land! Å med det kmr mycket pappersarbete... 

Men jo. Försöker nu bibehålla mitt mentala lugn för det börjar vara lite mycket på jobb också. I och med semestrarna kommer pressen att öka ännu, men jag måste erkänna att det känns skönt att veta att även om det ännu skulle bli en superduper stressperiod, så finns det ett slut på det i och med arbetsplatsbytet. Å även om allt sånt är stressigt så är det ju också roligt och spännande! 

Så att, nu är det bara att ta en dag i taget och njuta av processen. :) 

Aldrig lätt att lämna en stad

Det tar en stund för mig att fastna för ställen. Jag blir sällan hopplöst förälskad vid första ögonkastet, jag behöver få lära känna staden på djupet förrän jag är där. Jag behöver få leva vardagen, hitta de där stigarna som jag tror få har upptäckt, välja mitt favoritcafe och hitta en låt som beskriver stadens puls. Där någonstans börjar jag fastna.

Jag som nyss skrev om att lämna Åbo skriver nu snart om att lämna Mariehamn. Denna gång skriver om det ändå med mycket mindre sorg än senast, hela Åboflytten bröt upp allt för många viktiga band. Den här gången känns det lättare. Rent emotionellt. 

På det praktiska är det dock något mer krävande. Inte nog med själva det konkreta med flytten, vi ska även fixa pass, medborgarskap å personnummer, svenska telefonnummer, för att inte nämna allt jag behöver för min anställning. Men energi finns för det här är ju något roligt!! :) 

På tal om roligt, ikväll firade vi min anställning i sällskap med mina fina kollegor Helena å Alexandra med ett restaurangbesök. Alla orsaker att fira lite är bra ;)

Kom förresten att tänka på när jag var 19 år och skulle flytta till Åbo. Jag minns snuttar av bilresan och när vi stannade i Parkano och jag köpte en nyckelring som jag sen bar med mig under alla Åbo-åren. Men mest minns jag den enorma ensamhet och litenhet jag kände när jag blev kvar i lägenheten och familjen körde iväg. Jag vet inte hur jag klarade den dagen, men jag minns att jag for på länk och väntade bara på att den jobbiga dagen skulle ta slut. Å det gjorde den. 

Känslan som uppstår...

...när du ska passfotograferas och skulle vilja säga åt mannen bakom kameran att byta vinkel, ta x-antal bilder eller sätta på ett filter. 

Jag vågade be om bara ett nytt foto, sen intalade jag mig att personalen vid passkontrollen behöver något att skratta åt. 

Drömmen som blev sann: Jag fick jobbet!!!

Vem var det som sa att saker ordnar sig?!? Det här hade jag dock inte vågat tro på! Jag fattar inte det riktigt, hur kan jag ha blivit lovad det arbete som får hjärtat att dunka ett extra slag? 

 Igår började jag tvivla på min förmåga. Så jag tänkte att jag behövde en plan b och började söka andra arbeten. Men jag fann absolut ingen glöd för de arbeten jag kollade på. Satt mest i soffan och var irriterad, suckade åt tidsfördrivet. Det är verkligen tungt att söka jobb, så jag förstår definitivt arbetslösa bättre nu. Å då har jag bara sökt två till ställen!

Sen idag, kom till arbetet. Höll koll på mailen mellan telefonsamtalen nångång. Å där plötsligt, ett mail från arbetsgivaren. Som meddelade att jag skrivit fel telefonnummer i ansökningen! (Bra exempel på hur noggrann arbetare jag är, voi huhhu). Så jag ringde upp herr Arbetsgivare med skakig röst och han sa att jag var den som de fastnade för, de tyckte intervjun gick utmärkt och de vill att jag börjar i augusti!! Å ja baaa whaaat?!? 

Efter samtalet sprang jag runt i våra korridorer som värsta galningen, kramade om arbetskompisar å var allmänt hög. Det var tur att jag hade en lugn arbetsdag med andra ord. Min chef sa att hon hade blivit uppringd av dem på  mitt nya jobb i egenskap av referens å sagt att de tyckte jag verkade bra, vilket min chef sedan bekräftade. Å där å då fick jag jobbet!!!

Nu ska vi å fira det hela med Viktor med middag och jag känner bara sån otrolig tacksamhet!!! Är så taggad på att göra ett gott jobb och lära mig allt jag kan!! :)  

Lugnets lyx

Jag vaknade på soffan imorse, hade somnat där vid 8-tiden igår kväll. Tog en extremt lugn förmiddag, sen begav jag mig cyklandes till Stickstugan i Järsö. 

Där satt jag mig ned med en kopp te, en bit tårta och min bok. På ängen intill sprang hästar och hela den stunden andades sommar. 

Eftermiddagen spenderades på stranden med Elin. Innan molnen tog över hann vi med årets första lösglass. Inte helt illa de heller. 

Skönt med söndag, å att bara ta dagen som den kommer. :)

En svalkande iste

Vad är nu bättre sätt att svalka sig i sommarvärmen än med en hemmagjord iste?! 

Den här isteen gjorde jag på gröntte och det blev riktigt gott! Valde att söta den med stevia, å det blev riktigt lyckat! 

Godaste IsTeen Recept

1l kokt vatten

3 förp liptons gröntte med citron 

0,5dl stevia

1 msk limesaft

2dl citronelle (bubbelvatten)

Koka helt enkelt te, blanda i resten. Ta bort tepåsarna när du fått önskad styrka. Kyl, sätt i is och njut :)

Njut!!

Goda nyheter

Dags för lite trevliga nyheter vad gäller vårt Stockholms flytt!! Viktor har via en arbetskompis ordnat så vi får hyra en lägenhet i Stockholm tills vi hittar någon lägenhet som vi vill köpa! Det innebär att:

1. vi behöver inte stressa med att köpa en lägenhet, utan vi får titta på plats.

2. Ifall jag inte får jobben jag sökt så har jag lättare att gå på arbetsintervjuer.

3. vi kan flytta till Stockholm mycket snart.

4. Kommer att bo 3,5km från min fd rumskompis Johi. :)

På minussidan blir det två flyttar, men det kan vi leva med! Så hööni, snart e vi där!!!

Annars, idag har jag inlett beachsäsongen!!

Tillome påfåglarna tyckte de var skönt i solen :)

Åländsk midsommar

Så har vi då firat en så äkta åländsk 

midsommar som jag kan föreställa mig!!  Det var blomsterkransar, det var snapsvisor och snaps, det var diskussion om åländska traditioner.

Efter middagen i knytkalasform, där ålänska produkter som svartbröd, laxost, getarom, fisk och åländska ostar var i fokus, begav vi oss till en ö med en icke-officiell midsommarstång. Som sig bör beskådade vi flagghisning och dansade sen runt stången. 

Därefter blev det mingel kring stången, å det fina var att ortsborna bjöd en på mat och dryck oavsett vem man var. Mera sånt! Resten av kvällen gick i båtluffandes tecken.

 Trots det mulna vädret och dimman blev det en mycket trevlig kväll!

Nu kan vi känna att vi fullgjort den åländska expeditionen ;) 

Om jag bara är

Så skönt med midsommar!! Imorgon blir det äkta åländsk fest med övernattning, besök till midsommarstång mm.! Ser verkligen framemot det!! 

Jag har annars blivit lite lat på senaste tiden. Dvs att jag tagit helt paus från träningen i ett par veckor och gjort annat av min lediga tid istället. Å vet ni, det känns så bra. Jag har behövt en paus. Jag kommer ju att komma tillbaka, men just nu vill jag bara vara. Pausa, helt enkelt. 

Jag ser det hela som en övning i att vila. En övning i att tillåta mig att bara vara. Trots att jag inte presterat idag. Att orka med arbetet, arbetssökande mm är just nu nog med prestation. Träningen får komma i den form den vill sen när den vill, som en motvikt och som det där roliga. Utan prestationskrav. Men just nu vill jag bara pausa. 

Att sköta hälsan

Det verkar som att vi aldrig vetat så mycket om att sköta den yttre hälsan som idag. Vi vet precis hur vi ska äta, träna och sova för att vår kropp ska må bäst. Vi vet vilka vitaminer vår kropp behöver när den är trött. Å vi vet också att det finns ett samband mellan fysisk hälsa och psykisk hälsa. Inte konstigt att hälsa medikaliseras, media har fått oss att tro att om vi "fixar" vår kropp "fixar" vi även vår själ. 

Men trots sambandet är fysisk hälsa inte lika med psykisk hälsa. En länk räddar inte en sjuk själ, en marathon är inte svaret på alla problem. En trimmad och muskulär kropp räddar inte ett försummat äktenskap. En "perfekt" kropp ökar kanske självförtroendet, men knappast självkänslan.

När ska vi bli lika mycket experter på att sköta vår inre hälsa som vårt yttre? Att börja med det yttre är visserligen bättre än inget, men det är långt ifrån tillräckligt.  När ska ofrivillig ensamhet bli lika viktigt att behandla som de sjukdomar den ofta leder till?

Det finns inga quick-fix för själen, men jag tänker att vi ändå borde börja nånstans. Lära oss sätta realistiska krav. Lära oss att vila. Lära oss att inte ta nån skit, ni vet som Grynet påminde oss. Lära oss att trösta oss själva och andra. Lära oss att leka mer, att inte ta livet på fullaste allvar. Lära oss att vara snälla och nådiga mot andra, och mot oss själva. Lära oss att förverkliga oss själva och stå upp för vad vi tror på.

Vi kan inte börja med någon annan, vi måste börja med oss själv.

Lagom naiv.

Det blev ju en riktigt rolig hemresa trots allt. Jag såg på Orange is the new black på tågresan till Åbo, som ni ser här på mitt "konstverk" här nedan.

 Vid terminalen träffade jag min ex-kämppis Johi och Linda, som var på väg till Stockholm för att undersöka Johis framtida hem. Jag är så glad att Johi fått jobb och lägenhet i Stockholm så att jag har en annan kulturtant att undersöka Stockholm med. Å jag är tacksam för att jag en person till som jag kan dela vardagen med.

Jag tänker på hur alla pusselbitarna verkar falla på sin plats. Trots att jag ännu saknar jobb och vi inte ännu har någon lägenhet så kan jag bara inte tro att det inte skulle lösa sig. Någon må kalla mig naiv, själv kallar jag det livserfarenhet. För min livserfarenhet är att saker löser sig. Punkt.

Sommarlistan

Så vad gör man på tåget när man har tråkigt? Svarar på en sommarlista, förstås!!

Vad har du för planer för sommaren?

- Jobba, jobba, joobba.

- Besöka föglö, ta båten till kobba klintar och cykla på brändö

- Besöka olika cafeer runt om Åland, bl.a. lumparby ollas och honungscafeet

- Ta en tur till åbo, hälsa på syrran och cykla skärgårdens ringväg

- ta natt-/morgonsim i slemmern när ingen är vaken

- söka upp ett lugnt ställe att sitta ner å måla.

Bästa sommarstället:

Någonstans i närheten av vattnet. 

Favoritsommarblomman:

Blåklocka, en blomma jag associerar med barndomens somrar på villan. 

Den här blomman e också fin!

Här badar jag helst:

Mariebad, om jag ska vara ärlig, hehe.. Nä men nog e det ju ganska härligt att simma utomhus också. Lilla holmen på Åland och Fäboda i Jeppis - då det inte är iskallt!

Hur länge ska du vara ledig?

Ledig? Vad är det? Jaa, det blir väl 3dgr till midsommar hehe. Nää, men jag ska försöka ta ut lite kompledigt när det är möjligt :) 

Vad ser du mest framemot?

Sommarbesök av kompisar, picknickar och andra trevliga sommaraktiviteter vid sidan om en förhoppningsvis välfungerande vardag.

Vad kommer du att köpa inför semestern?

Ska försöka att inte köpa så mycket mer, har blivit en del inför resan och bröllop mm. Så pengarna får gå mest till mat, dryck och resekostnader. 

Det här lyssnar jag på i sommar:

Steel-fm (Ålands radio), poddar och förhoppningsvis kommer jag ihåg att lyssna på sommarpratarna!

Favoritsommardoft

Hav, nyklippt gräs och grillat kött ;)

Den ultimata sommardagen

Ledig, ut på havet, picknick på någon varm klippa, sol och 25 grader. 

Överraskningen

Idag for jag till Beth och hälsade på henne och lilla fina Oliver före jag skulle på det jag trodde skulle vara fammos födelsedagsfest. 

Det visade sig att förutom födelsedagsfest hade familjen ordnat en överraskningsfest för min examen dit både släkt och vänner var inbjudna! Hade lite i misstankarna att nåt var på gång, men inte av det måttet! Förutom tårta, gåvor och annat trevligt hade någon tänkt på att jag samla in en resekassa för mina äventyr. Perfekt!!

Känner mig ännu omtumlad och rörd  efter festen. Vilken lycka att ha så många fina mänskor i mitt liv, som vill fira min kanske största livsetapp! 

Ständig längtan.

En bloggare jag följer flyttade till Åland från jeppis samtidigt som jag. Nu har ett år gott och hon flyttar tillbaka. Jag vet inte, men det får mig lite ledsen. Det kändes bra att det fanns någon annan på ön med liknande bakgrund som jag som förundrades över samma saker som jag och gick igenom flytta-till-ett-nytt-ställe-faserna i samma takt som jag.

Jag har under den här korta vistelsen i jeppis känt hur jag verkligen verkligen skulle vilja stanna kvar här så mycket längre. Jag skulle så gärna vilja umgås mer med min familj, följa med mina syskonbarn när de växer upp och inte vara tanten som man initialt alltid är lite osäker om man känner eller inte. Jag skulle vilja ta en helt vanlig kaffe med mina vänner oftare. Jag skulle ha velat spendera en dag på villan, löpa en av de där länkarna jag brukade förr och ha en bastukväll med kompisar. Jag känner lite ilska över att jag inte får något riktigt sommarlov, att jag inte hinner med allt jag vill här och att avskeden avlöser varandra. Å jag frågar mig om jag nånsin kommer att sluta längta till de ställen där jag inte är?

Men jag tröstar mig med att trots att Stockholm är ett steg "bortåt" blir det även ett steg närmare. Det är inte längre 14h resa "hem" om vi flyger. Vi har flera vänner där. Vi är inte så isolerade från omvärlden. Och kanske mest: vi har då äntligen nått vårt mål och kan förhoppningsvis pusta ut lite. Å jag tror jag ska försöka komma hit oftare, ett halvt år kändes allt för länge. 

Hejm

Fullpott på Jeppisbesöket hittills. Igår hann jag träffa nästan hela familjen, 5/5 syskonbarn, svärfamiljen, farföräldrar å J & M. Det blev många trevliga återträffar på en å samma gång. Så roligt att bara få ses och prata om vad nu än kommer upp. Det är lite synd att det här besöket blir så kort, jag hade gärna stannat någon vecka till.

Idag träffade jag Sara på Skorpan, vilket även var lyckat. Jag har längtat efter Skorpans kanelbullar, så det fick bli en sån. 

Sen kände vi att vi hade lite rum i magen för deras handgjorda glass, så jag prövade citron å kanelbulle smakerna. Härligt värre! Ett muslipaket fick följa med till Åland, så där om jag får riktigt hemlängtan..

Nu blir det att ställa sig i ordning för bröllopet! Mycke som ska hinnas med på en helg!

På vågor.

Sitter äntligen på båten! Stressigt värre på jobbet. Inte hunnit äta lunch eller dricka en kopp kaffe. Trött i själ å kropp. 

Jag läste igår en artikel om att psykologer (å andra högutbilda vårdare) är den mest utbrända yrkesgruppen. Jag kan helt förstå. Vi är ofta hängivna vårt arbete. Vi måste bära mycket känslor. Vi är ofta ambitiösa och samvetsgranna. Vi är ofta pressade av ekonomiska krav. Vi får ständigt jobba med våra känslor av otillräcklighet. Vi har ofta ett mycket ensamt arbete. Vi arbetar med komplexa ting. Vi får ytterst sällan nån feedback. The list goes on...

Jag är glad att jag ytterst sällan har dagar som denna, när jag ska "överkompensera" för att jag tar och tagit semester. Å ändå är det ju jag själv som varit ansvarig för min tid. 

Nä, nu lämnar jag jobbet å tar semester IGEN. Å allt mitt ansvar just nu är mitt eget mående. 

Sommarkänsla å Smakbyn

Idag blev de veckans andra restaurangdagars-middag, denna gång med min kollega Helena. Hade en sjukt trevlig kväll, tycker verkligen om denna kvinna! 

 Vädret var härligt och hela miljön kring Smakbyn var helt ljuvlig! Det blev 3-rätters igen och denna gång var huvudrätten segraren! Mums!!!

Jeppis it is!

Ja, för er som int känner till de, har intresse av infon å råkar läsa min blogg så kan jag ju meddela att jag är på väg till jeppis imorgon!! Vi kommer dock vara framme först fredag morgon. 

Har ju inte varit till jeppis på ett halvt år så det känns lite märkligt, men samtidigt.. Inte har jag väl missat så mycke?? Har ju lyxen av att läsa lite jeppis-bloggar så de känns ju att man ändå är lite uppdaterad ;)

Vi kommer vara på bröllop på lördag å däromkring är tanken att fre, sön å mån träffa de som har vilja å möjlighet att ses! 

Vi hörs!!

Urpumpad

Känner mig rent ut sagt urpumpad efter denna dag. Vi vaknade tidigt, åt frukost ombord å sen har jag spenderat 6h strosandes runt Stockholm i väntan på arbetsintervjun. Vädret var optimalt å sommar-Stockholm var ljuvligt, men jag var något mer nervös idag än senaste gång. Dessutom blev min vita skjorta smutsig så jag fick byta även om jag inte kände mig riktigt nöjd men min reservtröja, som dessutom blev svettig av vandrandet. Så där rusade jag runt i Stockholm å sökte efter något utan att finna det. Jaa hööni.

De intervjuade var ändå väldigt trevliga, men känslan efter blev lite av ett frågetecken.. Jag kände bara hur all spänning jag känd under dagen släppte och min analys av hur det gått fastnar på några för långa pauser.. Men i slutändan gjord jag mitt bästa utifrån aktuell dagsform, eller vad man ska säg. Nu tar jag nåt å dricka å går å sova i min hytt. 

Ps. Tog tydligen fel en halvtimma på när båten till Åland skulle avgå. Av en slump var jag i tid ändå! Puh.

Mat å selfies

(Haha, läste just på en annan blogg att det typ vanligaste man tar bilder på är mat och sig själv, så ni får ett fint smakprov på det även här i dagens blogginlägg.)

Haft en intensiv dag på jobbet. En sån dag som bara flyger förbi typ. Efter jobbet var jag å klippt mig. Vet nu inte om de var värt de, blev nu inte så mycket ändring men de blev ju lite lättare känsla i håret. Plus att jag fick lite tips hur jag kan laga håret på bröllope, de e alltid kul att få!

Sen var vi faktist på 3-rätters på Ålands lyxigaste restaurang, vilket ju int beror på att vi badar i pengar utan eftersom d har restaurangdagarna på Åland då man får 2/3-rätter till ett riktigt bra pris! 

Förrätt var sparrissoppa, huvudrätt rödspätta å efterrätt rabarberpaj med glass. Int så pöllot, fast huvudrätten sku ha fått vara lite godare. 

 

Ikväll lyser solen å de betyder kort kvällslänk, men före de ska jag plugga inför arbetsintervjun så där ifall de sku behövas. Vet ju aldrig vad de kommer för frågor ändå så man kan ju int förbereda sig till 100%, men lite kan man ju försöka :D

Heja heja

Idag kom jag mig äntligen ut på löpspåret och kände mig helt nöjd efter de planerade 12 kilometrarna, även om det gick långsammare än tänkt. Min inställning till långpassen är ändå att helre njuta å ta det lugnt än piska å aldrig vilja köra det igen. 

Det bästa med loppet var ett äldre par som jag sprang förbi totalt 3ggr av någon orsak. Paret vände sig om när jag närmade dem bakifrån, började applådera och ropa "heja, heja", å kvinnan kommenterade dessutom  "ååh, så brun å fin du var!" Jag blev riktigt glad av sånt bemötande av två okända, vilka härliga mänskor det finns!! Som pricken över i:et började solen skina under de sista två kilometrarna. Toppen!

 Shorts debut för att visa upp de där bruna benen ;)

En lördag i andante

Har haft en lugn och skön lördag. Legat i sängen till 12. Ätit när hungern kommit på, läst böcker när lusten fallit på. Det kravlösa tillståndet från semestern håller i sig. Det sprider sig till övriga livsområden och jag hoppas den håller i sig.

För det är så här jag vill gå i genom livet. Andante. Lugnt gående.

Saker jag saknar

 Jag har, i och med sommaren, börjat allt mer sakna löpningen. Eller kanske det egentligen inte är så mycket löpningen jag saknat som löparen jag en gång var. Då annan träning inte var så nödvändig, men löpningen var allt. Då jag kunde lägga en timme på att planera en löprutt eller bara spontanlöpa åt valfritt håll.

Jag saknar hur jag identifierade mig som löpare utan att tveka. Jag saknar hur lätt jag sprang. Jag saknar mitt driv. Jag saknar de bekanta löpspåren i Åbo och i Larsmo, Jeppis och var jag nu sprungit. Jag saknar hungern efter en riktig tuff länk. Jag saknar drömmen om ett glas iskall dryck eller dusch som är som starkast just innan man är hemma.

Jag saknar min löparkropp och mina löparfötter. Jag saknar hur jag aldrig hade 

en ursäkt stark nog för att inte springa.  Jag saknar hur alla problem blev mindre efter 15min löpning, och hur jag kunde springa bort ett brustet hjärta på två timmar på löpmattan. Jag saknar det skydd jag hade av att se mig själv som löpare, ursäkterna det gav, tryggheten. Jag saknar gemenskapen och jag saknar ensamheten man känner som löpare. Jag saknar enkelheten, innan jag gjorde löpning till något komplicerat. 

Jag saknar den person löpare gjorde mig till. Självsäker, närvarande, livsbejakande. Jag saknar hur ingen utmaning kändes stor nog. Å jag undrar om jag kan bli den personen igen. Jag har undrat i fem år nu och inser att det kanske inte är möjligt. Utveckling tenderar ju att gå framåt, inte bakåt. 

Jag hoppas att löpningen igen ska få den plats den en gång hade och att jag ska hitta mitt sätt att löpa. För något i mig har tänts igen för löpningen som jag inte känt på flera år. Å jag hoppas den lågan ska brinna starkare för varje dag. 

Megaspännande

Nu är jag inbokad för ännu en arbetsintervju! Vilken tur att jag fick bokat det till Ålands självstyrelsedag så jag inte behöver ta mer ledigt från jobbet, har redan tagit ut så mycket ledighet att de dagar då jag väl är på jobbet blir mer än fullsatta... Effektivt, men blir ganska tungt i längden.

Det som gör det extra spännande är att de som intervjuar mig är riktiga gurun inom det område som arbetet gäller! Har redan hört på flera poddar där personerna i fråga pratar så inväntar mig bli något starstruck.. Kommer nog att vara mer nervös inför den intervjun än den i tisdags, känner att jag verkligen skulle vilja ha det här jobbet! Så jag har pluggat på ämnet och tänker ha en allmän researchdag imorgon samt förbereda mig mentalt på alla de frågor som kan komma. Känns ärligt talat som ett extremt tufft inträdesprov!! Men ja, lite nervositet å spänning behövs 

för att prestera optimalt. Å kul ska det bli!

Lite annat då. Har varit på massage idag och köpt jordgubbar å vaniljglass. Å så har jag fixat klart så jag snart sitter även med en svensk legitimation i handen.  Riktigt sommarfeelis med det fina vädret och ungdomar som kommer i fina kläder på sin skolavslutning. :)

Napp igen!

Åå så har man blivit inbjuden på ännu en intervju i Stockis. Så tydligen kan jag skriva ansökningar när de 2/2 som jag skickat in ansökningar till de senaste veckorna och sen jag blev legitimerad har nappat. Jag kan ju det här med att skriva gott om mig själv som ni märker, hehe.

Men det börjar kännas mycket redan nu, när en intervju kräver en heldag i Stockholm... Å inte nog med det, vi ska söka lägenhet också. Å lån. Å så måste jag få min legitimation "översatt". Å så ska man ha referenser. Å ja. Jag försöker komma ihåg att det här är ROLIGT och SPÄNNANDE, men det är inte så LÄTT då man samtidigt ska sköta ett jobb och då det samtidigt är UTMANANDE och TUFFT. 

Men ja. Jag försöker påminna mig om att det är onödigt att oroa sig och att det ordnar sig. På ett eller annat sätt. Å att bara vi tar en sak åt gången så blir det mindre kaos. Å att jag i egenskap av sökande har möjlighet att välja det JAG vill och inte MÅSTE ha något absolut nu. Jag får välja och ha krav. Trots att jag är ny. Trots att jag är relativt oerfaren. Trots att jag har massor att lära mig ännu. För jag kan, jag vill och jag vågar.

Det här med barn

Så spännande att min vän Beth har bejbifödande på gång!!! Hon är först av mina kompisar som får barn så det känns stort! Jag minns när hon var här för ett år sen då vi prata om det här med barn, å nu mittiallt finns det ett barn i världen vilken minut som helst! Tänk så snabbt livet kan förändras :)

Jag har själv dragits för att skriva om det här med att få (egna) barn. Mest för att jag inte tycker det angår någon annan än mig och personen som jag skulle kunna ha barn med i framtiden, men också för att inte ge förhoppningar åt någon eller avskräcka någon annan... Å även om jag inte har det jag skulle kalla baby-feber eller aktuella planer i den riktningen kan jag ibland undra om inte den biologiska klockan påverkar även mig. 

Exempel 1. När vi var i södern så observerade jag att barnen var extra söta. På arbetet sa de att det var ett tecken på babyfeber, själv avvisade jag det som att barnen var ovanligt välklädda å väluppfostrade å nöjda eftersom de hade semester. 

Exempel 2. Jag har plötsligt börjat se en massa gravida kvinnor runt om mig, å jag måste erkänna en viss längtan efter deras fina fina magar. Återigen avvisar jag det som att min åsikt är att gravida kvinnor är bland de vackraste å jag tycker graviditet är något så stort. Att bara vara svälld i magen efter en vecka av god mat å mängder av vitt bröd på semestern tycker jag däremot inte är så fagert. 

Igår på arbetsintervjun så nämnde jag att vi inte har barn. "Jaa men det kan ju ändra snabbt", sa intervjuaren med en blink smiley. Själv tänkte jag att just så, det är så man förväntas göra i den här åldern. Å det är därför vi kvinnor har svårare att få fast anställning. För vi kan ju bli gravida, sådär bara. 

Själv ser jag det här med barn som något som inte bara händer snabbt. För mig känns det som en lång mognadsprocess som börjar i det relationella å psykiska, går via det socioekonomiska å slutar i det fysiska, i att ens ha förmågan att få barn.

Borta bra men hemma bäst (om vi bortser från vädret)

Trots den finfina resan å det tråkiga vädret så e de skönt att vara tillbaka i det bekanta, tyvärr har vi inte kommit till hemön ännu. Vi spenderade natten på restandfly flyghotell på Arlanda, vilket var ett bra beslut. 

Sen åt vi lunch i Södermalm varefter jag drog iväg på arbetsintervju. Tycker faktist intervjun kändes bra, även om jag inte förberett mig väl pga jag ställt in mig på att arbetsplatsen inte skulle vara något för mig. Men det visade sig vara lite annat än jag tänkt mig, på gott. 

Så nu funderar jag vad jag skulle göra OM jag skulle få jobbet. Jag undrar hur långt utanför min bekvämlighetszoon jag vågar gå och hur mycket det här jobbet kräver mig att stiga ut i "det okända". Samtidigt vet jag ju att den största utvecklingen kräver det största hoppet. Min fråga till mig själv är: vågar jag, vill jag, klarar jag, kan jag?

Samtidigt tror jag att även jag växer in i de skor som i början känns för stora. Så var de ju för mitt nuvarande jobb och det finns inget som säger att det inte är så nu. 

Får se vad det blir av det hela. Det ordnar sig på ett eller annat sätt.

Corfus bästa (å sämsta)

Funderade på vad som är bäst med Corfu:

Å med resan i stort:

Hehe.. maten i fokus som vanligt ;) Men seriöst, man missar hälften om man missar maten. 

En bättre avslutning får man söka

Igår var vi på vår avslutningsmiddag på Anthos Restauranth, som tripadvisor gett det fina vitsordet 5/5. Å de var stället verkligen värt!! Vi åt en helt oförglömlig trerätters på en mysig liten gata. 

Förrätten var en blandning av chark, mozzarella, bruscetta å tomater. 

Till huvudrätt åt V tonfisk och jag skaldjursrisotto...

...å till efterrätt valde vi creme brulee å crema kota. Säger bara yum yum!!

Idag far flyget 21.30 mot Stockholm. Där spenderar vi natten för imorgon ska jag på arbetsintervju - igen! Ska bli kul! :)