Vändpunkten

Hallå! Hade utvecklingssamtal med chefen idag å nu är det nog 100% säkert att jag fått jobbet, så att: fastanställning check!! Det var roligt att få bekräftelse på att jag gör ett bra jobb, fast det har jag nog överlag känt också sen jag kommit in i rutinerna. Samtidigt skulle jag ju aldrig vara nöjd med bara det, utvecklingen ska aldrig stanna och jag vill ständigt bli bättre på det jag gör. 

Precis som med löpningen handlar uppgifter inom jobbet om att flytta upp ribban lite åt gången så att man kan känna sig nöjd med var man är, men inte så att man blir för bekväm, utan man bör ständigt ta sig lite utanför sin bekvämlighetszon. Det tar förstås på krafterna att ständigt utvecklas eftersom det även innebär hårt arbete, misslyckanden å stress, men det är ju det livet handlar om också. Å det är den här kampen som ger mening åt livet, som ger livsglädje. Om man bara håller utvecklingen på en lagom nivå å accepterar att den inte är rak utan snarare krokig så orkar man också i längden. 

Just nu känns det iaf som att jag är i ett flow med mycket å att pusselbitarna i livet så att säga "fallit på plats". Jag vet inte hur länge flowet håller i sig men jag njuter av varje stund. 

Nu ska vi iväg å hämta nya utemöbler från Jysk. Skrattade väl lagom åt att Jysk kallar mig "Kära Heidi" i meddelandet. 

Vardagens sällsamma gåvor

Vad jag lärde mig idag: 

- Cykla inte till jobbet med två ägg i fickan. Å ha inte din telefon i samma ficka som äggen ifall du mot förmodan gör det.. Äggröra ala mobil i fickan när man kommer till jobbet är inte så mysigt... 

Vad jag upptäckte idag:

- Vi bor i ett fantastiskt fint område. Även om vintern här var fin är våren så mycket finare. Här nedan ser mitt typiska intervallöpningsområde. I dag blev det 7km intervaller. 

Vad jag lyssnade på idag:

- Kent. Ååh. Det känns som så typiskt att upptäcka deras storhet inför deras förfall. Kent kommer bli det här årets artist för mig, så att varje gång jag lyssnar på dem i framtiden, så kommer jag att tänka på den här perioden i livet. 

Vad motiverade mig idag:

- Det enda som fick mig att motivera mig till att gå på jobb när jag helst skulle stanna hemma var att göra våfflor med grädde. Å det hjälpte faktist. Underskatta aldrig matens förmåga att motivera en.

 

Jobbigt

Usch. Det har varit så jobbigt att återvända till jobbet idag efter 10 dagars total, ansvarsbefriad ledighet. Inte så att arbetsmängden är oöverkomlig, men det var bara mentalt så jobbigt att komma från en vardag där jag kände mig fri, lugn å avstressad till det här ekorrhjulet å ansvaret.. Å ändå har jag ett jobb jag tycker om, egentligen! 

Från första start då jag satte mig vid datorn frågade jag mig bara: "Hur ska man orka det här nu igen?! Hur ska man orka vänta tills sommarn förrän man får en ordentlig ledighet igen?" Jag tröståt lite påskgodis å satte mig vid datorn, tog en till kopp kaffe.. Å kände bara blä. 

Som tur vet jag att den här jobbiga känslan är övergående. Det är en jobbig dag, inte ett jobbigt liv. Å som tröst hade jag ju mina kollegor, påskgodiset å mina härliga cykelresor till jobbet. Det ni, dka inte underskattas!!

25km lycka

Idag var det dags för 25km löpning, därmed det längsta jag någonsin löpt i ett sträck. Igår kändes inte vädret rätt (sjukt blåsigt), men idag hade jag alla omständigheter på min sida. Det var perfekt väder, kroppen hade fått vila och jag hade tankat kroppen med en stor pizza igår som bara längtade efter att förbrännas.

Varför det blev just 25km kan jag inte riktigt förklara. En fix ide jag fått några veckor sedan, återigen. Jag berättar det för ingen, ställer mig i ordning å vägrar ge mig förrän jag klarat mig igenom det helt. Å jag förvånas nästan när jag kommer "i mål", samtidigt som det känns som en lika självklar sak som att vakna varje morgon. 

Å det roliga är att jag njöt av hela loppet, oskämtat. Jag lyssnade bara på kroppen å lät den välja tempo, stannade en gång å köpte en cola zero å sprang sen vidare bland japanska turister å hipsters som bar shorts över löptights. 

Perfekt nog (trots att det var oplanerat) råkade en McDonalds placera sig precis vid mitt mål: 25km. Så där köpte jag en milkshake å en cola zero (passlig nog för 25kr) å gick hem de sista 3km. 

Några insikter jag gjorde under loppet: 

- det är första gången jag tränar så att min kropp bestämmer tempot framom något program, å det verkar vara ett vinnande koncept. Om jag lyssnar på min kropp kan jag springa hela livet, å det är så mycket viktigare än tiden på ett givet lopp. 

- Jag behöver löpningen för att känna mig levande. Löpningen får mig att leva mer fullt ut.

- Små om än onyttiga belöningar i form av cola å milkshake känns som ett litet pris för att få må psykiskt å fysiskt bra på lång sikt. 

- Min kropp är helt perfekt; inte för att den matchar alla yttre ideal utan för att den möjliggör ett rikt liv å tar mig vidare från år till år trots att jag inte alltid behandlat den väl. Jag vill ge den lika mycket tillbaka som den gett mig. 

När jag kom hem orkade jag knappt duscha. Mitt ansikte var täckt av ett lager av salt från svettandet. Men jag hade inga skavsår å jag visste att tröttheten var en bra forms trötthet. Å nu ska kroppen få näring å vila för att bygga upp sig igen.

PÅSK

Jag har konstaterat det här förr, men påsken är nog min favorithögtid! Finare färger, godare mat, roligare traditioner, vackrare väder och sötare pyssel än vid jul, om man nu ska jämföra. 

Påskfrukosten:

Äkta IKEA påskliljor:

Mina fina kycklingar som jag fick efter min första utredning: 

Iittala pupun:

Konstaterade med Sara att fotografering av blommor ger tantpoäng: 

Glad påsk än en gång!

Vårkänslor

Vi ska väl inte gå händelserna i förväg.. Men idag har det faktist varit sommar i luften! 

Blå himmel, soligt å varm vind! Så pass att det blev för varmt med vårjackan! Borde väl innebära att det är dags för sommarjackan = sommar? 

Efter stadsturen passade jag på att sola på vår balkong. Det gick bra tills vinden blev för stark å det började mulna. 

En påskhälsning från vår balkong! GLAD PÅSK!!

Favoriter i Stockholm

Jag tänkte hastigt och lustigt skapa en liten lista med olika favoriter i Stockholm. Tänkte försöka presentera lite fler tipslistor i bloggen eftersom sånt är både roligt att skriva och läsa! Hoppas jag får någon kompis lite mer lockad att komma på besök i Stockholm!! ;) 

Mina Top 3 Stockholm

1. Brunch i Stockholm

- Pom & Flora: fräscht, mysigt, hälsosamt och fullsatt av en orsak. 

- Hotel Clarion: Mycket och lyxigt med vacker vy. Stort plus för deras våffelbuffe. Passa på att bada vid spa:t i hotellet samtidigt. 

- Fotografiska. Lyxigt å mångsidigt. Kom hit hungrig och rik. Gå härifrån proppmätt å lite fattigare.

2. Cafe i Stockholm

- Fabrique: Ta en wallonbulle och du kan vara lycklig resten av dagen.

- Blåa porten: Hit kommer du kanske främst för atmosfären, ändå är bakverken himmelska. 

- Cafe Tårtan: Charmigt och prisvärt. Ovanligt trevlig personal. 

3. Shopping i Stockholm

- SoFo. Småskalig shopping med hög hipsterfaktor. 

- Hallarna: Södermanhallarna. Hötorgshallen. Etc. Kul med mat å smakprov. Köp hem lite olika teer. 

- Åhlens: Perfekt när man väntar på tåget/färjan/båten. Här finns allt å lite till. Måste ju även tipsa om Mall of Scandinavia för den riktigt shoppingsugne. Å för den som kommer till "my hoods" så får inte missa all shopping vid IKEA och Kungens Kurva. 

4. Aktiviteter i Stockholm

Vintertid: Musikal/teater på Cirkus. Gå på mässa på Stockholmsmässan. StandUp på Norra Brunn. Gå på museum å utställningar t.ex. Naturhistoriska, Fotografiska.   

Sommartid: Ta färjan å promenera runt Djurgården eller Norrmälarstrand. Besök Skansen. Ät glass på StickiNicki. Cykla till Hagaparken å ta en picknick i vacker miljö. Drick rose på någon skön uteservering. 

Övrigt: Yasuragi spa (aldrig testat, men lär va sjukt bra!). 

5. Mat i Stockholm 

- Ramblas. Mycket god tapas å bra service i pulserande miljö.

- El clasico. Ännu godare tapas. Ät deras baconlindade fikon eller paella och jag lovar att du inte blir besviken. 

- Palmyra kebab. Måste ju bara tipsa om denna legendariska kebab. 

6. Inspiration i Stockholm

- Granit och Designbutiken. Älskar att gå här o bli inspirerad av smarta lösningar och snygg design. 

- Stockholmsmässans alla mässor. Chokladmässan, Hälsomässan, Fitnessfestivalen, Allt för Skönhet är bara några av många inspirerande å roliga mässor. 

- Urban Deli. Här blir jag inspirerad till hälsosam och livsbejakande mat och livsstil. Me like! 

Hoppas ni fick lite tips! 

Borta bra, men hemma bäst

Är tillbaka i Stockholm, det är soligt å snön har smultit helt. Det känns bra att vara tillbaka. Strax innan vi lämnade jeppis frågade pappa om jag nu, i och med flytten till Stockholm, upplever att en dröm gått i uppfyllelse. Men jag kan inte påstå det. 

Stockholm var aldrig en dröm, det var bara en plats där det fanns möjligheter. Möjligheter att skapa ett bra, stimulerande liv med många friheter. Det skulle ju egentligen kunnat vara vilken som helst annan plats om en annan plats erbjudit det samma. Men så vitt jag vet finns det ingen annan stad som är svenskspråkigt, pulserande, kulturellt och möjliggör resor till när och fjärran, samtidigt som vägen "hemhem" inte är så lång. 

Jag älskar att bo i Stockholm för att det är här vi har stora delar av vårt liv just nu. För att jag har mitt jobb, mitt hem, min partner och en av mina bästa vänner här. Om något av det inte fanns här skulle jag nog kunna tänka om. Jag har också trivts i Jeppis, Åbo, Åland å Helsingfors, när jag väl varit motiverad att vara där. 

Sen så gör det mig inget att det är en vacker, välkomnande stad. 

Brev från en förgången tid

Jag har nu läst alla brev från min mor till min mormor från åren 1978-1981. Hon skrev ca 1brev i veckan under höst och vårterminen, förutom då de var på besök i österbotten. Min mamma var mellan 19 och 21 år då hon skrev breven, å hon tyckte själv då att 21år var ganska gammal. Detta lärde jag mig om henne och livet på den tiden:

- Hon sökte flera jobb men ville inte egentligen (vad jag förstod) ha något arbete. Hon hann dock jobba bl.a. som städerska, men bara deltid.

- Man fick inte mycket pengar på den tiden.. Allt mellan 7 och 12mk i timlön var vanligt om man inte hade ett yrke, däremot fick hon arbetslöshetsersättning. Hon funderade dock under en period att gå en kurs till "laitos siivooja", men så blev hon gravid. 

- Min mamma har alltid tyckt om att shoppa, speciellt "farkkuhaalari". Ibland beställde hon saker från Anttila. Hon köpte sällan något till fullpris, utan föredrog att fynda. Dessutom, allt som man får billigare måste rapporteras och känns som en lyckovinst. Jag känner igen mig. 

- Min pappa tyckte redan då om att ligga i soffan å läsa tidningen. Han kunde även prioritera att sova länge framom att gå till skolan. 

- De tränade i form av promenader å löpning nästan varje kväll. Dock beskriver mamma dem ofta som lata.

- Min mormor skickade ofta med dem till  bär, svamp och inredningsrelaterade saker. Hon verkade också vara duktig på att sy och fixade till mammas kläder. 

- Det var inte speciellt dramatiska händelser som inträffade under åren. Det mest dramatiska var när papps körde i en bil bakifrån, eller när de blev bjudna på fest hos mörkhyade. 

- Pappa pluggade mycket å det gick rätt bra i studierna. Mamma tyckte det var lite tråkigt att vara hemma om dagarna, men trivdes samtidigt med det. 

- Citymarket fanns redan då, å tydligen på samma ställe. Andra ställen som

besöktes var bl.a. Kåren och Olavin Krouvi. Ibland åkte de på minikryssningar  till Åland och Stockholm.

Sammantaget känner jag igen min mor överraskande väl i personen hon var då. Jag kan också fascineras i hur väl hennes handstil liknar min å mina systrars. Jag märker även tydligt hur viktiga mina föräldrar var för varandra redan då. I breven nämns ingen annan än min mamma, min pappa och deras släktingar. Det finns något ensligt i det, men samtidigt något fint. 

Jag känner tacksamhet för att min mormor sparade breven och tacksamhet för att jag fick ta del av dem. 

Mamma, memma och mammon

Hello från ett kallt Larsmo! Vaknade idag av att det var ca 15 grader på insidan.. Brr.. 

Hur har den här jeppisvistelsen gått så här fort nu igen? Känns som att jag rusat runt från ställe till ställe å ändå inte träffat alla. Men gott har det varit att se alla jag hittills sett. I söndags firade vi en systerson och igår firade vi såväl mammas försenade som en annan systersons födelsedag. Mycket ska firas när man är på plats. Har även varit å fixat med banken så de int tror att jag flytt mina skulder till Sverige. 

Däremellan har vi varit körandes över isen till Vs familjs villa, vilket var lite skrämmande. Där grilla vi en korv å så for vi hem igen :D

Vid sidan av allt detta har jag äti myki memma. Memma till frukost å till kvällsbit å mellanmål. Tänkt att om jag äter mig sjuk av de nu så behöver jag int sen sakna det i Sverige. 

Vi kommer aldrig att dö

Viktor har lyckats få biljetter till oss till Kents avskedsturne. Min första stora konsert, vilket känns lite häftigt. Deras sista konsert, vilket känns lite sorgligt.

Samtidigt; deras låtar kommer alltid att leva vidare. Deras ande kommer att leva vidare. Precis som vår ande lever kvar lite här och var när vi dör.

Jag har tänkt på döden de senaste dagarna. Kanske för att det är påsk och Jesus dog på korset och allt det där. Men mest för att jag hörde på en podd där man pratade om rädslan att dö pga glädjen att leva. Å kanske lite för att min mormor levde senast jag var här och för att hon är död nu. Men jag märker hur mycket vi flyr att tänka på döden när jag  tycker ordet död klingar för hårt för att ens nämnas i en blogg.

Något som gjorde mig så smärtsamt medveten om döden och livets korthet var även det 20-tal brev min mormor sparat, återfunna bland hennes saker, skrivna av min 20-årige mor när hon just flyttat till Åbo med pappa. När jag läser dem är det som om där och då suddas ut och blir här och nu. Men allt är förändrat. Mormor som var den primära mottagaren är död, medan vi barn som inte då levde nu är mottagarna.

Att vi inte tycker om att tänka på döden måste ha något att göra med hur bi ser på livet efter den. Troende eller icke-troende ser jag ändå tröst i att vi lever kvar i breven vi skriver, i dagböckerna, i våra livsverk, om nåm förvaltar dem.  Kanske lever vi kvar i en blogg. Kanske i varje människa vi möter. 

Början

Godmorris! Första dagen av ledigheten å jag vaknar kl 5 på morgonen av att jag tänker på arbetsrelaterade frågor. En tydlig indikation om att jag behöver semester! 

 

Började min semester med frukost och 90min löpning. Kände mig så hurtig när jag klev ut ur lägenheten kl 7 på morgonen och direkt i spåret. Benen kändes lite mosade efter bodypumpen i torsdags men det lättade snabbt. Körde i jämnt tempo hela tiden min gamla hederliga "söndagsrunda". Till min stora glädje orkade jag för första gången springa upp för varje backe utan att vila, vilket ju visar på att träningen ger resultat även på backlöpning. I platta Finland finns ju knappt backar, men här är det mycket mer kuperat. 

Nu blir det dusch, packning å mat, sen beger jag mig mot city för lite shopping innan det bär i väg till plattlandet. Ses å hörs ikväll förhoppningsvis! :) 

En liten bit av min fina söndagsrunda.

Loooov <3

I måndags kände jag att den här veckan skulle bli mödosam å tuff. Min motivation var noll å jag kände mig som ett offer för att jag måste jobba. I tisdags var det så fortfarande, vilket ledde till att jag skippade kören och for ut å springa istället. Där nånstans vände min vecka. I onsdags hade jag en fantastiskt effektiv dag med vårstädning å brödbak, å i går hann jag med både morgonträning å en hel del arbetsrelaterade måsten. Å framförallt hade livslusten å arbetsglädjen återvänt, till viss del tack vare det plötsliga, soliga vårvädret. 

Å nu är då fredagen jag väntat på! Påsklovsstartfredagen! Å det känns så bra!!! :) Idag ska jag ta det riktigt lugnt på kvällen när V redan begett sig till Hesa. Kanske blir det en vända till Kungens Kurva å shoppa lite födelsedagsgåvor åt två syskonbarn å mamma. Kanske orkar jag packa, eller så int. 

Vem bryr sig egentligen, eftersom...

 

Om konsten att säga JA

Ofta talas det om vikten av att kunna säga NEJ, eftersom gränser och begränsningar behövs för att vi inte ska bli överarbetade och överbelastade. Det verkar rent av finnas en allmän bild av att om vi duktiga flickor bara lär oss att säga NEJ, så kommer alla våra problem lösas. 

Men på senaste tiden har jag insett en minst lika viktig färdighet är att kunna säga JA till saker! Det finns så många som "NJA:ar" sig genom livet och aldrig går riktigt in i något. Man undviker saker, för man känner inte riktit att man har resurser till ännu en sak, eller känner sig osäker kring om det är "värt besväret". Men vet ni, då blir man aldrig heller bättre! Då går man miste om livet! Då missar man chansen! 

I år har jag sagt JA till mycket. Jag har sagt JA till att leda kurser jag aldrig lett förut. Till att föreläsa om saker jag inte helt behärskar till fullo. Till att köpa en lägenhet, även om man nu har lån man aldrig kommer kunna betala av. Till att sätta mig i sammanhang där jag ingen känner. 

Jag har sagt JA till saker jag inte varit speciellt bra på och inte heller alltid lyckats så bra med, men ändå ångrar jag det inte. För något händer när vi säger JA. Ett "nej" grundar sig ofta på regler å begränsningar (Jag kan inte/ Jag borde inte / Jag törs inte), ett "JA" öppnar möjligheten till utveckling och livskvalitet. 

När jag säger JA till något som utmanar och/eller glädjer mig har jag något relevant att backa upp mina NEJ med. Tror jag på att jag har något värdefullt att fylla mina dagar å lägga mina resurser på, blir det lättare att säga NEJ till saker som inte tillhör den kategorin. Jag behöver inte längre fylla ett tomrum inuti med att söka bekräftelse från andra. Jag uppskattar och tar mitt liv på allvar, alltså är det värt att avsätta tid å energi på. Därför blir jag inte heller fast på arbetet, därför behöver jag inte heller dricka mig full, därför behöver jag inte vara bitter. Jag behöver inte detta, eftersom jag tar mina behov på allvar!  

Idag anmälde jag mig till Lidingöloppet och Womens Health Half Marathon. Det var att säga JA, även om jag är rädd. Men ännu räddare är jag för att gå miste om livet. Ännu räddare är jag att leva någon annans liv. 

Vårstädning

Idag var det så himla fint å varmt. Sol å 10grader å vårjackan åkte fram. Efter cykelturen hem fick jag inte nog av solen, så det blev en promenad i jakt efter årets första utomhus-glass! Det är våååår!

Sen for jag hem å i glad vår-anda vårstädade jag hela lägenheten, putsade lite extra å ordnade det mesta. Sen blev det ännu brödbak förrän jag nöjt satte mig framför Sveriges Mästerkock.

Skönt att få saker ordnade inför påsklovet! Två dagar kvar och jag får putsa ut. 

Magi på löpspåret

Framtill denna vecka har jag nött asfalten med tunga steg i nästan pinsamt långsam fart. En sån fart som antagligen någon energisk power-walkare skulle hänga med i. Å tack vare den här långsamma farten har kroppen å knoppen förstått att "hej, det här med löpning var ju inte så farligt, heller". Å likaså är jag i spåret snabbt igen, med bara måttlig ångest inför ett löppass.

Förstå mig inte fel, jag älskar att springa. Men det är sällan jag bara slänger på mig löpskorna utan minsta velande. Jag kan längta en hel dag efter att få springa, å ändå blir jag nästan paralyserad strax före jag borde gå, å försöker hitta alla möjliga ursäkter för att låta bli. Plötsligt känns det lockande att städa lägenheten.. 

Idag kände jag mig lite nere och deppig av oklar orsak efter jobbet. Min instinkt var bara att ge upp, sätta mig framför tv:n å tröstäta å känna mig dålig å hoppas på en bättre dag imorgon. Men jag kände en rastlöshet i kroppen, å därifrån nånstans fick jag energin å lusten att trots allt gå ut å springa. Efter 10min var kroppen uppvärmd för intervaller å så körde jag på så gott jag kunde i 1h. 

Under löpturen insåg jag att under min deppighet låg en hel del ilska och irritation. Men när jag släppte fram den å använde den som energi för mina intervaller kunde jag känna hur jag ilskan släppte, å därmed kunde jag släppa även deppigheten. Samtidigt blev även löpstegen lättare, farten snabbare å känslan helt ny. 

Löpning är magi. 

Behovet av ledighet

Nää hööni. Börjar vara i sånt behov av ledighet så att.. Orkar int med nå mer jobb alltså. Har redan mentalt fari på ledighet och känner bara blää..  Hur ska jag ork med det sista av veckan? De här senaste veckorna har jag bara int känt att jag hunnit ladda batterierna efter helgen..

Jag försöker tänka på de 3 saker jag mest ser framemot:

1. Umgås med nära och kära. 

2. Träna.

3. Vila.

Det är märkligt hur jag egentligen tycker mig ha rätt mycket fysisk energi så där överlag tack vare vårvädret, men är ändå tom på mental energi. Jag behöver en total omladdning, behöver få släppa jobbet och de 157 uppdragen där.

Imorse var himlen fin i alla fall. 

Projekt och lösningar

Hello hello!! 

Idag njöt jag av lyxen av att kunna cykla till jobbet med fungerande batteri på elcykeln. Jag var till min cykelförsäljare i lördags och fick en ny laddare, å där var problemet med det icke-fungerande batteriet löst. Jag hade väntat mig visst motstånd från försäljaren eftersom jag upplevde dem lite som lurendrejare när jag köpte cykeln, men försäljaren ansträngde sig inte ens för att kolla kvittot.. 

Det tar mig 33minuter att ta mig till jobbet. Alltså 10min mindre än med buss. Räknar man in förseningar å tiden jag vanligen väntade på bussen så är vinsten närmare 15min. Dock tar det något längre att klä på sig och göra i ordning cykeln inför avfärd än det tar att springa till bussen.

Vad jag däremot har noterat är att även elcyklande tar energi. Även om det är härligt att cykla till å från jobbet gör den friska luften en trött. Dessutom är behovet att dra på sig träningsskorna något högre efter jobbet, då det ju känns som att jag redan ansträngt mig å varit ut i friska luften idag.. Mitt huvud tror kanske att jag verkligen cyklat 25km.. 

Men jag är nöjd med mitt köp! Nu ska jag testa vara utan att månadskort för buss å tunnelbana ett tag å se hur mycket jag kan spara på det. Det blir lite av ett projekt för våren. Å jag tycker om projekt! 

Söndagsgöra.

Söndag med extrem söndagskänsla. Vilket är bara skönt när vi bor ju i en stad där söndagar även är dagar då vad som helst kan hända. Som att vi uppträdde med kören jag är med i Södermalm idag på en gudstjänst. Det var riktigt skoj, definitivt något jag gärna gör igen. Å det ska vi, för vi ska uppträda på Make Music Sthlm i juni! Det är annars ett under att vi låter så bra som kör trots att vi bara haft 4 övningstillfällen totalt. Men så har vi å väldigt bra ledare. 

Platsen där vi uppträde...

Efter uppträdandet var jag så slut så jag tog den enda möjligheten i veckan som fanns för at ta en powernap. På tre timmar... Nåväl, nu har jag iaf kommit igång med förberedelserna inför kommande igång och en vegansk chili står å puttrar på spisen. Känns lite tufft att helgen redan är över, men efter denna vecka har jag 10(!) dagar ledigt!!! Behövs!!

Framsteg

Idag gjorde jag ett testlopp på 5km enligt Stora Löparbokens program. Gjorde ju ett testlopp lite efter att jag påbörjat programmet, för att jag skulle ha möjlighet att jämföra och se framsteg. Å idag var jag supertaggad på att visa att jag har utvecklats, för det känner jag i alla fall i energinivån och lättheten när jag springer.

Så på en månad, 10 löppass och 118km har jag minskat min 5km tid med 3,5minuter!! Det är fantastiskt hur snabba framsteg kroppen kan göra när man bara ger den en chans. 

Trots att jag tycker om att se resultat är ju mitt mål med löpningen att den ska vara rolig, motiverande och långsiktig. Så jag  försöker hålla i bromsen lite också så kroppen å knoppen hänger med, utan att det blir för slitsamt för någondera. Samtidigt tror jag det är viktigt att man verkligen ser konkreta framsteg, å därför är det roligt att ta tid å så. 

På tal om annat, har ni sett dokumentären Sokerfilmen som finns på svtplay? Den tar upp effekter av det gömda sockret i saker vi ofta tänker är nyttiga.. Tycker det är bra med påminnelser om varför man ska tänka kritiskt på vad man stoppar i sig, även om jag aldrig skulle lämna bort socker helt. 

Vad jag har för fel

Följande diskussion inträffade efter denna frukost (som V gjort):

Jag: Mmmm (ler brett och blundar)

V: Vad har du för fejl?!

Jag: Hög på livet! 

V: Jasså.. 

Det må kanske inte alltid vara lätt att bo med mig, men åtminstone är jag väldigt lätt att göra nöjd!

Fredasmyyys

Vilken skön fredag!! :) 

Vädret har vart helt sagolikt: det har varit sol från morgon till kväll, knappt någon blåst och jag har sett en massa svanar komma tillbaka. Jag tog en lugn morgon, sov en timme extra, gjorde lyxfrukost och tog en morgondusch.

Favoritfrukost just nu: bananpannkakor med blåbärsproteinfluff.

Som jag tidigare berättar har mitt elcykelbatteri gått å blivit kaputt så idag cyklade jag till jobbet på "eget batteri".. Å det var inte så lätt då det är en trögstartad cykel ämnad för att vara motordriven, å den egna motorn e lite trög.. men åtm så rullar cykeln bra!

På kvällen ville vi lyxa till det ännu mer efter en jobbvecka som heter duga och så for jag till vår lokala delikatessbutik å köpte rökta räkor, aioli å batong, samt två efterrätter. Säger bara mums mums!!

Tur att man kan uppskatta såna små saker i livet, annars sku nog livet vara tungt! 

Trevlig helg alla!!

Vad jag mår bra av

Nu när vi ändå kör på listor kör vi en lista till.. Nämligen Pamppos senaste lista, dvs... 

Sju saker jag behöver för att må bra: 

1. En fungerande vardag. 

Allt från att det ska finnas mat i kylen och det ska vara någorlunda ordning på saker, räkningar betalda etc. Sen får det vara lite dammtussar i hörnen, bara det inte stör "flytet" i vardagen.

2. Egentid

Allt från en löptur till en körkväll till en lugn kväll för mig själv till en lugn stund på morgonen. Guld!!

3. Vardagslyx

Vardagslyx är allt det där som gör vardagen till lite mer, roligare och trevligare. Bada badkar med tända ljus. Göra en lyxig frukost en tråkig torsdag. Ha jobbkläder som man trivs med. 

4. Ett jobb jag brinner för

Jag vet inte om det är ett krav men ju mer jag hittat min plats inser jag att när jobbet känns intressant å stimulerande så behövs inte så mycket mer.

5. Någon att prata med

Jag har haft perioder då jag inte haft mycket kompisar i närheten, som på åland, men det var faktist tufft så här i efterhand! Det är klart att jag pratar med V, men ibland behöver man en tjejkompis! 

6. Skratt 

Jag behöver få skratta, mycket, högljutt och ofta. Å jag gör det! 

7. Tid för reflektion

Jag behöver få stanna upp och reflektera, å helst skriva av mig. Bloggen är ju just en plats för reflektion, fast jag inte skriver allt jag kommer fram till, så är det just när jag skriver blogg som jag reflekterar kring vad jag varit med om den senaste tiden och vad det innebär för mig.  

Vardagslyx:

Jag sprider listan vidare! Vilka 7 saker får dig att må bra??

Ärliga listan

Bloggare fyller i ärliga listan. Alla är ärliga. Men hur ärlig kan man vara egentligen i en blogg? Bör man inte ha lite hälsosam censur? Å är ärlig = sanningsenlig? Hur sanningsenlig bild kan vi ens ge om oss själva? Saknar inte de flesta en droppe självinsikt, vilket innebär att total ärlighet inte finns? Nåväl, ärlighet handlar väl mest om att ge en så ärlig bild om ngt som vi kan. Så jag ska försöka:

När grät du senast och varför?

När jag trodde att jag skulle få sluta på mitt jobb, för typ en månad sen. Men så hände ett mirakel, typ. Å vips var tårarna onödiga. 

Tre saker du avskyr? 

Jag ska undvika att räkna upp självklarheter (våld, krig, alla orättvisor i världen etc), för överlag tycker jag att avsky är lite för starkt ord för de negativa känslor jag känner överlag..

Hur var du i skolan?

1-3:an hängde jag mycket med syrran å var cool, ogillade min lärare. Hade mediokra betyg. 4-6:an blev jag lite mer nörd, höjde mina betyg något. 7-9:an var jag nörd, men lite coolare än de flesta nördar. Hade 10 i uppförande, var med i the mögglers, ordnade en kristen bibelgrupp, var med i skolans elevkår och var vänelev. Hade prestationsångest och gick ut med 9.6 i vitsord. I gymnasiet kände mig allmänt förvirrad och utanför första året. Pluggade fortfarande tvångsmässigt och kände mig som ett mattegeni under ett tag. Började sen jobba och träffa killar, å där for mitt sunda förnuft. Nää, jag var nog rätt så ordentlig då å, menmen...

Vad blir du stressad av?

När jag ligger efter. När jag inte levererar så bra som jag önskar. När jag får kritik som jag inte förtjänar. När jag inte får ta det lugnt på morgonen. Av otydlighet. Av att äga för mycket. Av bristande struktur.,

Tre saker du älskar:

Lugna morgnar, lediga dagar, varma bad.

Hur tror du andra uppfattar dig? 

Livsnjutare. Flummig och något disträ. Snål. Bekräftelsesökande. Halvgalen (de som känner mig bäst). Men också, pålitlig, ambitiös och strukturerad. Har också hört att jag uppfattas som stark, mogen och självsäker. Tidvis något av en besserwisser. 

Hur uppfattar du dig själv?

Som ovan. Men kanske något mindre snål och mindre ambitiös. Känslig. Å mycket flexibel. Fördomsfri. 

En situation som du tycker är jobbig/pinsam:

Att tappa bort mig när jag föreläser. Att blanda ihop ord, vilket jag ofta gör. Att ta upp fel sak i fel kontext. När folk inte förstår mina skämt, utan tror att jag är seriös/dum.

När känner du dig som vackrast?

 När jag känner mig hälsosam och sund och lagom spacklad. Å har ett plagg som jag verkligen trivs med. Å umgås med mänskor som jag tycker om.

Vad skrattade du åt senast?

Något på jobbet. Skrattar tidvis hejdlöst på jobbet, det är så befriande. 

Något du funderat mycket på?

Vart och när jag ska resa nästa gång.

Tre saker du är rädd för?

Att bli utbränd. Att livet går för fort. Att inte få uppfylla mina drömmar.

Ett yrke som du tror du skulle vara dålig på?

Politiker. Sekreterare. Revisor. Sjukskötare. Läkare. Polis.

Slutligen, ett yrke du tror du skulle vara bra på? Bagare/kock. Reseledare. Art Director. Grafiker. Filosof (hur mycket yrke det nu är). Personlig tränare. 

3 x otur

Min dag började så bra.. Det var fint väder och sol från morgonen så ja for cyklande ti jobbet. Kände att jess, det här behöver jag. Tänk att resan till jobbet kan bli så mycket trevligare bara man cyklar dit, å så känner man sig pigg och närvarande när man väl framme. 

Nåå, mitt lugna, harmoniska buddah-humör höll tyvärr inte i sig så länge. Pappa meddela mig på morgonen att jag fått hem ett brev från Kela/FPA att jag ska betala tibax 500e av studiestödet pga att jag har jobbat för mycket en tid.. Tänkte först att de säkert räknat ngt fel men nu i efterhand inser jag att det knappast var så, eftersom jag ju det året jag praktiserade tog ut studiestöd OCH fick praktiklön. Så nu får jag betala tillbaka för gamla synder, men det känns iaf ok att jag vet varför Kela begär pengarna. Så nu har jag fått ro i själen över de, även om det kommer svida lite... 

Nå, vid lunch kom nästa otrevliga nyhet, nämligen att min lunch var mögglig. V kallar mig "åvslapps-Heidi" eftersom jag äter alla rester å int bryr mig om datum utan tror på mina sinnen när jag bedömmer om ngt e gammalt eller ej. Nå, jag bedömde definitivt att pirogerna var gamla...

Den tredje mindre roliga överraskningen kom väl hemma, när jag insåg att min NYA cykelladdare inte verkar fundera... Så nu måst jag kanske gå å fixa med det.. just som jag kommit igång med cyklandet... 

Så nu e jag hemma å lite prytto. Å jag vet att det finns bara två saker som gäller:

1. Träning

2. Badkaret.

Så nu e de bara å dra på sig löpkläderna å smita ut. Jag slår vad om att det blir bättre med det :) 

Det rullar på

Tjuff tjuff! Här kör vi en lugn start på veckan, vilket är så skönt. Jag tycker ju mest om vardagen då det inte är så mycket action.. Är nöjd med att bara vara. Har dock tänkt ta vilan till en mer aktiv nivå idag och köra lite yoga på gymmet, då jag har känt mig lite stel av konditionsträningen. 

Hemma hos oss har vi snöat in oss på Summer Rolls, som jag skulle beskriva som ofriterade vårrullar. Mycket hälsosammare och fräschare därmed, å skulle nästan säga godare fast det går inte riktigt att jämföra. De är superlätta att göra och variera, å perfekt att använda rester till. 

Exempel på fyllningar kan t.ex. vara:

- morötter, gurka, salladsblad, kål

- risnudlar/jasminris

- kyckling/maletkött/räkor/tonfiskfile

- avocado

- salta jordnötter

- svamp

- koriander/mynta/basilika

Å glöm inte dippen! 

Favoritdag och favoritkläder

Gooood morgon alla!!

Shitt vad jag älskar söndagar alltså! Har börjat dagen med frukost och sedan fick jag sån baklust så det blev (lagom) nyttiga bananmuffins och proteinbröd! 

Receptet var från Jamies Olivers nya kokbok Jamies Supermat. Eftersom det varit så mycket med jobb och flytt mm så har jag inte alls haft nån lust att baka eller dylikt, men nu kanske det har vänt. Tror också att bakande ger mig energi framom tar det, men har man ingen energi eller inspiration att börja med så blir det ju inre av. 

På tal om inspiration, så var jag på REA på ESPRIT igår. De har slutförsäljning på alla varor i Gallerian så jag fick med mig 6plagg för under 500kr!! Esprit tycker jag har riktit bra kvalitet på kläderna och det är ofta härliga tryck på dem. Minns att jag förr endast kunde snegla på deras kläder, men nu är det bland de märken jag köper mest. Jag köper helre 1 plagg jag älskar än 5 plagg jag är semi-nöjd med. 

Bl.a. Denna klänning e från Esprit är jag rätt kär i fortfarande..

Förutom Esprit så gillar jag starkt OASIS! De har kvinnliga kläder i helt ljuvliga färger, som lyckas balansera ungdomligt och moget på ett sätt som varken blir barnsligt eller tantigt. Deras plagg är unika tack vare små detaljer och jag känner mig alltid fin i dem. 

Klänning från Oasis.

På träningsklädsfronten gillar jag mest Asics kläder. Röhnish har också riktigt söta kläder, men jag tycker Asics passar mig och min träningspersonlighet bättre. 

Det viktigaste för mig när jag köper plagg är att de känns jag, ser ut som jag och att jag kan tänka mig att bära plaggen år in och ut. Plaggens funktion bör vara att göra mig glad, bekväm och inspirerad. 

Den bästa träningen är den som blir av

Min löpträning denna vecka har varit helt icke-existerande å det är ju inte så bra när man ska springa flera lopp som man behöver vara i form för. Jag har försökt finna ursäkter i stress, i en liten olycka där jag skadade benet, i tidsbrist, i skitväder, slaskigt före etc.. Men samtidigt som jag till viss del tror på mina ursäkter känner jag mig inte stolt över dem: jag vet att jag alltid kunnat ha göra åtminstone något. 

Så här skrev jag åt min vän å "coach" Josefin som alltid brukar ha kloka råd på vägen: 

Jag försöker att lära mej att förhålla mej till att jag inte kan alltid prestera på topp, men att även lite träning är bättre än ingen träning. Har du något tips då jag tenderar att halka in i ett allt eller inget tänk: Antingen följer jag ett program till punkt å pricka eller så blir jag lite besviken på mej själv och känner att jag måste överkompensera eller så ger jag upp, fast jag teoretiskt sett vet att jag int kan fövänta mej att alltid vara på topp..

Josefin svarar:

Hmm.. Det där e ju ganska lätt hänt! Har aldrig varit så för mej gällande träning, däremot gällande godis å sånt.. om int det blir som man ha tänkt kan man ju lika bra äta skräp jämt typ... så jag förstår va du menar. Men som du sa; lite träning eller nån träning e alltid bättre än ingen alls (beroende på hur trött man e, ibland ere faktiskt vettigast att vila!) "Bästa träningen e den som blir av" - int den som står på programmet. Så se int en missad eller bortslarvad träning som ett misslyckande, utan som en dag du int va på topp, åså tar du nya tag från morgonen. 

Så att. Ibland är det bra att få höra det från någon annan, det jag ju egentligen vet och ständigt pratar till mina patienter om. Att vi kommer att möta på bakslag och what-the-hell effekter, men det kanske är tillfällen då vi kan lära oss något om hur vi fungerar. Det viktigaste är att acceptera situationen som hänt och agera i nuet så bra man kan utifrån ens förutsättningar och mål. 

Idag tänker jag inte kompensera för förlorad träning, istället tänker jag köra  alternativträning med spinning i 75min! Livet är för kort för att grubbla över det som varit, när vi istället kan fokusera på nuet och göra det bästa av situationen. 

Man behöver inte ta löpningen på för stort allvar. När vi gör det mister vi den glädje som gör att vi överhuvudtaget började träna. På mitt gym står det: Kom ihåg att vi framförallt tränar för att det är roligt och för att vi mår bra av det. Precis så. 

After Work

Igår var vi med kollegorna på AW i Södermalm. Vi var på ett litet ställe som hette Noodle House där de serverar fräscha asiatiska mellanrätter, dvs rätter lite större än förrätter men mindre än huvudrätter. 

Efter två mumsiga mellanrätter hade jag ännu lite rum i magen, så då satt det perfekt med friterade bananer och vaniljglass. 

Det är roligt att ha ett så bra arbetsgäng att jobba med att man kan och vill träffas även på fritiden, trots att vi lever mitt uppe i våra lagom hektiska liv. Om inte det vore för att jag har så stabila och pålitliga kollegor skulle mitt jobb vara betydligt tyngre. Det är verkligen ovärderligt! 

I helg ska jag försöka tänka så lite som möjligt på mitt jobb å iställe försöka få så mycket aktiv återhämtning som möjligt. Sen är det bara två veckor jobb och så blir det 10 dagars ledighet. Wohoo :) 

Ibland saknar jag...

...mitt långa hår!

Det är svårt att minnas att jag haft så långt hår. Det är svårt att minnas att jag en dag bara lät det klippas av 20cm så där bara. Det är svårt att minnas alla de dagar jag tyckte det var jobbigt att ha det. Det är lätt att längta efter det. 

Stresstålighet

Hola hola! Har haft en tuff start på veckan med allt för lite återhämtning från jobbet, så e ganska seg, allmänt dement å så vakna jag av stress kl 3 i natt dessutom. Tecken på att det är dags att varva ner liksom!

Jag tror jag har pratat om det här förut, men på den tjänst jag nu söker anses stresstålighet som en önskad kvalitet hos den arbetssökande. Å stresstålig är absolut inte något som jag vill definiera mig som! Jag tror istället jag är å vill vara en person som är bra på att skapa goda förutsättningar för att undvika å minska de negativa effekterna stressfulla situationer (vilket jag lyckas med sådär) genom god planering, tillräckligt med återhämtning, socialt stöd etc. 

Jag tror att om vi lever i ett samhälle som ser stresstålighet som en merit så börjar vi i fel ände. Vore det inte bättre om vi omformulerar det så att meriten är att kunna sätta gränser, realistiska mål och visa självmedkänsla när vi misslyckas? Det tror jag är hälsosammare å bättre på arbetsplatsen på LÅNG sikt än stresstålighet. 

Nu ska jag hem å vila. Sköt om er!