onsdag 30 september 2015

Vad jag saknar

Så här 6v efter att vi flyttat till Stockholm kan jag konstatera att jag saknar följande:

1. Vänner å familjen. Ok, jag har 1 mer vän här i Stockholm än i Mariehamn (Johi), men jag e fortfarande allt för långt ifrån dem. Nu e de i å för sig kortare resväg hem, men att ta ledigt är int så lätt... Jag saknar nu dessutom mina kollegor på Åland som var riktigt härliga, varma mänskor. 

2. Finska å finlandssvenska. Låter kanske märkligt, men jo, det gör jag. Jag känner inte att jag riktigt uttrycker mig till 100% när jag pratar rikssvenska. Å jag saknar den där känslan av tillhörighet som avslöjas då man öppnar mun.

3. Reissumies. Finlands billigast rågbröd. Med oltermanni. Å gurko.

4. Ankdammskänslan. Att vara anonym
i en stor stad är härligt. Förrän du känner dig nästan för anonym. Att inte så någon du känner när du går ut kan tidvis få en att känna sig lite bortkommen. 

5. Tryggheten. Det är något otryggt i att bo i en stor stad, hur man än går rumy det. Jag vågar inte gå ut å springa när mörkret kommer. Å jag litar av någon orsak mindre på främlingen här än i mindre orter eller i Finland överlag. Det handlar väl om rädslan för det okända. 

Men i det stora hela så är det ju ändå här vi är å här vi trivs. Tillsvidare. Jag kan definitivt se mig någon annanstans också. Men nu är Stockholm roligt, spännande å nytt. Å Emmi kommer hit om en vecka å råder bot på en del av min kompissaknad. Å så ska jag köpa flygbiljetter till jeppis över jul. För det är ju inte så länge till det. 

tisdag 29 september 2015

Saker som gör mig glad

Okej, kan väl konstatera att livet inte är lätt alla gånger. Men idag har jag faktist haft lite flyt. Eller tur i oturen. Jag trodde ju nämligen att min lön försvunnit, när varken chefen eller banken visste vart den gått. Visade sig att de skickat den på avi per post för att de inte fått blanketten om att jag vill ha pengarna till mitt konto. Vad lever man i för värld där man får en check hem med ens lön istället för till ens konto via en annan bank kan man undra? Why complicate it, liksom??? 

Nå anyways, jag hade inte fått nåt sånt på fredag men tydligen hade det kommit igår istället, V hade bara inte gett mig min post. Före detta hade jag nämligen misstänkt att vår postiljon missat sig. Igår fick vi nämligen två brev på posten från polisen som
skulle till vår granne, så jag tänkte att han kanske misstog sig igen... Men lön har jag fått så de e jag glad för.

En annan sak som glädjer mig är att jag har varit på länk idag igen och hittade många fina lenkkispår! 


Påminde om österbotten, men ändå int. 
Det var massor av kullar å stigar hit å dit å så denna fagra damm. Vilka färger!!






söndag 27 september 2015

Kort om helgen.

Tänkte skriva ett litet inlägg om helgen som varit, men har lust att göra det kort så ni får det i punktform.

- Det blev lite shopping med Johi igår trots allt. Köpte en tröja från Oasis som tydligen var "känd från TV då Tilde de Paula burit den" på typ nyhetsmorgon och den har mönster från tapeten i något slott i England (meddelade butikspersonalen). Inte därför jag köpte den dock, visste inte förrän igår vem Tilde de Paula var, haha. Men fin var den iaf!

- Vi gick på middag med Johi igår, på pizza i centrum. Därefter strosade vi runt på stan i typ två timmar, försökte gå in på nån bar men de var så fullt så vi fick ångest och for ut igen. Till slut hittade vi ett hak i gamla stan, drack varsin somersby och for hem. Bästa på kvällen var kanske gatumusikanterna i Södermalm, som spelade trummor på sin cykel och fick hela gatan att dansa. 

- Idag har vi gått runt Djurgården IGEN och besökt Blåa Porten IGEN på te och sött IGEN. Men saker man tycker om å mår bra av ska man göra igen å igen. 

- Ikväll hade vi date-night med V och for på bio å såg Everest-filmen. Alltså nää.. vill ju int förstöra för nån som vill se den men den va ju ingen feelgood direkt. 

- Så summasummarum: helgen mycket trevlig men gick ALLT för fort. 


lördag 26 september 2015

Att våga ta det lugnt

Det som är min absoluta utmaning med löpningen (som jag nu äntligen kommit igång med efter den utdragna förkylningen) är att hitta rätt nivå på fart, längd och antal löppass i veckan. 

När jag började löpa för 6år sedan var det lätt; jag hade ingen löparvana, kondis eller något att överhuvudtaget mäta mig med. Jag orkade knappt jogga en kilometer. Varje kilometer mer var tillräckligt för mig. Jag kollade klockan men mätte sällan sträckan. Kilometerfart blev jag bekant med först inför träningen för mitt första lopp. Att jag sedan 9månader efter att det allt började, med 3månaders regelbunden löpträning sprang mitt första halvmarathon på en tid som jag än idag har svårt att knäcka kan jag knappt förstå. Men det fanns helt enkelt en glöd i mig som jag sällan känt därefter. 

Men tillbaks till idag. Jag har sprungit med så olika fart å i så olika sträckor att jag inte riktigt vet var jag är idag. Jag kan ha pauser på ibland månader då jag knappt springer något. Så var ligger jag idag??

Jag jämför mig ibland felaktigt med min bästa nivå å (då jag sprang 10-12km/h) blir så enormt besviken när mitt tempo ligger på 9km/h. Å när jag en gång sprungit 21km varannan söndag så blir jag besviken när jag tappar lusten efter 5.
Å att tro att jag ska orka 5-6 löppass i veckan utan att skada mig idag är lika osannolikt som att jag springer ett marathon nästa vecka.

Så det som det handlar om för mig i höst kallar jag baby steps. Små små steg framåt. Att springa 3km är bättre än 0. Att inte tvinga mig framåt, utan söka lusten framåt. Farten får vara vad den vill, även om jag så småningom ska variera träningen lite mer. Just nu handlar det om att få in vanan, glädjen och känslan för löpning. 




fredag 25 september 2015

Fredagsfrustrationer

Det här skulle bli månadens bästa dag: lönedagen. Gå på stan på mer än fönstershopping. Göra nåt kulturellt. Köpa konstprylar. 

Men nä. Ingen lön har nått mitt konto av någon orsak. Så jag är lite bitter. Hoppas det bara är en engångsföreteelse. Å inte en av alla dessa motgångar man möter när man är ny här i landet.

Så det blir billiga nöjen här i helg i stället.  En länk runt skogen eller nåt nytt ställe. Netflix. Pajrester. Läsning. Idol. Barnboksteckning. 

Lite bitter å irriterad, men samtidigt: vad mycket roligt man kan göra gratis! Å tid i form av egentid, det har jag mycket av. Å det - det är först värdefullt!

torsdag 24 september 2015

Ungdomens källa

Det är något märkligt med svenskarna. De ser så otroligt unga ut för sin ålder! Jag har två kollegor som är närmare 40år, å jag skulle inte ha gissat att de var en dag äldre än 30! 

Är det så att de ser så unga eller är det bara jag som blir gammal? Kan det vara så att när man kommer in i arbetslivet suddas linjerna mellan åldersgrupper inom den arbetsföra åldern ut? Eller är det att när man är 25år har ens personlighet utvecklats klart så att alla upplevs vara i samma ålder? 

Oavsety vad det beror på så hoppas jag att den svenska ungdomligheten smittar av sig på mig, så att jag ännu får känna mig å se ung ut ännu om 10 år. 

onsdag 23 september 2015

När de blir av

Idag fick jag äntligen min Afternoon tea med scones å clotted cream! Har längtat efter detta länge, det har känts som en höstgrej som jag bara måst ha :D Så jag bakade scones å en pumpapaj, bjöd Johanna över å så for vi på länk före vi drack vårt afternoon tea som redan hann bli kvällste. 


Å mums vad gott det var! Allt blir så mycket godare när man längtat länge å när man varit på länk före! 

Imorgon blir det barnboksillustration lektion 2. Wihii!!

tisdag 22 september 2015

Varför jag inte bloggat...

- Spenderade 40min på att skriva ett blogginlägg som sedan plötsligt försvann. 
- Bakade scones som ja ska bjuda Johi på imorgon på vår "Afternoon tea"
- Kokade sushiris till lunchen
- Tänkt på arbetet, det är väl lite för intressant. Å lite för svårt. 

Så att. Det är mitt liv just nu. Hinner inte med så mycket än arbete, vila, mat å lite socialt liv. Men vad sku nu livet böv vara så myki meir?! 


söndag 20 september 2015

Djurgården runt

Dagens göra blev en 10km promenix runt Djurgården med Johi. Vädret var det bästa jag sett sedan vi flyttat hit; tänk att kunna gå i kortärmat i slutet av september! 

Till skillnad från senast jag gick runt ön var träden nu klädda i röda och orangea blad.  


När vi rundat Djurgården for vi till Cafe Blåa Porten. Johi hadd blivit tipsad om stället och det var riktigt gemytligt. En innergård med massa blommor och uteservering å på insidan konstklädda väggar och ett ordentligt lunch- och fikautbud. Vi kunde inte låta bli deras bakverk och mums så gott det var! En pärla på Djurgården, hit vill jag igen! 



 Nu e jag hemma igen, vi har städat lägenheten och jag är helt slut efter dagens strapatser. Men vilken trevlig helg det har varit :)

Stadsglädje

Halloj!
Igår var en riktigt skön lördag som firades främst med Johi. Fast vi bor i samma stad ses vi inte så ofta, båda har vi ju fullt upp på varsitt håll å jobbar långa dagar. Men i helg har vi haft en rikti traditionell tjejhelg. På fredan såg vi på Skavlan å hade lite fredagsmys med chips å rödvin (konstig kombo, men de funka!).

Igår for vi på stan å tog tunnelbanan till Södermalm. Första stoppet blev Söderhallarna, saluhallen i Söder där jag skulle köpa lite grejs från the English Shop. Allteftersom hösten anlänt har jag tänkt på afternoon-tea med scones, marmelad å clotted cream, vilket man ju inte hittar på andra ställen än i en engelsk butik.. Å visst hittade jag det! Butiken var ju helt underbar å mycket större än jag tänkt mig. Kändes lite som att gå tillbaka till London (som planen är att vi ska besöka igen snart!). Jag köpte med mig clotted cream, pumpapure och jästextrakt, saker man sällan finner i normi-kauppa. 

Sen styrde vi kosan till St:Eriksplan, där vi beundrade de vackra fasaderna och drack en fantastisk kaffe på Cafe Levinsky

De hade alltmöjligt gott i sitt sortiment, men jag fastnade för deras äppelpaj. Dit går jag gärna igen, t.ex. på brunch. 

Sedan gick vi lite vilse i Norrmalm tills vi hittade tillbaka till hötorget. Johi gjorde mig bekant med Urban Deli med all sin ekologiska, superfräscha mat. Jag köpte med mig två olika granolas samt en prisbelönt choklad.

På kvällen ville vi till något mysigt ställe på en och blev tipsade av min Stockholms-vän Helena om Orangeriet vid Mälarstranden. Å mysigt var bara förnamnet! Stället välkomnade oss med sitt oranga sken, sina brasor och apelsiner som var del av dess otroligt fina inredning. 

Därefter gick vi genom stan i en timme före vi var nöjda för kvällen och tog tunnelbanan hem. 

Av allt som lämnar kvar av dagen är hur vi fortfarande har svårt att tro att vi bor här och får fascineras å ta del av allt det vackra. Ändå så känner vi oss redan så hemma som man bara kan. 

lördag 19 september 2015

Sista chansen

Hehe.. I början av oktober kommer Emmi hit på besök för då ska vi på vårt favoritevent, nämligen Bak-(,vin-) och chokladfestivalen. Förra året såg det ju ut så här:

I år tänkte vi mixtra till det lite till och kombinera det med en Idol fredagsfinal! Så 9/10 kommer vi stå framför scen med alla 15-åringar å hurra på artisterna, hahah! Som mycket annat känns det här som en grej som man bara måste uppleva åtm en gång under sitt liv. Å när juryn som man följt mest är med för sista gången så känns det ju extra mycket som sista chansen

"Om nångång så nu" brukar jag ju ha som mitt mantra. Dags att leva sitt liv och göra lite halvgalna saker.  

fredag 18 september 2015

Ingen "snäll" flicka, men en duktig en.

Jag läste en så välskriven finsk artikel av Maaret Kallio idag om duktiga flickor. En av sakerna som jag tyckte var så bra med artikeln var hur man skiljde på snälla (=kiltti) flickor och duktiga (=reipas) flickor. 

Artikeln förklarade att duktiga flickor lyfts mer sällan fram än snälla flickor, eftersom de sköter sig själva. Snälla flickor försöker oftast vara andra till lags, sätter andra först och har ofta svårt att säga nej. Många snälla flickor som jag träffat är självuppoffrande och låter sina närståendes välmåenden bestämma deras egna välmående. Det gör också att andra är beroende av dessa snälla flickors välmående och ork, eftersom deras eget är beroende av den. Det skapar åtm någon form av ömsesidighet.

Utifrån den definitionen har jag aldrig identifierar mig som "snäll flicka". Jag kan säga nej och jag sätter inte andra före mig automatiskt; gör jag det är det av en genuin vilja att tjäna den andra eller av medkänsla. Jag gör så gott jag kan för andra, men sällan på bekostnad av mitt egna välmående.

Däremot kan jag nog identifiera mig som "duktig flicka". Skött mig själv i smått å stort, så ingen behövt oroa sig. Jag har sällan blivit nedslagen av motgångar och klagar sällan "i onödan". Jag har vårdat mig själv när jag varit sjuk, å under min uppväxt å länge därefter har jag inte väntat mig mycket av andra. Detta säger jag inte för att skryta, för den här sidan har definitivt kostat mig å andra duktiga flickor. Det har inte varit så mycket ett val som en överlevnadsmekanism. 

Jag har därför länge haft svårt att be andra om hjälp, även om jag uppskattar det. Det handlar inte om att jag behöver ha kontroll eller tror att jag gör allt bättre själv, det handlar om rädslan att begära av å vara till besvär för andra. Av samma orsak erbjuder jag sällan automatiskt mitt hjälp å stöd till andra, jag kan få för mig att alla andra är lika "självgående" och "oberoende" som jag. 

Det gör att jag också känt mig ensam, eftersom det är ensamt att klara "allt" själv. Eller självisk eftersom jag måste se till mitt eget mående först eftersom jag inte kan räkna med att andra ställer upp för mig. Som resultat har jag också svårt att se när jag inte orkar längre, varför jag tidvis tagit ut mig tills kroppen sagt ifrån. Min magproblem för ett tag sen, som jag trodde var bla allergi, var nog ett tecken på detta. 

Det som jag alltid får jobba mig med är att våga visa mig svag inför andra och erkänna att jag behöver andra. Att under min "duktiga" fasad finns en som ändå önskar och behöver andras stöd och medkänsla. Kanske mest behöver jag  tillåtelse att få vara och känna mig svag och behövande när jag visar dessa sidor. Av andra och av mig själv. Då vill jag inte att någon klappar mig rappt i axeln och säger att jag ska komma igen. Då behöver jag en medmänskas värme, en axel att gråta mot och en kram. 


torsdag 17 september 2015

Att ta död och väcka till liv


Ifall inte bilden avslöjar vad detta är så må jag beskriva det i ord: En mycket död blomma. 

Jag köpte den för nästan exakt en månad sedan, när vi flyttade hit (Tänk att det gått redan över en månad!!). Å så här lång tid tog det förrän den gav upp. Eller sen jag tog död på den. Jag vet inte riktigt. Jag har ju vattnat den, men kanske inte tillräckligt. Å den har fått sol, kanske för mycket. 

Det finns de som säger om sig själva att "jag kan ju inte skaffa barn, jag kan ju inte ens hålla en blomma vid liv!" Men jag hävdar bestämt (trots att jag inga barn har) att det måste vara lättare att hålla ett barn vid liv än en lite svårare blomma! I alla fall för mig som inte har gröna fingrar trots att jag jobbade med blommor i 2år.

Men till skillnad från blommor som jag inte har nån tur med så fick dagens illustrationskurs verkligen blodet att pulsera i min teckningsådra!! Så roligt att ha nån kurs att gå på å något att syssla med regniga höstkvällar som denna!!



Good enough

Piuh. Jag har nyss hållit föredrag inför 30 pers. Jag kände mig ändå någorlunda lugn när jag steg in i salen framför åhörarna. Mitt huvud samarbetade (även om den skenade in på sidospår emellanåt), men min röst avslöjade å därmed bedrog mig. Jag var skakig å svag i rösten, vilket mina kinder hakade upp sig på så att en röd värme spred sig i ansiktet. 

Men jag stod kvar. Jag gick lugnt genom materialet å höll mig inom alla tidsramarna trots att personer kom å gick. Jag kunde svara på publikens alla frågor. Jag kände mig väl mottagen. Jag vågar nästan säga att det gick bra. Inte perfekt, men good enough.

Nu ska jag hem å äta lasagne. Sen blir det barnboksillustration i 3h!! Tror jag får kalla den här dagen bra av olika orsaker. 





onsdag 16 september 2015

Om att möta sina rädslor

Imorgon ska jag hålla föredrag på mitt nya arbete. När jag tackade ja till att hålla det kände jag mig så illa tvungen, man måste ju visa framfötterna på ett nytt jobb. Att vägra en arbetsuppgift skulle väl knappast vara den bästa starten.

Jag vet inte riktigt varför jag hamnar i dessa situationer. Varför hålla föredrag när jag egentligen tycker det är nervöst och jobbigt? Helst skulle jag vara inspirerande, kunnig, självsäker och tydlig som föredragshållare. Men min hjärna målar upp värsta tänkbara scenario; jag blir nervös, flummig och platt. 

 Jag tror ändå att jag nångång bestämt mig föt att rädslor aldrig ska hindra mig från att förvärva en dröm eller färdighet. Skulle jag ha låtit mina rädslor styra vore jag inte här idag. Rädslor är som vilka somhelst röster i vår hjärna, å vi kan själva bestämma om vi lyssnar på dem. 

Morgondagen kan ändå gå hur som helst. Bara genom att utmana mig kan jag bli bättre imorgon.

söndag 13 september 2015

Motpoler.

Igår åt vi Sveriges bästa kebab. Å hör å häpna Jeppis: den är bättre än korvgörans!! Å större dessutom. Å billigare. Helt värt 1h resa och att stå i kö ändå ut till spöregnet bakom 20(!) andra. 

Idag bekantade jag mig en församling i Stockholm. Lite som motvikt till livet i storstaden. För här handlar allt onekligen om kommers å köpkraft. Å då kändes det väldigt skönt att komma bort från det. Mest berördes jag av musiken. För där i kyrksalen var den bästa akustiken jag hört. Å akustiken var till förtjänst för musiken från den skickligaste pianisten/sångaren jag mött på i kyrkliga sammanhang. Tror nog att jag kommer utforska kyrklivet i Stockholm lite mer, men ett positivt första intryck var det ändå. 
 
Så livet i storstaden e nog en blandning av kontraster. De fattiga å de rika. Det kommersiella och det ideella. Det fula å det fina. Å här står jag lite utanför å observerar mest. Å njuter av deras kebab. 

Ps. Igår köpte jag lite nytt till sovrummet å hemmet. Bl.a. nya lakan å kuddfodral. Första gången i mitt liv som jag köper lakan. Vuxenpoäng.



lördag 12 september 2015

FIKA

En sak som jag alltid vetat men ändå fått lära mig. I Sverige dricker man inte kaffe. I Sverige fikar man.

Precis som definitionen: The Swedish coffee break is more than a coffee break. It is time tillsammans. Sharing reflections. Joking. Connecting. Some of the best ideas and most important decisions evolve during the fika. 


I torsdags på jobbet hade vi först frukostFIKA och efter lunch GoFIKA. "Nu ska vi ta lite fika", säger min kollega efter en stund igen. Å jag ba "IGEN?!"

Men det är inte helt så där bara att välja fikaBRÖD. Varannan på jobbet äter inte gluten, varannan tål inte mjölkprotein å var tredje äter varken nötter, kakao eller socker. Så att bjuda på nåt gott till fika är lite dödsdömt. I går bjöd jag på brunbergs tryffel. Det gick hem till de flesta i alla fall. 

Fika på Skorpan i somras.

Å det här med bröd annars. Igår sa jag åt  kollegan att det bjöds på SEMLOR. Hon ba "oj, har nån bakat semlor?" I den stunden insåg ja ju att hon menade typ Fastlagsbullar och jag menade frallor. Efter det redogjorde jag även innebörden av ROSK och BATTERI. Inte lätt att vara finne i Sverige. 

Nu ska jag iväg på FIKA på stan, nämligen till mitt favoritcafe Fabrique och äta kanelbulle!! Mums!

fredag 11 september 2015

Som jag längtat

Åh, helg! Åh, inga planer!!

Efter förra helgens rajttande i Åbo och förkylningen som jag genomled denna vecka kan jag inget annat säga än Äntligen helg, äntligen fritid, äntligen frihet.

Skrämmande nog tog ju denna vecka slut förrän den börjat. Tiden går fort när man har roligt. Å jag trivs ju så förskräckligt bra med mitt arbete, så bra att jag inte ens törs tänka på att det nu i första hand är ett vikariat, å på att allt ämnu är på prövotid å ingen säkerhet egentligen finns. Det finns stunder då jag tänker att jag borde göra bättre ifrån mig, liksom akut prestera mer mer mer för att visa vad jag kan. Men i andra stunder vill jag bara tillåta mig att njuta av att bara lära mig i egen takt, å intala mig själv att det jag gör och det jag är, räcker. 

Idag är det ändå fredag och jag släpper allt som kallas arbete. Vi har ätit hotdogs, handlat och vilat. Jag bokade mig till barnboksillustrationskursen, för att drömmar är till för att följas. 

I helg ska jag gå till centrum (dit jag inte varit på en vecka!) på kaffe å fönstershopping, utforska områden som jag blivit tipsad om och eventuellt på bio. Men mest ska jag bara njuta av att vara någotlunda frisk, fri och ledig :) 

Trevlig helg!!


torsdag 10 september 2015

Att följa drömmar

Hellou!!

Idag sitter jag å velar mellan om jag SKA eller INTE SKA anmäla mig till en kurs i barnboksillustration. Ni som läst min blogg en längre stund vet antagligen att jag drömt att skriva en barnbok länge! 

Det är en rätt så dyr kurs så jag är lite rädd för att bli besviken om kursen inte ger så mycket.. Men samtidigt måste ju drömmar få kosta, å eftersom det här är ett steg mot min dröm så kanske det är värt att satsa lite extra. Har även meddelat intresse för själva skrivandet av barnboken, men vet inte om den kursen kommer att gå i höst eller först senare.

Har tänkt på att det inte alltid är helt riskfritt att följa drömmar heller, det kan ju nämligen visa sig att det inte var alls så bra som man trodde..

Så är det då bara bättre att hålla drömmar som drömmar? Något långt avlägset som man hittar på en massa hinder för ("sen när...", "bara jag först...", "om jag bara hade..." etc). Jag tror inte det. Men kanske måste vi bemöta våra drömmar som förälskelser. Det kanske ser ut som allt man velat ha på avstånd, men när vi fångat dem mister de efter en tid sitt skimmer och med långvarig nära kontakt så kanske man inser att det inte var precis vad man tänkt sig, å drömmen  blir vardagsmat. Vilket kanske i slutändan visar sig vara mycket bättre. 

Anyways. Förkylningen börjar släppa så det enda jag har kvar av den är min sexigt hesa röst. Känner att energin också börjar vara något normaliserad. I helg vågar jag mig förhoppningsvis ut på länk också, det vore så skönt!!

Det blir imorgon 4 veckor sen vi flyttade till Stockholm!! Sjukt!! Vart tar tiden vägen? 







onsdag 9 september 2015

Alles ist gut

Jag har haft världens bästa sömn de senaste nätterna. Jag somnar strax efter 21 och vaknad av mig själv lite före 6, före klockan ringer. Utvilad och glad.

Imorse visste jag inte om jag skulle dra till jobbet eller stanna hemma. Min röst var fortfarande som en kråka, men min kropp och huvud pigg och något uttråkad på hemmalivet, även om det varit underbart att vara hemma i 1,5dag.

Jag bestämde mig ändå att gå på jobb, även om någon kollega ifrågasatte mig. Jag förstår argumenten för att stanna hemma vid lindriga förkylningsbesvär, liksom jag förstår varför många väljer att jobba. Jag följde bara min egen känsla.

Å hela dagen förlöpte riktigt bra, det var riktigt roligt att jobba igen. Jag vill komma igång med arbetet, på riktigt. Å jag vill komma igång med fritiden också, för den delen. Börja träna, hitta fler hobbies, göra allt det där jag tänkt. Men först. Bli helt frisk från förkylningen. Å baka äppel-havrekex, vilket jag gör ikväll.

Hösten är nog den bästa tiden. Om man bortser från förkylningar. 

 

tisdag 8 september 2015

Jag blir så paff

Än en gång. Men ändå..redan?

Så gott som varje gång vi går förbi våra låsta cyklar på vår gård säger endera skämtsamt men förvånat åt den andra: "Titta, ingen har stulit din cykel ännu". Senast sa vi det igår, som ett internt skämt som vi nästan hoppades skulle skydda oss från verklig stöld. Min cykel blev ju som tidigare berättat punkterad av att någon dragit en kniv efter den för två veckor sen. 

Idag skulle jag låna V's nya Tunturicykel för att orka gå till lidl. Vad tror ni jag ser när jag kommer fram till den om inte att någon har rivit löst och tagit bort hans sadel, å bytt ut den mot en söndrig, sunkig gammal sadel som inte ens sitter ordentligt fast!

Jag blir så arg! Nu igen!? Vem gör så här?! Att cyklar blir stulna, söndrade osv är tydligen inget man ska bli förvånad för längre? Det är ju vardagsmat. Nåt man får skylla sig själv för att man inte låst in sin cykel i huset för.. eller?

Jag säger nog bara att alla mina tankar om att köpa en fin cykel att cykla till arbetet med är nog lika bortflugna som sadeln. Här börjar man ju fundera på dubbla lås. Fy vad jag blir besviken. 


En tid att fundera

Jag har idag under min sjuklediga dag hunnit fundera på mycket! Små frågor, såsom vad jag vill ha utav livet, hurudan jag vill vara med mina vänner och bekanta, hur jag vill använda min tid på jorden och vad som verkligen betyder något för mig. Saker som jag inte alltför ofta stannar upp å tänker på.. Men nu plötsligt då jag är sjuk och inte kan göra så mycket av allt det jag skulle vilja göra.

Det skulle nog inte vara helt dumt att oftare ta en ledig dag för sig själv att bara fundera på dessa saker, å optimalt inte vara sjuk samtidigt. Eller kanske är det just sjukdom som får en att tänka på vad livet kan vara som bäst? När vi är fria å friska nog att göra vad vi vill. 

En sak som väckte dessa stora frågor var definitivt också bröllopet i helg. Där å då, när man samlas med flera generationer kan man så tydligt se olika personers livsval och dess inverkan på dem själva och deras nätverk. Att det nygifta paret hittat varann hade, av vad jag kunde förstå, ändrat riktning för båda partnernas liv. Å det blev gott. 

Vi är inget lättsamt släkte, konstaterade jag i efterhand. Mingel byts lätt ut mot de stora frågorna. Min farmor frågade "om vi minglar nu?" Jag tänkte att vi nog aldrig varit speciellt bra på det; just där å då stod vi trots allt i en grupp med bara familjemedlemmar och pratade om livet. 

Mitt bota-förkylnings-recept

Ok, är då fortfarande sjukskriven idag, men troligtvis kan jag återgå i arbete imorgon! Tycker det är svårt att veta om man ska gå i jobb eller inte med en förkylning, vill ju inte smitta eller störa andra med hostande och snytande. Samtidigt så vill jag inte heller vara hemma om jag är så pass frisk att jag kan jobba. Men konstaterade nog att effektiviteten tryter av förkylningen ändå så det blir inte desto mer gjort fast jag e på jobb i det aktuella skicket iaf..

Så idag är mitt fokus att vila och försöka få min kropp att vinna kampen mot de elaka virusen. 

Mitt recept för att bota förkylningen:
- panadol hot och te med honung (för att lindra besvären)
- dricka massor av vatten (för att lindra och hålla kroppens vätskebalans god)
- ekologisk butternutsoppa (vitaminer) och het nudelsoppa (öppnar alla tilltäppningar)
- ben and jerrys glass (för halsen och humöret)
- bada ett långt varmt bad (skönt för spända muskler)
- se på tv-serier och vila (nödvändigt)


måndag 7 september 2015

Sjukledig

Jaaa, inte nog med att vi skulle nästan direkt till arbetet efter att vi i land kl 6:30 från båten från Åbo, jag är förkyld fortfarande. 



Igår var jag extremt hes, men imorse kunde jag iaf få ord ur mig. Eftersom jag ändå mådde bättre idag än i helg så tyckte jag det fick räcka för att räkna mig som arbetsförmögen. Jag hade ingen feber även om jag kallsvettades å hostade något. 

Väl i jobbet tyckte kollegorna ändå att jag skulle gå hem. Jag kunde inte annat än hålla med, min röst höll inte för några samtal; bara att ringa å avboka krävde mer än min röst var redo för! 

Så nu ligger jag i soffan hemma å med tanke på omständigheterna så har jag det rätt så bra. Nä, det är inte skoj att vara sjuk å jag skulle mycket helre va på jobb om jag vore frisk! Men ska man vara sjuk nångång så e de väl nu, när allt ännu e lugnt på jobbet.

Konstaterar att de e första gången i mitt liv som jag sjukanmäler mig från jobb! I Sverige har de ett system med karensdagar, vilket innebär att man som anställd inte får någon ersättning för den första dagen då man e sjuk. Så här e jag sjuk på egen bekostnad, hehe.

söndag 6 september 2015

Aldrig så känslig

Jaa, det här med att gå på bröllop när man är förkyld är nog ingen hit. Men jag ville inte missa bröllopet så jag tog mitt smattrande å trötta bomullshuvud med, packade 10 omgångar näsdukar i min lilla rosa väska å satte mig i bröllopsbussen som anordnats.

Bröllopet var i Kakskerta, Hirvilampi, ett lantligt område 30min från Åbo. Bröllopslokalen var riktigt fin, som en lantlig romans med ljust trä och kristalltakkronor. Vigseln var utanför, vid en liten damm. 

Jag har inte sett min kusin på säkert ett-två år, men så fort de vandrade in kom tårarna över mig. Det var så fint, fiolerna som spelade intågsmusiken, talen, brudparet, kärleken som lyste över dem.. 

Jag har varit på flera bröllop förut, men aldrig har jag berörts (= gråtit) som igår. Å jag vet inte om det berodde på stämningen, min förkylning eller att jag blir äldre. Vi har nämligen konstaterat med Johanna att ju äldre man blir desto lättare till tårar.. Hur som helst, det var en mycket berörande tillställning med väldigt fina mänskor.





fredag 4 september 2015

Slut

Den senaste veckan har gått rekortsnabbt. Piuh. Så var det fredag igen. Är det så här livet blir när man jobbar heltid? 

Om 40min ska vi dra mot hamnen, på båten till Åbo. Jag mår dåligt och mitt huvud är som bomull. Halsen e öm. Men det är ju tur att det inte är vårt bröllop imorgon. Tänk om man sku va sjuk på sin bröllopsdag?! Hur gör man då? 

Nåväl, nu tar jag helg på riktigt. Önskar er en trevlig helg gott folk! :)


20 saker om MIG.

Jag är antagligen sist av alla i bloggvärlden, men det tog mig 2v att göra den klar. Så vi kör: 20 saker om mig. 

1. Jag försöker ofta vara så punktlig att jag blir försenad. T.ex. om bussen går 7:15. Då väntar jag med att gå ut tills jag är där exakt 7:15, vilket gör att jag ofta blir försenad när jag pga nån liten grej då jag är där först 7:16. 

2. Jag lärde mig simma först som 11-åring och var därför bland de sista i min klass. Jag gick aldrig i simskola och vet inte om jag någonsin skulle ha gillat det heller. Jag gick ju i simkurs förra hösten å först då lärde jag mig verkligen att njuta av simningen. 

3. Jag har insett att jag har en väldigt bra koncentrationsförmåga. Mitt rekord är att sitta 16h i sträck med studiematerial; å då menar jag utan någonsomhelst pauser. 

4. Jag köper aldrig godis, chips, choklad eller kex. Däremot äter jag glass i den mån att det kompenseras för dessa. 

5. Jag har aldrig ridit en häst å de hästar jag träffat hittills har inte gillat mig. När andra i klassen hade sin hästfas kände jag ingenting, däremot gillade jag att rita hästar. 

6. Jag lärde mig i somras att man växlar ner i uppförsbacke när man cyklar, innan dess har jag växlat upp. 

7. Det fanns en period i livet då min spyreflex aktiverades av allt som påminde om (burk)ananas. Allt efter en incident då jag blev magsjuk efter ett mål som innefattade ananas. Det tog flera år innan jag på nytt kunde äta ananas.

8. När jag var barn sjöng jag jämt när jag var ensam eller gick någonstans. Jag hittade på egna låtar om prinsessor å kärlek å trodde jag var en exceptionellt bra låtskrivare. Mitt första band hette "Make-up Girls" med mig å min syster som medlemmar.

9. Jag har antagligen berättat det förr här, men jag piercade näsan själv vid 9:år ålder med en knappnål. Först ena näshålet, sen andra, för att det första ansågs "gay" enligt min syster. Å det var absolut inte tillåtet i Larsmo.

10. Jag läser aldrig bara EN bok, utan måste ha minst 3 böcker på gång samtidigt. Jag kallar det ett av mina ADHD drag.

11. Jag har sprungit 3 halvmarathons (under 2h) å 3 st 10km lopp på mina 6år som löpare. Jag önskar jag sprang mycket mer än jag gör idag å nån gång (som jag alltid tror är närmare än det är) ska jag delta i så väl marathon som thriathlon. 

12. Jag har badat i en fontän (men tänker inte gå in på det desto mer). 

13. Jag har kroniskt kalla fötter. Å jag älskar att gå barfota. Månne det har ett samband. 

14. Jag ljög rätt mycket som barn, men var extremt dålig på det. Kanske därför jag slutade med det.

15. Jag blev döpt som 14-åring av tro. Ännu då trodde en del att jag inte hade något namn för att jag inte var döpt. Jag lät dem tro det. 

16. Mitt bästa sommarjobbsminne var utan tvekan sommaren på kårkulla boende 2011. Jag trivdes så otroligt bra med kollegorna, arbetet, de boende mm. 

17. Jag har en färdig ide/manus till min första barnbok. Å nu på torsdag börjar jag illustrationskursen.

18. Mina top 3 önskade resmål just nu är 1. Reykjavik 2. New York och 3. Toscana

19. Jag har gult bälte i karate, haha.

20. Jag har bestämt mig för att gå på Eurovision 2016! Det har varit nåt på min bucket-list länge å nu är det perfekt timing för det! :)

torsdag 3 september 2015

Typiskt

Förkylning på gång. Känns mest på den sjuka halsen.. Lagom till bröllopet. Å jag som just kommit igång med löpningen igen, å sett så framemot att springa i Åbo. Så typiskt.. 

Viktor fick hem lite glögg från jobbet. Tror det blir det å ett varmt bad som medicin. 

Den här veckan har annars gått helt galet fort. Arbetsveckan har varit fantastiskt å nu börjar arbetet komma igång på riktigt! Ser ändå så framemot helg, å att träffa familjen å släkten. 

Så vad gör en förkylning, när allt är så bra annars? :)







onsdag 2 september 2015

Några allmänna betraktelser

1. Telia-Sverige vill inte ha mig som kund eftersom jag inte bott i Sverige tillräckligt länge. TeliaSonera-Finland vill inte ha mig som kund eftersom jag inte bor i Finland. Vem vill ha mig då?

2. Jag tog nya tag igår och sökte klänning till helgens bröllop, men fann ingen jag ville ha då heller. Nu ger jag upp, det får bli en gammal.

3. Imorgon har jag min första klient!! Så kul att äntligen komma igång!!
Kan ju meddela att jag förutom
utredningar har inbokat att hålla föredrag, överföringssamtal och gruppterapier. Hittills älskar jag mitt jobb och de uppgifter jag står inför!! Utmanande, men jag känner mig sååå redo!!

4. Jag funderar om jag ska gå en kurs i barnboksillustration eller ej. Min dröm är ju att skriva å illustrera å ge ut en barnbok nån dag, men jag har inte riktigt bestämt mig om det är dags än. 

5. Idag har jag stora planer för kvällen. 1. Länk 2. Bada badkar 3. Se på IDOL. Sammantaget en perfekt kväll ;)

Nu iväg på steg 1. :) 





tisdag 1 september 2015

Regn över mig.

Det är den 1:a september. Första höstdagen, som bara för att informera om detta bjöd på regn å blåst. Å regnet bjöd mig på en fullsatt buss och en trafikstockning som ledde till att jag kom försent till jobb. Men som tur har vi ju flex. 

Senare på dagen svor jag för mig själv när jag i jakten på ett ID-kort tog fel address och när jag sen på rätt address tack vare en missvisande hänvisning från info-tanten befann mig på fel kontor. När jag väl var på rätt kontor på rätt address hade inte mina uppgifter kommit och dessutom räckte inte mitt europeiska pass som legitimation. Alltså seriöööst?!