måndag 30 november 2015

Ung å mogen?

 På lunchrasten på jobbet pratades det om baren vi besökte i samband med julfesten, om hur alla var 25 år unga att flera inte kände sig bekväm på stället pga det.

Snacket gick över till 26-årsfesten min kollega varit på i helgen. Kollegorna skrattade å frågade om det var svårt att hänga med bland ungdomarna, spekulerade huruvida hon kände sig obekväm å gammal i det sällskapet. Hon är 36år. De övriga konstaterade å tröstade med att hon ju fortfarande är yngst i vårt kollegium. 

-Njä, inte riktigt, svarade hon. Heidi är ju faktist yngre
-Hur gammal är du, frågade de.
- 25. Fyller 26 snart.
Tystnad å överraskade miner. 

De övriga har jobbat i 15-35år med sitt yrke, jag i knappt ett år, ännu mindre med det jag gör nu. Å jag skulle ha kunnat känna mig omogen å oerfaren, men det gjorde jag inte. Att de trodde jag var äldre torde väl visa att jag trots min ringa ålder har en mognad, kunskap å erfarenhet bortom ålder. Sen att jag gärna helre ser ut som en 25-åring än en 40-åring är väl en liten detalj. Men så frågar de ju fortfarande ID på alko, så de e väl nåt annat än utseendet de ser, tröstar jag mig själv.






söndag 29 november 2015

Flyttkaos. Igen.

Idag var jag då på kaffe med Anna å hennes riktigt trevliga nya pojkvän Filip. Det är så roligt att se två så kära som passar så bra ihop. Vi for upp till Åhlens eko-cafe, de har så otroligt goda (å nyttiga) saker där. Skulle vilja köpa hem allt från deras lilla presentshop, men de är så dyrt så de kanske får bli julklappar till andra. 

När jag kom hem åt vi lunch å sen började jag packa å skura. Å jag jobbade på från 15 till 20.30, tills jag var nöjd med resultatet. För jag vet hur mycket roligare det är att flytta till ett hem som är varsamt städat än ett som har smutsfläckar å smulor å damm lite här å var, så jag tyckte det var värt att skrubba lite extra. V hjälpte till å fixade därtill mitt cykeldäck i skick, så nu kan jag cykla igen! :)

Så imorgon har vi ännu att...
1. packa kläder
2. smälta å putsa kylen (frysen fixa jag idag).
3. torka lister å övrigt.
4. Städa balkongen. 

Å på tisdag ska vi då:
1. Få överlåtit vår lägenhet till oss
2. Hämta flyttbilen å flytta alla grejer till nya lägenheten
3. Föra bla en soffa å annat till Stockholms ekorosk för återvinning. 
4. Storstäda gamla lägenheten.
5. Handla möbler till nya lägenheten.
6. Fixa i ordning nya lägenheten.

Piece of cake ;) 3:e flytten på kort tid. Lovar att inte flytta på länge igen. 







Inte en tråkig dag i Stockholm

Det som slog mig idag när jag såg ut å det regnade var att regnet inte störde mig desto mer. För regnet har aldrig varit ett hinder för att hitta på saker här. Jag kan alltid passa på att mysa i lugn å ro hemma, eller så kan jag ta t-banan till city och bara fönstershoppa. Jag kan gå på mässa å se på pole-dance SM, eller gå själv å träna på gym. Jag kan gå på ett mysigt cafe å fika eller gå på bio för filmer visas varje timme. Jag kan gå på museum eller på utställning, eller gå på bibliotek å läsa tidningar. 

Det finns inte en stund då jag varit uttråkad i den här staden, oavsett väder eller personlig ekonomi. Å det är det jag älskar med den här staden. Det fick mig  att fundera om jag nånsin kommer att vilja flytta härifrån. 

Hursomhelst. Igår började jag med flyttstädning av lägenheten. Å jag måste bara säga: bakpulver is the shit! Blandade vatten å bakpulver å smetade in ugnen, ugnsglaset och plåtarna, lät det stå ca 60min å skurade bort alla fläckar som jag aldrig trodde skulle gå bort! Lycka!! 

Nu ska jag på kaffe med Anna-Lovisa å hennes pojkvän, mer om detta sen!




lördag 28 november 2015

Hälsa på recept.

Har haft så roligt på hälso-, tränings- och skönhetsmässan. Av höstens tre mässor var det här definitivt den som var mest i min smak! Till skillnad från de tidigare mässorna så for jag helt själv, vilket jag tror jag behövde! Jag har konstigt nog allt mer sällan haft kvalitetstid med mig själv, så det här var riktigt perfekt. 

Först på mässan riktade jag mig mot hälsodelen å for jag å anmälde mig som blodgivare samt tog olika blodprov för det. Jag har konstigt nog saknat känslan efter blodgivning, känslan av att man gjort något konkret bra för någon annan. 

Sen blev det en 20min ryggmassage för 100kr, som var helt klart värt pengarna. Därefter samlade jag på mig flera goodiebags som innehöll bl.a detta: en t-skjorta, en cykelsadelskydd, 3 Check-tidningar, en Hälsa och Fitness-tidning, två Raw chokladproteinbars, läppamada, knäckbröd, en parkeringsbricka(?!), ett reflex, en skoputsare (!), energigel, t-påse etc.... Förutom de köpt jag två Pauluns grönsakssoppor till lunch, mums!


Sen for jag över till fitness-sidan med överpumpade män å galet deffade kvinnor. Magapajtona, biffar å sveitlukt med andra ord. Min egen mage e lite upprörd efter provsmakning av allt för många proteinbars å proteindrycker. Alltså seriöst, förstår int hur jag nån gång har ätit sånt skräp! Smakar ju bara tillsatser å har konsistensen av gummi. Har nog bestämt att ska jag nånsin återta styrketräning i syfte att bli starkare så blir det nog hederlig, varierad mat och möjligen någon superfood å hampaprotein på det. Parentes slut.

Nää, int spänne jag naa"

Proteinglass...

Men men, det bästa på fitnessmässan var en gratis body scanning. Har velat testa det länge då jag inte riktigt litar på att den vanliga vågen säger hela sanningen. Resultaten? Normal fettmassa, något mer muskelmassa än gemene man, men den bistra nyheten att min ämnesomsättning motsvarar en 32-årings!! Går int å acceptera! Nu e de dags att få in mer vardagsmotion å övr motion å!! 

Men egentligen e jag nästan överraskad att resultaten var så pass "bra" ändå, har ju inte tränat styrka på 4mån och rört på mig helt klart mindre än förr, å kosten har väl vari lite sii som så... 
Så om nånting så gav body scanningen mig ännu mer konkret motivation att börja träna igen så fort vi flyttat, för det är ju det jag saknat så otroligt de senaste månaderna, så motivationen e nog egentligen inget problem. Men jag tycker om att se svart på vitt vad läget är och på sikt också resultaten! Tänkte att jag skulle boka en ny scanning i februari för att följa med resultaten å se vad som händer! :) 

Som avslutning fick jag en 20min gratissminkning hos Face Stockholm. Hon gav mig en massa tips, så nu vet jag vad mina nästa köp blir i sminkväg. 
Resultatet:

En tanke som slog mig var hur viktigt det är att genomskåda den del av hälsobusinessen som är extrem å skapar ohälsosamma ideal, som speciellt plastik- å fitnessföretagen på plats gör pengar på. När man väl kommer över den lilla detaljen då har hälsovärlden mycket trevligt att erbjuda! :) 

fredag 27 november 2015

JOOLFEST

Jahapp, på väg till jobbjulfest numero uno! Min första julfest i egenskap av psykolog, haha. Jag är redan lite försenad då jag glömde köpa tejp till julklappen jag skulle ha med, suck. Fick tejpa paketfan med bandage, haha. Snyggt paket, oh yeas.

Sen fick jag värsta stresshuvet å blackouts så jag int alls kunde bestämma vad jag skulle ha på mig.. När jag väl kommer ut å går mot tunnelbanan så missar jag naturligtvis tunnelbanan å får vänta 10min till. 

Nå, åtminstone e jag ju söt! 





torsdag 26 november 2015

Besvikelsen

Hade ju tänkt gå på Eurovision finalen nästa år, som en såndär "once in a lifetime"-grej. Tji fick jag. Fast jag var i kö i 1,5h från när biljetterna släpptes fick jag inga. Å många tusentals andra blev utan å. 2h efter såldes biljetter på andra sidor för 7000kr styck. Bah. 

Men men.. de lär släppa efter årsskifte. Så gäller väl å försök igen. Å andra sidan sku man ju väl kuna gå på nån semifinal iställe, Finland lär väl int ändå koma ti finaln om de går som de brukar (int e ja nå bitter).. 

Men men, int gråter vi, för imorgon e de jobbets julfest :) Kul!!


onsdag 25 november 2015

När livet börjar.

Det bästa med flytten är väl ändå att få slut på det här "sen när"-livet. 
Sen när jag gjort studierna klart...
Sen när jag får ett jobb...
Sen när vi flyttat till Stockholm...
Sen när vi har en lägenhet...
Sen när vi flyttat in i vår lägenhet...

Jag lever ibland som att livet stod på paus, å börjar först sen när... Å ändå: just det här är ju livet. 

För jag har träffat så många som överlevt livet, men inte levt. Å det är kanske min största rädsla. Så alltid när jag är rädd för att ta steget ut i livet påminner jag mig om att motsatsen är ännu mer skrämmande; att inte leva. 



måndag 23 november 2015

NK:s julfönster

Hui, känns riktigt som vinter ute. Ingen snö dock, men jag skapar lite julkänsla med julmusik i lurarna, glögg i koppen och så här förstås, NK:s fönster. 

I enlighet med årets julkalender är temat en tidsresa. Från pappdockor i dockskåp...

... till pepparkakshus och läskiga dockor med stora ögon... 

... till jultv med Kalle Ankas jul... 

.. till snöiga drömmar å klängiga apor..

.. till Hubba Bubba och my little Pony..

... och slutligen till vår tids Candy Crusch.


Om int julkänslan kommer med det här så kommer de väl med julfesten nu på fredag å slutligen med vår flytt till vår lägenhet, som utan tvivlan blir ÅRETS JULKLAPP! 


söndag 22 november 2015

En smula julkänsla

Vilken toppenhelg vi har bakom oss :) Helgen kändes extra lång när vi fick besök av Vs familj redan på torsdag. 


Under helgen har vi umgåtts, besökt Skansen, sett julöppningen i Stockholm med Darin, ätit gott och fryst i den råkalla vintervinden. 

Idag blev det vanlig söndagsgöra med lite fönstershopping i Stockholm med Johi, följt av Hungergames sista film. Vi avrundade kvällen med att beundra julbelysningen i Stockholm. 


Jag avslutar helgen med en känsla av tacksamhet och växande julfeelis :) 

lördag 21 november 2015

Om rädsla.

I dessa mörka tider är det många som är rädda. Å likaledes är det många som säger att vi inte ska vara rädda, eftersom det är det terroristerna vill. För att rädsla föder hat och vice versa. Å jag håller med, vi kan int gå runt å låta det som sker begränsa våra liv. För ju mer vi begränsar, desto räddare blir vi. 

För två dagar sen fråga V mig vad jag är rädd för. Jag funderade länge men kom inte fram till att jag skulle vara rädd för något. Men jag funderade lite om det var sanningen ändå, för även jag har väl perioder då stressen nästan kan kännas som ångest.

Nå, jag somnade in den natten men vaknade sen i smått panik. När sömnen tagit bort mina logiska spärrar så kändes det som om terrorn var alldeles intill oss. Jag såg för min inre syn hur drömmar krossades, familjer splittrades, liv förlorades. Vår säng å bostad kändes plötsligt väldigt otrygg. Jag skakade å frös ett tag, tills jag sen somnade in. 

På jobbet igår hade min kollega haft ett liknande uppvaknande. Hon ville inte gå på en konsert hon längtat till pga rädsla. 

I natt drömde jag även. Men denna gång var det att mina chefer å kollegor diskuterat och kommit fram till att min arbetsprestation inte var tillräcklig. Jag hade inte motsvarat deras förväntningar vare sig i arbetsprestation eller till personlighet. Jag skulle förlora jobbet. Å jag som så sagt till mig själv å andra att förlora jobbet inte skulle vara hela världen.. Men det skulle onekligen kännas som ett misslyckande!

Så på frågan om jag är rädd. Ja, jag är rädd att misslyckas, men jag tror inte att misslyckanden skulle krossa mig. Jag kan alltid börja om. Å ja, jag är rädd för terror å krig, men jag tänker inte acceptera dens makt över mitt liv.





fredag 20 november 2015

The one and only

I Stockholm har vi verkligen lyxat på luftigt, ljust, surdegsbröd. Men något har ändå saknats. Rågbrödet här smakar allt för sött. Men så kom svärmor med det där brödet. The one and only: Reissumies. Å man må säga vad man vill om bröd är nyttigt eller int, men rostad reissumies med ost och gurka är åtminstone bra för själen. 



onsdag 18 november 2015

Minimalistens njutning.

Å flyttrumban har börjat! Städade lägenheten en sista gång, flyttstädningen tänker vi låta någon professionell göra. För ännu har vi allt packande å flyttande kvar, å dessutom ska vi handla å sätta ihop nya möbler. Som ju är både najs å bajs. 

En sak som jag kommit fram till genom alla flyttar: jag älskar att göra mig av med saker!! Jag förstår mig inte alls på att äga
en massa överflödiga grejer, att ha något som man "kanske behöver nångång" men inte använt de senaste 2åren. 
Det ger mig både en kick å inre lugn att bli av med saker som bara tar uttrymme i skåpen. 

Jag tror någonstans på att äga så enkelt å med så lite egendom som möjligt.  
För jag märker att det gör mig gott, det ger en frihetskänsla, mental lättnad och en hälsosam relation till egendom. Det är klart att jag har saker som jag aldrig skulle göra mig av med pga dess känslomässiga värde.. men ni vet, på det stora hela mår jag bättre av att äga mindre och endast äga saker som känns "jag".

Nu när flyttrumban är igång kommer ännu mer saker gå i återvinning. Jag ska gå igenom böckerna, kläderna och småprylarna. Å jag längtar redan. 



Inte så dumt.

I motsats till igår har den här dagen varit riktigt bra! 
- sov såå bra i natt
- hade miljödag på jobbet så vi fick jättegod soppa och bröd, å på frågesporten vann jag ett pris. 
- vi hann vara ut på löplänk mitt på dagen i solskenet med en kollega. Så härligt att vi får friskvårdstimme på jobbet, måste börja utnyttja den nu bara. 
- fick avslutat ännu en utredning och känner att jag ligger rätt bra till på den fronten. 
- det är snaaaart fredag igen och redan imorgon får vi besök. 

Nu ska jag hem å äta, städa och samla krafter. :) 


tisdag 17 november 2015

Så trött.

Energin i slutet av november alltså.. Noll. 
Vaknade kl 5, men kom till jobbet ändå 8:30, är på nåt vis så fruktansvärt trög. 
Jobbade idogt, men totalt utan fjung.
Satt till 17:30 och när jag äntligen slipper hem är halsen sjuk. Suck. 

Imorgon ska vi ändå ha miljödag på jobb, chefen bjuder på soppa och en kollega har lovat att fara på friskvårdsgympa med mig, tror verkligen att jag behöver nån form av aktivitet för att ta mig ur denna plötsliga novembersvacka. 

Tills dess tror jag det blir ett varmt bad, varm mat och varm dryck. Å tända ljus. Japp, man får inte blir neddragen av mörkret och eländet. 

Vi var annars till Mall of Scandinavia med V i söndags, så här såg det ut: 



måndag 16 november 2015

2 weeks to go

2 sista veckorna tills vi får vår lägenhet!! Woop woop!! :) Tills dess är det bara städning, packning och lite förberedelser som gäller.. huhhu. 

Så vad jag ser framemot är bland annat detta: 

Nyproducerad 2:a (2012) i populära Fruängen i ett bra läge med utsikt över föreningens innergård samt pool. Här har man en härlig utomlandskänsla. Där finns en grillplats med ordentliga sittplatser för sommarkvällarna på gården. Mycket trivsam och funktionell planlösning som är öppen mellan kök och vardagsrum. Gavelläge med extrafönster i kök, badrum och sovrum, här finner man även en klädkammare. All tänkbar modern utrustning för maximal bekvämlighet. Golvvärme i badrum, tvättmaskin, torktumlare samt handdukstork. Föreningens pool med loungehörna och grillplats bidrar till extra trivsel och i fastigheten bredvid finns ett gym.


OMRÅDE
Mycket trivsamt läge i Fruängen, med närhet till såväl service och kommunikationer som naturområden. Här har ni nära både till city och populära handlingsplatserna Kungens Kurva och Skärholmen C. Inom promenadavstånd finns natursköna Långbro Park med mysiga promenadstråk samt populära Långbro Värdshus. I Fruängen C finns ett bra utbud av service med mataffärer, två banker, systembolag, flera restauranger, café, frisör m.m. Här finns t.ex. populära delikatessbutiken Erssons fisk & deli. I kvarteret finns även välkända Chokladbutiken Handgjort Stockholm. I föreningens hus finner ni även gymmet Puls och Träning med suveräna öppettider.
 





söndag 15 november 2015

Oändliga möjligheter

Den senaste veckan har jag sett samtliga avsnitt av "Gift vid första ögonkastet-USA". 10 avsnitt där 3 män och 3 kvinnor paras ihop baserat på lämplighet på sina personlighetsdrag, värderingar å önskemål. Låter ju bra tills det att de sen ska gifta sig direkt, utan någon som helst kännedom om vem personen de gifter sig med är. Ett arrangerat äktenskap baserat på vetenskap, rent av. 

Fastän konceptet i sig känns galet, är det onekligen något i det som får mig att tänka om det nu är så mycket sämre än andra sätt att träffa en partner? Har inte studierna just visat att i arrangerade äktenskap växer kärleken alltmer medan den tenderar minska i äktenskap som bygger på attraktion?

Alltid när jag hör något om arrangerade äktenskap tänker jag på den indiska kvinnan som jag mötte på flyget till Mumbai. Hon återvände nu hem efter några år i USA, där hon varit gift med en man genom det hon kallade "love-marriage", dvs icke-arrangerade äktenskap. Hon berättade att hon numera var skild och hur svårt det hela hade varit, samt att hon nu bara ville återvända hem och få sitt nästa äktenskap arrangerat av sin familj. 

Man skulle ju då kunna förstå att folk som skilt sig känner negativt för "love marriages", men vad jag inte väntade mig var att min värdfamilj, där makarna ingått ett love marriage för 25år sen egentligen tyckte arrangerade äktenskap var bättre! 

Man kan väl då teoretisera så här: 1. Äktenskap som börjar med attraktion säger ju inget om det som egentligen spelar någon roll om man ska leva ett liv tillsammans: ens värdegrund. Arrangerade äktenskap ska i bästa fall bygga på den.
2. Arrangerade äktenskap utgår från antagandet att kärleken ska växa, medan kärlek som bygger på förälskelse riskeras att gå på grund när förälskelsen avtar.
3. Om ett äktenskap överhuvudtaget ska fungera i längden så kan det inte styras av enbart känslor, utan än mer av ens vilja att kämpa för det. När vi möter på motgångar vill antagligen hela vårt väsen fly eller fäkta, och om vi då bara lyssnar på våra känslor i stunden finns det risk att förhållandet inte håller. 

Det sagt tror jag säkert det finns många nackdelar med arrangerade äktenskap, å jag skulle då aldrig göra nåt liknande själv, men jag tror ändå vi behöver ifrågasätta ifall frihet att välja alltid ger mer lycka. 





lördag 14 november 2015

Novembermörker.

Jag tycker inte om november. Det är mörkt, kallt och allmänt eländigt. Idag extra mörkt. Men om jag ska möta det någonstans i världen, så är Stockholm ett bra alternativ. Här finns så mycket kärlek.

Alltså Stockholm.. När blev du så fint? 


fredag 13 november 2015

Fredagen den 13:e

Jaa, glömde annars att skriva om varför den här fredagen blev en riktig fredagen den 13:e. 

De va nämligen så att jag hadd vari å handla direkt efte jobbe. Kom ut från butiken med fulla kassar i båda händerna å regnet piskade ner. Går till bussen, bussen kommer å jag drar kortet. 
- Nix, säger busschauffören. Ditt busskort har gått ut.
- Men jag kom ju med bussen imorse!!
- Det är slut nu. 
Å så går jag ut med svansen mellan benen. Å kassarna på sidorna. Å ingen laddningsplats finns i närhet. Å e hungro. Å känner så här...


Så kan det gå.. Å så höll det på att gå. Men jag höll ihop, med lite stöd av min kära, for till sjukhuse å ladda kortet å tog bussen hem. Å så åt vi middag å slutet gott allting gott som de brukar säga.... 

Fredagen den 13:e. Säger nu bara det.. 



Bekvämlighet eller ambition

En sak som jag slås av ibland när jag tänker på mitt nuvarande jobb är att det egentligen var lite för ambitiöst av mig. Någongång har jag fått för mig att jag är en person som ska ha ett arbete som jag kan utan å innan inom 1år och kan därmed ta ett steg tillbaka in i mitt comfortzone, fokusera på fritiden eller familjeliv å helt enkelt låta bli att göra någon mer avancerad form av karriär. 

För eftersom jag verkligen har kämpat med studierna så många år, så måste väl jag också ta det lugnt nångång.. Å om jag då har ett jobb som inte är så utmanande så får jag kanske vila ut..

Men så står jag ändå här. Med ett arbete som jag älskar och känner mig bra på, åtm med enklare fall, men där jag är långt långt ifrån fullärd. Ett arbete som kommer att kräva mer å mer av mig för varje år framom mindre å mindre. 

Så slog det mig idag. Att orsaken till att jag fått just detta jobb är för att det är det här jag innerst inne vill göra. Det är det här som får mitt hjärta att slå fortare. Det är när jag får utmana mig själv som jag verkligen trivs. 

Jag må känna trygghet å vila i bekvämlighetzonen, men det är när jag utmanar mig själv som jag känner att jag lever. Å därför ska jag att fortsätta göra det. 

Men nu tar jag helg!


onsdag 11 november 2015

50 saker jag att känna tacksamhet för

Jag började året med att skriva en tacksamhetsdagbok. Varje dag skrev jag en dag jag var tacksam för, just den dagen. Efter ett tag glömde jag bort listan och att hålla tacksamhetsdagbok, så där som det lätt kan bli. Men jag sparade listan på mobilen och när jag har känt att allt är bara skit så har jag tagit fram listan. Å då känns det nog så mycket bättre. Det är inget konstigt egentligen, vetenskap visar att lyckliga mänskor känner och visar ofta tacksamhet.  

Det finns så mycket att känna tacksamhet, både i det stora och det lilla. 
Det jag kan konstatera med det mesta jag är tacksam för är inget jag förtjänat, det är saker jag blivit given. Det är sällan saker som kostar, utan oftast helt gratis. Å det är långt ifrån det extraordinära som jag är tacksam för, utan det vardagliga, enkla. De där små stunderna av: det där kändes bra. Om vi lyckad ta vara på de stunderna, stanna upp, njuta av dem å känna tacksamhet.. då tror jag vi har goda chanser att bli och vara lyckliga.

De 50 sakerna jag känner tacksamhet för är...  

1. Att inte behöva göra någonting.
2. Att få vara frisk
3. Att ha någon att kramas med
4. Att ha ett hem som man trivs i. 
5. Att ha vänner som ställer upp
6. Att vara fri att göra vad jag vill
7. Att kunna å få sova gott
8. Att bli bjuden på middag
9. Att känna sig redo att gå vidare.
10. Att få prata ut.
11. Att skriva av sig.
12. Att bli berörd.
13. Att inte vara ensam.
14. Att sätta händerna i en deg.
15. Att våga be om hjälp.
16. Att bada bastu
17. Att kunna acceptera sig själv
18. Att finna lugn å ro
19. Att känna arbetsglädje
20. Att kunna bara vara
21. Att hitta nya löpspår
22. Att äta frukost i lugn och ro
23. Att missförstånd som reds ut
24. Att bara vara
25. Att ha drömmar
26. Att få egentid
27. Tulpaner
28. Att få avsluta
29. Att inte behöva något
30. Att ha modet att se sanningen
31. Att ha goda syskonrelationer
32. Okända som tar kontakt 
33. Att ha en lyckad dag på jobbet
34. Att ha hjälpsamma kollegor
35. Att prata med pappa
36. Helgkänslan
37. Kravlöshet
38. Att städa rent
39. Ett samtal med Josso
40. Att få skapa och ge uttryck för kreativitet
41. Höstsol
42. Bullar på jobbet :)
43. Att äta en lyxig middag
44. Att bli masserad
45. Att känna sig morgonpigg
46. Att köpa något man länge velat ha.
47. Att ha en ledig kväll
48. En bra bok
49. Tända ljus.
50. Tacksamhet över att känna tacksamhet. 






tisdag 10 november 2015

Nedräkningen har börjat

Nå hej hej! 
De e tisdag och den här veckan har börjat riktigt bra! :) De e redan 10/11, vilket betyder att
- om lite på en vecka får vi besök
- om 2.5v är det lillajul å julfester samt fitnessfestivalen. 
- om 3v flyttar vi till vår lägenhet *förväntansfulla ögon*
- om 4v kommer skatteåterbäringen
- om en månad fyller jag 26 (ingen ålderskris här int)
- om 6v är det jul! 

Tiden går så snabbt! Men lite framåt kommer vi här i livet ändå, på olika plan. Konstatera att för tre veckor sen var jag på min första springa-hem-från-jobbet-länk å efter det har jag redan sakta ökat mitt tempo med 0.5km i timmen, vilket är en helt bra ökning med tanke på att jag inte sprungit mer än 1-3ggr/v. 

På tal om att tiden går fort.. Nedanstående bild är ca 1år sen, också taget i Stockholm. V och jag var då på hotellweekend här å luffsade. Inte kunde jag då ana hur livet skulle se ut idag! 




måndag 9 november 2015

Flodhästen.

Det här inlägget är egentligen för svårt att skriva, det kommer egentligen för nära. Men så läste jag inlägget på HS och tänkte, att om inte vi börjar prata om den, så kommer den som Tommy Hellsten skriver alltid att vara flodhästen i vardagsrummet.

Alkoholismen. Ni vet den där. Som man inte skulle få prata om, utan bara acceptera. I vårt finländska samhälle, i våra hem, i våra liv. Den som suger ut all glädje där den sätter sin fot, som kväver alla känslor och som säger till alla berörda: känn inget. prata inte om det. lita inte på någon eller något. Den som rör om i familjer och lämnar enbart och endast skam efter sig. 

När jag jobbade med förebyggande missbruksarbete frågade folk mig varför jag har emot alkohol. Men jag har inget emot alkohol. Jag har emot hur vi använder alkohol, hur man i Finland berättigat överdriven alkoholkonsumtion som en del av vår kultur, även om det sätt vi använder alkohol skapar murar mellan och kväver alla känslor. Hur vuxna ännu blundar för att alkoholen fråntar barnen sin barndom och tvingar dom in i en falsk vuxenhet, en vuxenhet utan barndom. För det är alkoholism. När alkoholism blir del av vardagen blir den inte något vi hatar, det blir likgiltighet och ett normaliserat missbruk. Det blir en passiv hjälplöshet, som suger ur all livskraft. Som ständigt bär en skugga över allt det som borde vara bra. 

Vi måste börja prata om alkoholism för vad det är och sluta gömma eller försköna elefanten i vardagsrummet. För var fjärde barn i Finland som är berörd,  som lider av sin förälders alkoholkonsumtion. Å för dem som lider av sin egna konsumtion. För om vi inte pratar, innebär det att vi accepterat. Å om vi accepterar, vem ska då kämpa? 

söndag 8 november 2015

Ingen söndagsångest här inte

När jag gick i gymnasiet led jag av söndagsångest. Det var inte att jag hade ångest för måndagen eller den kommande veckan. Snarare tomheten som infinner när både det man längtat till och det man borde göra, är gjort. Kvar finns bara tiden för vila å någon form av "jaha, vad det här livet?"-ångest. Jag vet inte riktigt. 

Men men, som livet ser ut nu är all sån ångest långt borta. Jag tycker om söndagar av många skäl, men jag tror det handlar om vad man gör av dagen.  Mina tips för att slippa söndagsångest är följande: 

- Stig upp relativt tidigt. Att sova bort hela förmiddagen ger bara mer ångest. Det hjälper också om du går å sova relativt tidigt på lördagen, då trötthet (å baksmälla) kan leda till ökad ångestkänsla. 
- Fixa brunch hemma eller gå ut på brunch ! För oss blev det brunch på Pom å Flora i Södermalm å det var helt fantastiskt!! Grekisk yoghurt med bär å nötter, bröd med pålägg, scones med morotsmarmelad å clotted cream, kaffe å färdkpressad blodgrapes- å ingefärajuice.... Kuriosa: Leila Lindholm brunchade i bordet bredvid. 

- Ställ inga krav på att uträtta något du ogillar på söndagar! Om du vill städa, gör det. Om inte låt bli. Samma gäller träning, studier, mm. 
- Nörda! Läs böcker, titta på tv-serier, lyssna på musik eller mys med tända ljus. Gör söndagen till din favoritdag. 
- Promenera! Gå ut på en lång söndagspromenad för frisk luft o rörelse. 
- Gå ut på (fönster)shopping, då det är mindre folk i farten. Jag själv köpte två böcker och en ryggsäck för träningsgrejs, samt fick en hel massa julklapps- å inredningsinspiration. 
- Se på TV-serien Solsidan kl 20:00. 
- Planera några roliga saker som ska hända nästa vecka, å inte bara till helgen. På så sätt känns det inte som att det roliga tar slut på söndagen, när nya borden tar vid på måndagen. 
- Förbered den kommande veckan. Gör lunchlådor, packa väskan eller baka bröd, allt för att få en så bra början å så roligt avslut på veckan som möjligt. 
- Försök inte undvika ångesten om den ändå kommer. Låt den bli din gäst, bjud den på kaffe. Den kanske vill säga dig något. 

Ha en bra söndag å kommande vecka!!






Fullspäckat

Huhhu, vilken lördag säger jag! 

Vaknade vid 6 imorse, såg att det regnade så jag lät löpskorna vara å åt frukost i lugn å ro istället. Tog en lugn lördagsförmiddag till 11, varefter V och jag tog bussen till mat- å vinmässan. 

En himla massa köer senare gick vi bland mässborden och smaskade i oss av smått å gott-tillräckligt för att vi inte ville ha någon separat lunch. Paolo Roberto var också på plats å bad mig ta en bild på honom till bloggen så jag sa Ok då Paolo, men bara den här gången.. Hehe, nå ok, gick kanske inte riktigt till sådär. 

Något seg efter lite alkoholhaltiga provsmakningar for jag ändå med Johi på stan. Vi gick runt i butiker ett tag, men blev sen så trötta å hungriga så vi sökte oss hem. Hann äta, vila å piffa upp oss på en halvtimme förrän vi for iväg till Cirkus, där Kristina från Duvemåla skulle spela kl 19.

Det var en så härlig 3h å 50min av vacker sång, dans å scenspektakel. Jag hittade ialla  fall min favoritlåt: Du måste finnas. Tänk att det var den första och möjligen enda favoritlåt som jag minns att jag nånsin haft, fast jag då inte visste något annat om låten än att någon sjöng den på Sikta mot Stjärnorna 1997Jag gick runt å sjöng låten hela tiden å ikväll var det den låten som fick tårarna fram. 

"Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute? Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få? Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden? Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då?

Nej du måste finnas, du måste. Jag lever mitt liv genom dig. Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig? Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns."

Ni som är i/besöker Stockholm: se musikalen!!






fredag 6 november 2015

Ännu ett helginlägg

Min chef frågar mig varför jag jobbar ännu när klockan är nästan 5 OCH det är fredag. Men det stör mig faktist inte. Jag har inget emot en extra halvtimme på jobbet om jag kan känna att jag har kontroll över det jag gjort under veckan, för det innebär att jag kan släppa jobbet och börja med ett relativt tomt skrivbord på måndag = sinnesro.

För vet ni, i helg har jag riktigt roliga planer. Det blir mat å vinmässa, middag och musikalen "Kristina från Duvemåla".  Sen vi kom hit har Johi och jag pratat om att göra något kulturellt å nu är det äntligen dags! 

En annan förväntning för helgen är att få lite dagsljus, när man jobbar hela dagarna är det mörkt när man lämnar hemmet å mörkt då man lämnar jobbet.. Så i helg ska jag vara ute dagtid så mycket det går. 

Ha en trevlig helg alla!!







torsdag 5 november 2015

Ödets ironi

Igår kväll kom jag på att jag skulle kolla igenom de papper jag fortfarande har kvar från mina studier, dvs anteckningar å powerpoints från föreläsningar mm. Jag har slängt en stor del av materialet, å  bara behålligt det jag värdesatt mest. 

Det som var komiskt var att jag sparat materialet från den kurs jag fått det sämsta vitsordet i. Just den kursen handlade om barnneuropsykologi och utvecklingsstörning, men just den hösten var jag skoltrött och hade allt möjligt annat å tänka på i privatlivet så mitt intresse å engagemang för kursen var ytterst lågt. 

Två-tre år senare skulle jag ha vuxenneuropsykologi och eftersom jag fått så "dåligt" vitsord på den tidigare neurokursen gjorde jag antagandet att jag är urusel på neuropsykologi och själva tanken på en karriär i området är lika med noll. Rädslan för att bli underkänd och det allt växande intresset för ämnet när läraren å timingen också var den rätta gjorde till min stora förvåning ändå att jag fick högsta vitsord i tenten. 

Med det goda resultatet insåg jag att jag hade möjlighet att tillgodogöra mig en karriär i neuropsykologin och här är jag 5år efter den första kursen, jobbar inom neuropsykologi och läser gamla anteckningar och önskar att jag lyssnat lite noggrannare på den där kursen. 

Vad vill jag då säga med det här? Kanske att vi inte ska lägga oss själva i en viss kategori (usel/jättebra) bara för att vi misslyckas/lyckas med något. Å att lyckas handlar mycket mer om vad vi vill kunna än om vad vi kan. Framförallt vill jag väl säga att säg aldrig aldrig och att vi aldrig vet vart livet för oss. Våra svagheter kanske visar sig vara våra styrkor. 


tisdag 3 november 2015

Teknologi utan gränser

Jag avundas prersoner som skypar med sina föräldrar och syskon på andra sidor av världen, mina är inte så insatta i det ännu. Men mina vänner har jag skypat med idag trots vissa smärre problem, bl.a. fick Josso int skype att funka så hon ringde Malena som jag sen videoskypa med. 

Det är ju egentligen helt galet vilken skillnad det gör för ens känsla av saknad att kunna skypa med någon man saknar. Visserligen så saknar jag kramarna å den fysiska närheten, men att redan kunna komma in i någon näras vardagsrum, se någons leende och rörelsemönster.. Det ger ju ändå en känsla av närhet. 

Ett ständigt pillrande med telefoner kanske stör vår närvaro i nuet å i våra relationer, men den möjliggör samtidigt gemenskap och delaktighet. Vi kan själv välja på vilket sätt vi använder den, med lite vett å etikett kan vi få det bästa av två världar. 


måndag 2 november 2015

Myspys å höstbrus

Ingen bra början på veckan. Kom till jobbet bara för att inse att alarmet var aktiverat så ingen kunde ta sig in. Fick vänta 1h förrän dagen kunde börja. Satt å skrev utlåtanden hela dan å kände mig allmänt oproduktiv och loj. Å så bussresan hem: resan som annars går på 30 min tog 60minuter!! Fatta att jag kunde ha sprungit hem på samma tid! 

För att int den här bloggen ska drunka i negativitet  ska jag också berätta om några positiva saker:
- Jag köpte världens mysigaste tröja förra helgen som jag har myst i hela dagen! Så vill jag att alla mina kläder ska få mig att känna mig! 
-  Lasagnen jag gjorde idag med lax, spenat och vitlök blev riktigt bra! Rekommenderas!! 
- Min kollega å jag har kommit på att vi ska börja gå ut på löplänkar under arbetsdagarna. Som jag längtar! 
- Det är nu bara 1månad tills vi får tillgång till vår lägenhet!! Så här lär de se ut sommarkvällar vid poolen: 
- Jag har bestämt att även i år ha en nyttig november inför kommande glögg å chokladtider. Inget extremt, bara lite mer medvetenhet över vad jag stoppar i mig å minska på sockerintaget mm. 

söndag 1 november 2015

Om skam och sårbarhet


Jag tycker att det är så viktigt att vi pratar om skam och att vi lär oss identifiera den i oss själva och andra. Varför? För att skam som vi försöker trycka åt sidan eller fly skapar barriärer både inom oss själva och mellan människor. Om det är något som jag ser folk må psykiskt dåligt av så är det sin relation till sin skam och sin sårbarhet. Ovanstående TED-talk förklarar det bättre än jag själv skulle kunna.

Det fanns en period i tonåren då jag inte heller kunnat acceptera min sårbarhet och var insnärjd i en kamp mot skammen som jag inte kunde vinna med egen kraft. Vad som sist och slutligen hjälpte mig vidare var kärleken. Att andra visade att jag dög som jag var och att jag slutligen också började tro det, jag valde att tro det.

Det är en lång resa och jag tror de flesta kämpar medvetet eller omedvetet i perioder med sin inneboende skam, Hur den tar sig uttryck varierar bara. Jag tror inte vi kan bli helt av med skammen, men vi kan bli bättre på att känna igen skammen när den kommer. Den har ofta ett visst sätt att signalera att den håller på att växa sig starkare, t.ex. när den försöker maskera sig i oskyldiga ord från vårt medvetande. Det kan vara i tankar om att "Du duger inte", "Du är ingenting" "Du är pinsam/ointressant/ful/fet" etc. 

Med tiden har jag börjat förstå allt mer att orden inte är sanningar utan meddelanden från skammen inuti. Å oftast räcker det med att den blir erkänd och att jag tar ännu bättre hand om mig själv. För skammen växer när vi skadar oss själv, när vi tror på lögnerna om att vi inte duger, när vi intalar oss att vi måste vara perfekta för att ha ett värde. Det skammen aldrig kommer att säga, å som var å en som vill lära sig att stå emot skammen måste säga till sig själv, är att "jag duger, jag är älskad och värdefull precis som jag är". Å ja, om du läser den föregående meningen med sarkastisk ton, är det antagligen skammen som talar. 

10 smått märkliga saker om mig

1. Jag har tappat 4 porslinskoppar  i golvet de senaste 2månaderna, varav två var muminmuggar. Jag börjar bli lite orolig över min handmotorik.

2. Det hände sig rätt ofta under lågstadiet att jag förfalskade underskrifterna till mina prov och andra papper. Inte för att jag skämdes över resultatet utan för att jag glömde be om underskriften.

3. Jag vann flera pris i en motionstävling genom att samla poäng när jag åkte skidor till skolan varje dag, även när det inte fanns någon snö kvar utan bara en remsa is längs vägkanten. Tur att jag var yngst i familjen för de skidorna kunde knappast användas mycket därefter... 

4. Jag har sovit en natt i en liten klädgarderob tillsammans med min syster. På ett hotell. Så kan det vara att växa upp i en stor familj. 

5. En gång när jag var liten å vi var på en teaterföreställning sa min pappa att jag kunde gå närmare scenen å sitta för att se bättre. Jag förstod det lite väl ordagrannt å for mitt på scenen å satt mig på Josef och Marias å Jesus-barnets platser när föreställningen skulle precis börja. 

6. I perioder har jag gått rumt med det jag idag ser som hemska huvudbonader, såsom igelkottsmössan, cowboyhatten och fiskarhatten. Nu så hemska, då så älskade. 

7. Jag trodde förr att karamellfärg var en färg, inte en vätska som används för att färga livsmedel.

8. Jag tatuerade mig som 13-åring och tyckte jag var så cool att vara den första med tatuering i högstadiet. Jag har aldrig ångrat mig men skulle aldrig låta mina barn tatuera sig innan de fyllt 18år. 

9. Eftersom jag tyckte mycket om att sjunga å uppträda som barn har jag (av nån orsak) uppträtt med att sjunga "hämä hämä häkki" (imse vimse spindel) framför en fullsatt kyrkosal. Något fel kontext kanske.. 

10. Jag fick under ett par år kväljningar varje gång jag såg en burk med ananas. Färsk ananas hade jag däremot inga svårigheter med.